söndag, november 15, 2009

Hkp - ett sorgebarn i svensk försvarspolitik

För några veckor sedan blev hela Sverige uppmärksammat på effekterna av försvarsbeslutet från 2004. Då för fem år sedan beslöts att lägga ner helikopterverksamheten på Berga och som en följd bl a flytta polisens helikoptrar. Sen dess har polisen inte fått ordning på sin helikopterbasering och förslagen som ligger är tyvärr inte de bästa, utan närmast olika nivåer av mindre dåligt.

Jag vidhåller, med en dåres envishet, att basering inom en befintlig bas och på fastlandet är det lämpligaste. Bromma göre sig icke besvär, även om Stockholmspolitikerna gillar idén. Kring Bromma finns trafik både i luft och på mark så att det räcker och blir över, annat är det här ute eller på andra håll. Men att lägga en bas för långt borta, och allra helst om det görs på en ö, försvårar en effektiv hantering.

Nu ropas på fler helikoptrar till Afghanistan och det fort, både av Sten Tolgfors och andra, bl a min partikollega Widman. Rätt så men kanske lite sent att agera.

Allan Widman är förmodligen en av de mest stridbara i svensk försvarspolitik. Med det menar jag att Widman faktiskt tar strid för försvarsfrågor och dessutom gör han det som ganska ensam inom rikspolitiken, få om någon drar en lans för Sveriges försvar i samma omfattning som Widman. Gott så. Tyvärr är journalistiken på området inte så omfattande, tur då att det finns bloggar som samlar möpar (militärt överintresserade personer). Ex chefsingenjören.

Precis som med andra områden anser jag att debatten bör föras på ett realistiskt sätt och helst med ett helhetsperspektiv. Har staten satt den organisation som på bästa sätt tillgodoser behovet av helikoterresurser? Om inte, är det tänkbart att omorganisera? Är helikoptrarna optimalt distribuerade över landet, om inte... Är det rätt helikoptrar för användning hemma och utomlands? (Inlägg från förra sommaren.)

Visst kan politiken pressa försvaret till en temporär lösning. Men i slutändan måste frågan penetreras djupare än så. I slutändan måste politiken våga ta obekväma beslut, om det så handlar om lokalisering, finansiering eller liv.

Etiketter: ,