Federalism på svenska

Idag presenterades och diskuterades boken Federalism på svenska. (Redaktörer Nils Karlson och Joakim Nergelius, ISBN: 978-91-7568-069-9.) Presentation och diskussion skedde vid en boklunch som RATIO arrangerade där, inkl undertecknad, 51 deltagare var med.

Nils Karlson agerade moderator men före presentationen inledde han med att förklara att SVT24 skulle filma och att det därför var av vikt att alla frågeställare använde den mikrofon som fanns för publika frågor. Det där med mikrofon ska jag lägga på minnet för det var en utmärk ursäkt för Karlson som moderator för att hålla tidsschemat genom att följdfrågor, repliker och liknande kunde undvikas. SVT24 ska för övrigt sända inslaget nu på torsdag.

09:30 - 11:00 Federalism på svenska
Federalism är ett politiskt system där makten är uppdelad i olika nivåer, där lokala och regionala myndigheter har stor frihet att själva utforma politiken på sin nivå och även har beslutanderätt på central nivå. I den nyutkomna boken Federalism på svenska analyserar tio statsvetare, jurister, historiker och nationalekonomer federalismens möjligheter och problem i dagens Sverige. Boken presenteras av redaktörerna Nils Karlson och Joakim Nergelius, därefter diskuteras innehållet med näringsminister Maud Olofsson (c) och Daniel Tarschys, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. Inspelat 3/4.

Karlson agerade sedan kort i rollen som redaktör och redogjorde för bokens innehåll samt innehållet i kapitel 1, några frågor tilläts och sedan släpptes Nergelius in. Karlson i korthet: Praktiska saker som regional/kommunal representation på riksnivå, stärkt grundlagsskydd för det kommunala självstyret samt stärka lagprövningen. Fördelar och nackdelar med federalism som Karlson tog upp var bl.a. + dynamiska effekter och stärkt demokrati, - ineffektivt för att hantera frågor med externa effekter.

Nergelius nischade sig som bokens ende jurist och berättade först att samtliga kapitel i boken skrevs innan Ansvarskommiténs slutbetänkande lades fram; sedan talade Nergelius bl.a. om förslaget med olika nivåer av primärkommuner "mini, midi och maxi". N. fick en fråga från Henrik Sjöholm, ledamot i Grundlagsutredningen.

Sedan var det dags för de rena artikelförfattarna, statsvetarna Gissur Ó Erlingsson och Jörgen Ödalen från Uppsala universitet. De vände sig bl.a. emot Ansvarskommiténs insinuering om ytterligare kommunsammanslagningar. De var även de som senare genom sakkunskap snabbt kunde slå hål på en del farhågor vissa frågeställare hade. Erlingsson och Ödalen visade även en liten matris med olika möjligheter för framtida utveckling av kommunerna.

E. och Ö. förespråkade att antalet kommuner skulle bestå, vilket relativt Ansvarskommitén blir många och små kommuner; samt att E. och Ö. ansåg att kommunernas grundlagsskydd bör stärkas.

Sist ut bland artikelförfattarna var Siv Sandberg från Åbo Akademi. Hennes artikel utgör kapitel 5 i boken. Hon jämförde Finland och Sverige. Två särskilt intressanta saker, förutom rena fakta om Finlands förvaltningsstuktur. 1. Att EU-medlemsskapet gav ett yttre tryck på förändring av både Finlands och Sveriges regionala nivå. 2. Att de teoretiska vinster som skulle kunnat uppstå vid samarbete mellan de många (och jämfört med Sverige mycket små) kommunerna i Finland har inte skett i den utsträckning som kunnat tros.

PANELDEBATT och utfrågning av näringsminister Maud Olofsson (c) och professor Daniel Tarschys, Stockholms universitet och ledamot i grundlagsutredningen.

Maud Olofsson i korthet: Jämlikhet genom enhetsstaten är en illusion. Principen är att statens makt ska vara given den av medborgarna/kommunerna inte tvärt om att staten ger viss makt åt kommunerna. Men det behöver inte gå så långt som till federalism, en bit på vägen räcker.

Daniel Tarschys i korthet: Var kan vi tillåta varitationer? Vilka områden förutom likhet inför lagen är att föredra att hålla likformiga? Två skäl för variation; det passar medborgarnas preferenser bättre samt att det utvecklar verksamheten som berörs.

Tarschys tipsade även om Justus Möser (1720-1794) som förespråkare för decentralisering.

ETT urval av de frågor som ställdes:

- Marit Gennser frågade om försäkringssystem som garant för likhet, och hon fick stöd för det.

- Patrick Krassén, Liberala Studenter, frågade om nya identitetsytor i regioner och kontentan var att regioner som Skåne och VG gått till Bryssel precis som primärkommuner gått till Stockholm.

- Margareta Cederfelt (m) riksdagsledamot, frågade om skatteutjämning inom kommuner och regioner och fick ett ganska kort svar om att det skedde redan inom Stockholms landsting/län. Skatteutjämningens skadliga effekter hade berörts tidigare av både Olofsson, Erlingsson och Ödalen. Den ende försvararen av delar av nuvarande utjämning var Tarschys.

- Lars Niklasson, statskontoret, frågade om "följdfrågan till Federalism" vilka områden ska vara statliga och vilka ska vara kommunal?

Slutorden tycker jag går till Siv Sandberg som ifrågasatte om det går att tala om underifrånkrafter eller bärkraftiga, växtkraftiga regioner i hela landet (både Sverige och Finland)? Skåne, Västra Götaland och Stockholm är och kan utan tvekan bli det, men på de håll där kanske 2/3 av befolkningen är pensionärer... Utifrån hennes ord är det lätt att hamna tillbaka på mini, midi och maxi i resonemanget inte bara om primärkommuner utan även i fråga om regionkommuner. Kanske ska Halland ges en särlösning för att ta ett konkret exempel.

För övrigt höll Liberala Studenter på Stockholms universitet, LS SU, årsmöte idag. Det ser ut att kunna bli intressant med den nya styrelsen. Liberal Studenter i Stockholm som är paraplyorganisationen har hittills i år dominerat totalt, nu kompletteras de förhoppningsvis.