Vad ska staten göra?

Vad är svenska statens uppgift/syfte? Frågan är självfallet helt enorm; det går ju att tala om detaljer istället. Detaljen svenska statens skyldigheter samt rättigheter för svenska medborgare som befinner i nyss uppkomna konfliktzoner, till exempel. Det har bloggats avsevärt i frågan. Här följer så mina tankar kring evakueringen. Det hörs redan på ordet, evakuering, att det inte är något researrangörer marknadsför som sin grej. Kanske ska de vara världsbäst på det; så att det står Mallorca, 5*-hotell, 100m till strandpromenad, evakuering med inhyrd flyg/båt inom 2 dagar från utbrytande av katastrof. Kanske svenska staten ska sätta in Försvarsmakten att öppna en säker luft-, land- eller sjöväg ut ur farozonen och sedan kanske dessutom hem till Sverige. Ska vi bruka våld för att försäkra att svenska medborgare i andra stater inte utsätts för faror? Ska vi som kollektiv betala om svenska medborgare i andra stater utsätts för faror?

Staten som force-major-reseförsäkring. Jag anser inte att höga skatter per automatik berättigar till hemtransport på statens bekostnad om det inte är därför vi valt att beskatta. Pension är en form utan försäkring som vi valt att finansiera via skatter, hemtransport kanske nästa. För att ta en gammal pensionsslogan i ny stöpning: Gärna medalj men först en rejäl resa hem. Jag tycker att det är bra att utrikesdepartementet gör sitt bästa för att hjälpa svenskar i katastrof-/konfliktzoner, oavsett om det är naturkatastrofer eller väpnade konfliket. Vem som betalar är självfallet en senare fråga, det går dock inte att komma ifrån att inget är gratis så någon måste i slutändan betala, ingen kan dock krävas på pengar av staten för att få akut hjälp. Staten agerar inte heller i vinstsyfte och tar således inte oskäligt betalt, eller. Ska svenska staten agera i Libanon, en fråga i sig, men ska svenska staten det så krävs att vi hyr in flyg, bussar och båtar från lokala aktörer. Är då svenska staten de som bäst kan köpa in dessa tjänster? Den senaste frågan blir egentligen ointressant. Det är ju inte fråga om hur billigt eller bra det blir utan hur fort det blir gjort. Ska det gå fort så måste besluten flyttats från socialdemokraterna i Rosenbad till opolitisk ämbetsmän som med ständig jour står beredda att agera.

Människor i nöd ska hjälpas, både svenska medborgare och andra länders medborgare som befinner sig i Libanon nu. Jättebra om vissa människor hjälps därifrån, bättre om alla som behövde hjälpen också hjälptes, bäst om ingen behövde hjälpen. Hur kan då svenska statens engagemang på bästa sätt, kortsiktigt och långsiktigt, kanaliseras till att bistå de drabbade i Libanon, Israel eller Gaza? Mina korta svar är: diplomati, evakueringshjälp, fredsframtvingande trupp.

Mitt i allt detta några bloggar jag valt att kommentera som inspirerat mig vid detta inlägg: Mocca och Mothugg om det senaste radikala om än liberalt tveksamma förslaget mot hederskulturen. Björn och Per om deras inlägg i den debatt som jag genom ovanstående textmassa vill bidraga till. Jag vill dessutom kommentera Wille när han säger: ”Var går gränsen? Är det när man är utanför Sveriges gränser? Utanför hemlänet? hemkommunen? Vad gäller på Finlandsbåtar på internationellt vatten, på väg till Sverige? Oavsett var man sätter gränsen för var folk inte ska, och plötsligt ska betala för andras problem, så kan inte jag se att den blir så mycket annat än.. godtycklig.”

Jag delar inte åsikten att VAR folk ska eller inte ska få hjälp bara skulle bli godtyckligt.

Exemplet inom den suveräna staten Sverige så är det endast inrikespolitiska beslut som styr vår indelning i län och kommuner. Det kan aldrig vara någon tvekan för mig som liberal att alla svenska medborgare ska behandlas lika oavsett var de befinner sig inom Sveriges gränser. Exemplet Finlandsfärja så har vår stat tagit det på sig att samarbeta om sjöräddning med andra länder, både genom bilaterala samarbeten med grannländer, samt genom den internationella sjörätt som finns; således vi har åtaganden för ett fartyg i Östersjön oavsett medborgarskapet på de som är ombord, alltså även svenskar (och inte som vårt ordensväsen som inte avskaffats utan bara inte tilldelas svenskar, så fick jag det sagt också) Slutligen exemplet hjälp i katastrofsituationer, helt klart en fråga för godtycke, nationalistisk kultur or what have you. Där men endast där håller jag med om att det är frågan om politikers godtycke.

Slutligen. Politikers godtycke har vi för mycket av i Sverige. Jag är för tydliga lagar så att svenska medborgare vet vad staten Sverige står för och är beredd att stå upp för.

Det samma gäller självfallet det självstyre kommunerna har, där ska kommunpoliktiker (vilket jag aspirera på att bli) skapa tydliga regler så att kommuninvånarna vilka effekter de har att förvänta av inbetalda skattekronor och i slutändan kunna utkräva ansvar av, exempelvis, mig.