Staten, våldsmonopolet och piraterna

På Newsmill idag skrev jag med anledning av att Riksdagen skjutit in sig på att handelsjöfarten ska tillåtas ha beväpnade säkerhetsföretag med ombord.

Nedan och med länk här följer artikeln. Den fick på fyra timmar drygt 250 läsare och under dagen knappt 500 läsare. Roligt att ens texter och tankar på ett så smalt område väcker det intresset. På Newsmill länkar jag även till källor för den som vill dyka djupare.

Beväpnade civila vakter på svenskflaggade handelsfartyg är en olycklig utveckling och Riksdagen borde sett till andra möjligheter.

Tekniken har gått framåt och det finns andra lösningar idag än då Svenska Ostindiska Companiet tungt beväpnade fraktade varor mellan Sverige och fjärran östern.

Nu lyfts vapen och civila vakter ombord till de delsträckor där det bedöms lämpligt, egentligen inget annorlunda från att teknisk specialistkompetens kan medfölja ett fartyg en viss sträcka för att lösa en avgränsad uppgift. Den brutala skillnaden ligger i verktygen och följderna; skiftnyckel eller skjutvapen - driftunderhåll eller dödligt våld.

Här hade det, enligt min mening, varit bättre att istället se till möjligheten att lyfta ombord för ändamålet utbildad militär personal.

Redan idag befinner sig svenska amfibiesoldater och sjömän i Adenviken för att skydda FN:s mattransporter och stävja det piratproblem som är. Flytande vapenlager och de risker dessa för med sig debatteras medan ökat statligt ansvarstagande inte är på agendan.

Även med en liten svensk försvarsmakt finns möjlighet att förstärka med militär på svenskflaggade fartyg i pirathärjade vatten. År 2013 uppgår den svenska handelsflottan i fjärrfart till totalt 78 lastfartyg och de behöver knappast alla eller hela tiden beväpnat skydd.

Det svenska patrullfartyget Carlskrona, det finska minfartyget Pohjanmaa och det danska stödfartyget Absalon är eller har alla varit i Adenviken och kan medföra extra personal. Det går även att lyfta ombord en skyddsstyrka utan att ha egna fartyg i området likt Finland med en styrka på 14 personer som följer med på fartyg och skyddar FN:s mattransporter.

Redarföreningens Tryggve Ahlman skrev på Brännpunkt 1 maj 2013 att ”[f]artygen måste ges rimligt militärt skydd eller möjlighet att kunna försvara sig själva” och SEKO Sjöfolks Karl-Arne Johansson skrev redan för flera år sedan att facket "sett sig tvungna att förhandla fram ett högrisktillägg för sjömän likt det som man har i krigszoner. Anledningen till detta är just ökningen av piratdåd runt Afrikas kust.”  

Redare visar i handling att de är beredda att betala säkerhetsföretag. Den betalningsviljan skulle kunna omvandlas till skatter och avgifter i likhet med hur t ex Sjöfartsverket finansierar farleder i Sverige. Kostnader även för militärt skydd skulle redare på så vis kunna vara med och bära - om staten finner det nödvändigt.

Staten bör, enligt min mening, ta sitt ansvar och lämna ett rimligt militärt skydd istället för att bygga regelverk för beväpnade säkerhetsföretag.

Peter Olevik Dunder

------
Uppdatering 2013-05-03:
Fann via Skipper den nystartade bloggen Tillfälligt skeppsbrott som i sitt första inlägg skrivit utförligt om Marin säkerhet på entreprenad.