tisdag, juli 18, 2006

Unga som gamla politiker


Nya och gamla, unga och äldre, nya äldre politiker. Ja alla som vill mer än bara tycka, alla som vill delta i det politiska arbetet anser jag måste fundera över varför vi har en stat, varför vi har kommuner samt konsekvenser av lagar, regler, skatter och utspel.

Min förra blogpost behandlade till viss del om statens syfte. Åtminstone några av mina tankar därom. Nu har DN en artikel om att unga, mellan 18 och 35, kommer in i kommunpolitiken. Unga tar över politiken och ett politiskt generationsskifte kallar de det. "År 2003 var en femtedel av beslutsfattarna mellan 18 och 35 år. I höstens val kan en fjärdedel av de valbara kandidaterna klassas som unga." Jag vet att även äldre börjar som nya i politiken och jag hävdar att det är kritiskt tänkande och nytänkande som är det viktiga inte ålder. Nu är jag lite partisk men eftersom jag aldrig tillhört något ungdomsförbund (bortse från att jag fanns i SSU:s medlemsregister i tre år, utan att ha sagt ja eller betalat något) så tror jag att fastän ungdomsförbunden ger en god grund för unga att engagera sig politikst så likformar de även. Nytänkande behöver inte komma från en 18-åring med flera år i ett ungdomsförbund utan kan lika gärna komma från en 36-åring eller 63-åring!

Vidare så tar DN upp de kommuner som drygt 30%, samt det parti lockat flest unga. Jaha. Jag anser som framgår ovan att en mer intressant genomgång vore att se, vilka som har kortast tid i partiet innan de tillåtits kandidera. Detta är självfallet sedan upp till väljarna att bedöma om de anser detta vara något positivt eller negativt eller om det faktiskt inte spelar dem någon roll vem som för partiets talan. För utan mer personval är det ju i förstahand partier vi röstar på, partiers åsikter och ska då ålder spela in? Representativiet. Kompetens. Ideologi. Vad väger tyngst?

DN ska granska och kommentera på sitt sätt. Dock vänder jag mig mot otydliga formuleringar som den citerad ovan. För vad är "de valbara kandidaterna"? Är det samtliga på lista, att då alla oavsett ranking kommer driva en hårdför personvalskampanj och då nästan ha lika stora möjligheter att ta sig in? Eller menar DN att det är de kandidater som står så högt på listan som är valbara och att det är dessa med nuvarande partistorleksförhållande i kommunen och utan personvalsinblandning som sedan blir de generationsbrytande fullmäktigeledamöterna? Frågan är obesvarad och ytterst viktig; för är det att anse att kandidaternas ålder är en positiv faktor så är det mycket relevant var på listan de står med dagens personvalssystem.

Vidare så har vi justitieminister Bodströms senaste förslag. Åklagare ska kunna beslagta tillgångar i större utsträckning, dock ska de som befinns oskyldiga kunna få tillbaka sina pengar. Blogge har en sågande post om förslaget ur en liberal synvinkel.

Se vilka som kandiderar för respektve parti till riksdag, landsting och kommun på http://www.val.se/val/val2006/valsedlar/index.html

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Jag tycker att du tar upp en mkt intressant aspekt: den om hur länge man måste vara aktiv i ett parti för att överhuvudtaget vara aktuell för att bli nominerad.

Jag tycker att man ser en ganska tydlig tendens (iaf i Västerås) att det framför allt är Miljöpartiet (& till vissdel Vänsterpartiet som "lättare och snabbare" släpper fram dom yngre. Vilket inte enbart behöver vara positivt.

Svårast verkar det vara i Socialdemkraterna (i V-ås). Jag tror att det kan bero på att det finns en heldel äldre som till varje pris slår vakt om sina positioner. Tillskillnad ifrån Miljöpartiet, som dessutom är ett mkt yngre parti. Traditionens makt kanske inte är lika stor där som i dom partier som har funnits längre.

Givetvis finns det lokala och regionala skillnader, likväl som det skiljer partierna emellan. Men visst ställs det hela i en helt annan dager om man kollar lite mer på partitraditionerna, än att stirra sig blind på kandidaternas ålder?

18 juli, 2006 18:57  
Blogger Peter Olevik Dunder said...

Partitraditioner, regionala skillnader, tja varför inte. Regionala skillnader kan ju bero på så mycket också, jag träffade folkpartister från Bollnäs på O-ringen idag. De har problem att hitta yngre.

Själv har jag bara varit aktiv i ett år och står sedan i vintras på folkpartiets lista till kommunfullmäktige i Haninge. Vi är flera som är i 20-30-årsåldern. Bollnäs har problemet att den unga medlemsrekryteringsbasen för folkpartiet flyttar till universitetsorter och utomlands.

Som jag skrev så anser jag att en ny medlem på 63 har lika mycket nya perspektiv som den på 36 eller 16. Min personliga erfarenhet kommer av de äldre personer jag träffat på intro-kurser för nya.

Vad gäller det du skriver om (mp) så tror jag att det har att göra med partiets framtoning som enfrågeparti som lockar yngre, samt att de inte är ett så stort medlemsparti i förhållande till det väljarstöd de fått.

EN reflektion om (mp) som reaktion på (c) misslyckade nej till kärnkraft 1980. (mp) har liksom spelat ut sin roll som miljöparti och blivit en blandad intresseorganistation för vänsterväljare som inte vågar ta steget att bli centerpartister. Mycket av (mp) är vänster, några saker är mer liberala exvis skolfrågorna, miljömässigt är de tvåa till centern. OTUR?

19 juli, 2006 18:45  

Skicka en kommentar

<< Home