Skatter och offentliga verksamheter är en debatt som behöver nyanseras

Martin Ådahl chefsekonom på Centerpartiet skriver idag ett öppet brev till tidningen Resumés chefredaktör Claes de Faire, se länk. 

Bra! de Faires krönika läste jag när den kom och jag tänkte i mitt stilla sinne att det var oerhört ogenomtänkt för att vara en tidning som Resumé som försöker spegla reklam, media och marknadskommunikation.

Ådahls brev har så klart mötts av sedvanlig kritik från bloggen Alliansfritt. Den bloggen kan ha ett visst underhållningsvärde till och från, men det de Faire och Ådahl tar upp förtjänar annat än Pravda-texter.

Sverige har bland de högsta skatterna i världen, det skapar både möjligheter och problem. JSA-1-5 har stor effekt för låg- och medelinkomsttagare. Lägg därtill Sveriges sammanpressade lönestrukturer så finns behov att också se över brytpunkter uppåt i skattesystemet. Incitament påverkar och det gör skattefrågor till mer än nollsummespel, på nationell nivå. Lokalt med skatteutjämning har sådant mindre effekt.

Ser jag till den egna kommunen, Haninge, så har skatteintäkterna ökat långt mer än inflationen - samtidigt som skatten också sänkts (om än marginellt från 20:08 till 19:78 per 100:00 kr, betänkt dock vid ev jfr att Sthlm har landets högsta landstingsskatt). Och tillskotten från staten har ökat till kommunerna.

Det som är intressant är därför inte inflationen utan löneökningar och andra ev index som påverkar kommunens utgifter, samt ökat antal barn i skola eller äldre med behov av omsorg.

Haninge kommuns anställda har liksom övriga arbetsmarknaden kunnat glädjas åt reallöneökningar. Kommunanställda har förutom reallöneökningar även JSA att glädjas över. Det om privatekonomin. På arbetsplatserna behöver verksamheten gå ihop och även att det går att effektivisera så krävs också ökade ekonomiska ramar. Vi klarar bägge. Därmed inte sagt att allt är skimrande, det finns massor att göra. Det måste politiker på hela färgskalan förhålla sig till för att konstruktivt kunna bidra.