Politisk vilde i kommunfullmäktige

Sepideh Erfani har bytt parti till socialdemokraterna och väljer att bli ”politisk vilde” i kommunfullmäktige.

Det är tråkigt att hon byter parti men det är hennes val och jag respekterar det. Jag som tidigare umgåtts med Sepideh privat känner, kanske lite extra, med henne i vad jag förmodar är en mycket svår tid personligt.

Däremot beklagar jag djupt att Haninges 3500 FP-väljare berövas ett fullmäktigemandat. Här borde oppositionsrådet kunnat ge bättre råd och stöd istället för att låta Sepideh hamna i en dålig sits. Nu bränns förtroendekapital helt i onödan.

Härom veckan var det turbulens i massmedia och jag skrev bl a "Men jag har gott hopp om att turbulensen så småningom ska kunna lägga sig så att vi tillsammans kan rikta energin i mer konstruktiv riktning."

I onsdags under förmiddagens vanliga beredningsmöten började journalister söka mig, igen. Denna gång med påståenden att Sepideh Erfani gått över till socialdemokraterna.

Jag sökte Sepideh som bad att få återkomma. Första bekräftelsen kom därför när jag fick tag i oppositionsrådet Robert Noord (S). Nästa kom när Sepideh två timmar efter att journalister börjat söka mig mailade följande:

Kl 11:01

”Hej!

Härmed meddelar jag att jag Sepideh Erfani avsäger mitt medlemskap och mina kommunala uppdrag i Folkpartiet i Haninge (förutom fullmäktigeplatsen). Jag vill förtydliga att min plats i fullmäktige kommer jag att behålla.


MVH
Sepideh Erfani”

Jag börjar bli lite luttrad. Kommunikation till mig kan alltid komma att ske via media istället för direkt men det här är ändå väldigt speciellt. Sist en folkpartist i Haninge gick till S var mig veterligen i början av 1980-talet. (Då var det nuvarande oppositionsrådets morfar.) Han avsade sig dock alla uppdrag, enligt vad jag förstått.

Att avsäga sig allt är även 2010 det mest naturliga eftersom mandatet, förutom vid personval, baseras enbart av partiets valresultat och partiets internt beslutade ordning.

Den som då väljer att bli vilde, och kanske särskilt den som byter partifärg, hamnar i svåra moraliska dilemman.

Vem man företräder i fullmäktige, vem är man förtroendevald av eller för. Vilka ens lojaliteter är. Gamla och nya partivänner. De väljare som röstat 2010 och förtroendet hos dem man i en framtid kan och vill få stöd av. Det naturliga vore att med ny partifärg, i ett nytt val, söka väljarnas mandat.

Sepideh bör i lugn och ro få möjlighet att överväga hur hon vill handskas med situationen.

Däremot finns det anledning att klandra andra politiker och politiska partier som nu väljer att offentligt slå mynt av eller gottar sig i FP:s problem på Folkpartiets och Sepidehs bekostnad.

Slutligen en liten anekdot: Oppositionsrådet talade skämtsamt med mig i onsdags förmiddag om att korka upp champagnen. I torsdags när han och jag i vanlig ordning lunchade på Häringe slott med kommunalråden från Haninge och Nynäshamn så var stämningen hos honom fortfarande munter men det hade inte blivit någon champagne sa han.

Jag skulle gärna vilja ta det som intäkt för att han är på väg att sansa sig och vara ett stöd till Sepideh istället för att exploatera henne.

Peter Olevik Dunder (FP)

Gruppledare