lördag, september 26, 2015

Frigör resurser från Radiotjänst i Kiruna AB för ökad samhällsnytta

Fått det årliga samtalet/besöket/brevet från Radiotjänst i Kiruna AB. Jag har slutat tycka att det är tröttsamt, däremot fortsatt att ta 1 minut av den i andra änden av luren och förklarar min syn på föråldrad teknik och att jag har för avsikt att höra av mig om jag mot all förmodan skulle skaffa tv. Särskilt tidigare då jag som kommunpolitiker var en offentlig person, men även nu. 

Hoppas det Peter, var svaret jag fick och så avslutades vårt 1 minut och 21 sekunder långa samtal. Nu fortsätter jag med ämnet här – öppet för alla att läsa. Håll till godo. Till att börja med: Du kan vara lugn, du okände radiopejlare, jag är emot systemet men verkar inom det.

Jag har inte bott med tv sedan 2005 (då sambo), aldrig ägt en ångmaskin heller och avser inte skaffa mig varken det ena eller det andra 2015. Föråldrad teknik om än med viss charm. 

Tidigare tyckte jag att det var tröttsamt när Radiotjänst hörde av sig. Numera himlar jag istället lätt med ögonen och tycker synd om dem. Cirka 300 personer sysselsatta med att administrera en tjänst som inte ger något som helst mervärde till samhället. (Detta säger jag självfallet inte till dem, utan skriver det här istället, det är nog synd om dem.)

Det jag tycker borde göras är enkelt: Lägg ner Radiotjänst i Kiruna AB! Det skulle frigöra uppåt 300 årsarbetskrafter som istället kan komma samhället till nytta. Intäkter för Public service kan effektivare och mer rättvist tas in via skattsedeln istället.

Radio- och tv-avgiften betalas av många hushåll med tv men inte av alla. Numera är den 2 216 kronor per hushåll och år, oavsett inkomst eller antal personer i hushållet. Studenter, fattigpensionärer och ensamstående föräldrar betalar var och en lika mycket i kronor som ett välbeställt par i medelåldern. Fördelningspolitiskt torde sånt vara en så kallad "no brainer". Lägg därtill att den som vill vara oärlig helt kommer undan avgiften. Knappast ett juste sätt att finansiera offentlig verksamhet.

Det är riksdagen som beslutar om fördelningen till de olika programföretagen. Så skriver Radiotjänst på sin webbplats. Ändå argumenteras ibland för att licensfinansiering ger en större frihet än skattefinansiering. Ett uppenbart nonsens argument sett till att det är Sveriges riksdag som fattar bägge besluten. Statsbudgeten tas varje höst och justeras varje vår. För den som (fortsatt) vill frikoppla Public service från statsbudgeten så behövs lagförslag som förändrar regelverket, men lagar måste ändå ändras för att Radiotjänstverksamheten ska kunna läggas ner så det är ett arbete som i alla lägen behöver göras.

Enkelt uttryckt är vad som krävs att riksdagen tillåter sig själva att fatta ett separat flerårigt finansieringsbeslut och att det läggs utanför den ordinarie statsbudgeten. Det kan uppfattas som riskfyllt med tanke på den öppning som där ges för att kringgå budgetregler, men med en klok utformning av regelverket kan sådana problem hanteras. En positiv bieffekt vore att ett sådant regelverk också skulle kunna bli föremål för tillämpning vid större infrastrukturprojekt eller inköp av försvarsmateriel. Men det får bli ett ämne för ett nytt blogginlägg.

Etiketter: , ,