Inveraray och Afganistan

Senaste telefonkontakten med Sverige meddelades att dagen bjuder paa 35 grader och ingen vind. Haer i Skottland boerjade det bra foer oss och ser hyfsat ut nu men det regnade nyss och luften aer fortfarande tung.

Med en juste Vauxhall Vectra att kryssa oss fram paa de skottska vaegarna har vi tagit oss fraan Glasgow via Inveraray till Oban. Vaegarna aer vaeldigt fina men ack saa krokiga, dessutom goer vaenstertrafiken att den av oss som koert idag stundtals haft svettigt. Naturen aer storslagen, det paaminner baade om Nya Zeeland och om Azorerna. Vi tog naagra riktiga smaavaegar vilket bland annat tagit oss mellan faarhjordar och highland cattle. Vi stannade aeven till vid en helt underbar liten kyrka, tog massor av bilder och njoet.

I bilen har mest lyssnats paa faerddatorn, Johnny Cash och en annan amerikan men aeven lite radio. Paa radion talades om att nu sex britter stupat i Afganistan paa kort tid. I Inveraray tittade vi bland annat paa ett krigsmonument daer minnet av stupade fraan trakten hedrades; jag koepte aeven ett exemplar av the guardian som hade en artikel fraan de brittiska styrkorna daer.

Britterna goer andra uppgifter aen oss svenskar i Afganistan men det aer samma vaerld som vi vill foerbaettra! Narco-terrorister som ansatt britterna varje natt paa senaste tiden goer att de lever och doer under krigslika foerhaallanden. Naesta gaang kanske det aer svenskar. Var i vaerlden dessa svenska kommer befinna sig styr vi till viss del genom politiska beslut; genom att saetta upp svensk trupp i omraaden daer narkotikaligor arbetar foerhindrar vi att deras produkter naar svensk/EU-mark samt att befolkningen paa plats faar chans till ett nytt liv utan odlingar som syftar till att framstaella heroin.

Det kaenns inom mig naer jag taenker paa kollegor, brittiska som svenska, naer nyheter om doedsfall kommer i nyheterna.