Gårdagens i-land

Sitter och skrivet i word för att WLAN:et är dyrt. För övrigt det första WLAN som vi hittat i Skottland. I Sverige så brukar brukar det gå att hitta trådlösa nätverk lite var stans, vissa låsta många öppna. Här i Skottland dröjde det till Edinburgh innan vi kunnat koppla upp oss utan att behöva besöka ett internet-café. Nu har vi istället kunnat strosa på stadens gator, sätta oss ner på ett vanligt trevligt café och dricka kaffe tillsammans istället för att sätta oss i bredd framför varsin datorskärm. Inte för att vi stannat till för dylikt mer än de två blogposter jag gjort, men ändå. För att få in lite omvärldsnyheter så har jag har istället köpt lokala tidningar när vi stannat på förmiddagarna; när vi checkat in här laddade en resesällskapet ner Dagens Nyheter och högläste rubrikerna. Världen utanför vår semesteridyll verkar sig lik, på gott och ont.

Under den veckan i Storbritannien så har olikheter i vardagen här mot Sverige givit sig till känna. Allt från det uppenbara som outdoor-plumbing, d.v.s. avloppsledningar dragna på utsidan av husfasaderna. Till mer osynliga saker som matkulturen. Det är kul att äta Haggis, mince and union pie, squared sausages, dricka lokala ale och skotsk whisky. Men det är svårt att hitta icke-fet och icke-friterad mat samt att hitta den på en restaurang som inte ser ut som engelskt vardagsrum. Det blev lätt för oss i gruppen att enas kring den svenska kulturens förträfflighet, matkulturmässigt, byggnadsmässigt, stadsplaneringsmässigt. Eftersom vi under dagarnas bilresor förutom njutit av naturen debatterad svensk politiks skiljelinjer har kvällarnas enighet varit välkommen. Däremot har vi inte varit överens när vi sett vägarbetare, byggnadsarbetare eller servicepersonal, att många i serviceyrken varit tonåringar har vi dock inte debatterat. Om resan, Skottland, Sverige och i-länders kultur finns mycket att skriva om men det får vänta till senare inlägg.