måndag, mars 26, 2007

Varför kollektiva lösningar?

Anställda är individer, individer presterar, prestationer ligger i arbetsgivarens intresse att belöna.

- Att varje år räkna upp lönen med inflationen borde vara ett enkelt mått för att signalera, du har gjort ditt jobb varken mer eller mindre. Fortsätt så, du gör helt rätt. Anstränger du dig mer belönar vi dig genom högre lön.

- Avsaknad av löneökning å andra sidan blir en tydlig signal att du inte är önskvärd och skulle avskedas om inte LAS höll dig om ryggen på andras bekostnad. Tips, byt jobb till ett där du får den lön du anser dig förtjäna alternativt starta eget och konkurrera ut de där usla arbetsgivarna du haft.

- Reallöneökning, dvs ökning av lönen över inflation, ligger i arbetsgivarens intresse att ge till de individer som presterar bättre än påräknat. De individer som skapar ett ytterligare mervärde utöver vad de tidigare betalats för att utföra. De individer som arbetsgivaren tror på och vill behålla för framtiden. Får de inte reallöneökningar kan de ju välja en konkurrerande arbetsgivare eller starta eget och på så sätt konkurrera.

I dagsläget förhandlas avtal fram för stora arbetarkollektiv, sedan fördelas lönen aningen olika mellan individerna på arbetsplatsen men de stora penseldragen är uppgjorda långt från arbetsplatsen. En positiv sak med systemet är att de faktiska lönerna sätt lokalt av arbetsgivaren i samråd med facket; två negativa saker med systemet är de felaktiga incitament som kan bli och osunda reallöneökningar.

Reallöneökningar som driver på kostnadseffektiviseringar av vilka lönekostnaderna är en del som måste skäras ner i för att lyckas hålla budget. Med andra ord så blir det de på arbetsmarknaden etablerade arbetstagarna som sparkar på de arbetstagare som precis kommit in och de arbetsföra som står utanför. Uttrycket "good for one, bad for all" kommer väl till pass. Fackens suboptimering skadar svensken i gemen och med våra offentliga trygghetssystem så är det skattebetalarna som drabbas särskilt hårt.

Reallöneökningar i de storleksordningar som nu förhandlats fram både inom IF/Metall och nu senast Handels driver upp inflationen och skapar arbetslöshet. Det är inte samhällsekonomiskt försvarbart och därför är Svenskt Näringslivs argerande inte bara förståligt utan sunt för svensken i gemen.

Jag skriver medvetet förhandlats fram inom IF/Metall och inom Handels för arbetsgivarparten hålls gisslan med strejkhotet hängande över sig. Strejker förlorar både samhälle och arbetsgivare på medan arbetstagarna klarar sig bra; således vore det naturligt att en del av strejkkassan användes till att bekosta samhällets förluster. Självfallet ska facket inte betala arbetsgivaren men väl att facket betalar staten som drabbas av kostnader och även därför att staten ska kunna kompensera de medborgare som drabbas.

Jag anser att fack har en viktig roll att spela på arbetsmarknaden men när utgången av förhandlingen blir skadlig för samhällsekonomin så anser jag att det är nödvändigt att punktmässiga alternativt strukturella ingrepp görs. Med lite tur så kommer Medlingsinstitutet hitta en lösning och då behöver inte regering och riksdag gripa in.

Politiker bör i möjligaste mån hålla fingrarna borta men de har även ett ansvar att påverka marknader som inte är i balans.

Etiketter: ,

6 Comments:

Blogger Oskar said...

Hedervärd analys. Jag delar den i mångt och mycket, som du kanske noterade på min kommentar på Bloggen bent.

En kommentar ang. Strejk och fack: Det enda som är legitimt fackligt arbete för högre löner är att alla på en arbetsplats och säger “Vi slutar om vi inte får X i löneökning” Det är helt ok. Men det strejk handlar om är ju om att man påstår att man har kvar jobbet, men man går inte dit. Och värst av allt så ingår det att man använder våld om arbetsgivaren tecknar avtal, anställer, med någon annan. Man använder genetiv: “våra jobb” på ett mycket märkligt sätt. Det är ju ett kontrakt mellan två parter, inte arbetsplatser som på något sätt “ägs” av någon…

Om bara staten gör det som är dess absoluta kärnuppgift, och håller efter folk som nyttjar våld och tvång så tror jag att problemen på arbetsmarknaden löser sig på ett bra sätt. Men den dagen blir nog inte idag, såsom Littorin låter...

27 mars, 2007 00:36  
Blogger Peter Olevik Dunder said...

Tackar för den kommentaren Oskar. :-)

Jag är dock inte beredd att hålla med dig i sista stycket. Marknader når nämligen inte alltid samhällsekonomiskt optimum vilket är en anledning för politiker att klampa in. Förhoppningsvis så underbyggs politiken av nationalekonomi. Exvis har vi i dagslägen en finansminister som har gedigna kunskaper inom ämnet, men även utan honom så finns anställda inom finansdepartement och liknande som kan utreda frågor och presentera relevanta underlag för politiska ställningstaganden och beslut.

Världen är inte perfekt men vi bör ägna oss åt att förbättra den. Således bör även liberaler (liberala politiker) vara med och reglera sånt som i en perfekt konkurrens vore onödigt att reglera.

27 mars, 2007 10:05  
Anonymous Anonym said...

Hm, vill du alltså skrota de rester som finns kvar av saltsjöbadsandan. Är du även för ökad lagstiftning på arbetsrättsfronten?

Om det inte finns fungerande ATO med möjligheter till stridsåtgärder kommer situationen för alla med okvalificerade låglöneyrken att bli ännu sämre än den redan är.

Vad är det som är oskäligt att arbetstagarna i en bransch som går bra också får del av vinsten? Dessutom ligger, som handels påpekat, lönerna i den sektorn under t.ex industrisektorn. Om Svensk Näringsliv inte kan tillåta högre procentuella löneökningar i en lågavlönad sektor kan ju den sektorn aldrig komma ikapp. Men det är ju klart, en folkpartist tänker ju i första hand på dom människor som har hög lön.

Sen en liten korrigering: Alla förlorar på en strejk. Dock skulle jag säga att arbetstagaren förlorar mer då han blir av med hela sin lön, men generellt behåller alla utgifter. Arbetsgivaren förlorar sina intäkter, men slipper också betala lön till sina arbetstagare.

//Erik

27 mars, 2007 11:09  
Blogger Oskar said...

Peter: Nä någon utopi blir det inte på en marknad. Men det är absolut det minst dåliga alternativet. När politiker klampar in på marknaden med skatter och regleringar så gör det, trots goda intentioner, mer skada än nytta. Vill man lyssna på ekonomer rekommenderar jag Milton Friedman:

"The government solution to a problem is usually as bad as the problem." Milton Friedman

Det är inget konstigt med arbetsmarknaden. Den kan fungera som en helt fri marknad, vilket skulle gynna alla. Enda "konstiga" med arbetsmarknaden är att Marx skrivit en bok med teorier om den som inte stämmer, men som tyvärr på tok för många i Sverige tror på.

Anonymus: Absolut inte mer lagstiftning. Mindre!

Och vadå "skäligt"? "Få del av vinsten"? Jag förstår inte alls. Antingen accepterar man ett anställningsavtal, och då får man den lön man kommer överrens om. Arbetsgivaren tar såväl risken för förlust, som möjligheten till vinst. Vill man ha vinsten själv får man starta eget företag.

Och vad är det som säger att alla sektorer i samhället ska tjäna lika mycket? Alla tjänar ju så mycket som andra människor är villiga att frivilligt betala dem. Därför kommer madonna alltid tjäna massvis med pengar, och de som knegar som servitörer mindre. Det kan du inte ändra på med mindre än en totalitär diktatur.

27 mars, 2007 13:09  
Blogger Peter Olevik Dunder said...

Trevligt med lite debatt. Jag väljer att citera Jonas Milton istället för Milton Friedman.

Citat från DN 8 mars (int.kvinnodagen) http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=626342
"I den avtalsrörelse som nu inletts ska det bli ändring på det, har LO tänkt. Branscher med många kvinnor ska kunna begära högre lönelyft utan att andra kräver kompensation.

Den vägen vill inte Almegas vd Jonas Milton gå.

- Feltänkt i grunden, menade han och efterlyste mer av individuell lönesättning där arbetsgivaren öga mot öga måste motivera skillnader.

Inte oväntat instämde Svensk Handels vd Dag Klackenberg i det, samtidigt som han ifrågasatte om en byggnadsarbetares lön verkligen ska vara 130 procent av en handelsanställds. Det speglar inte utvecklingen av produktiviteten i de båda branscherna, menar han."

Samt Milton i gårdagens DN.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=633018
"Industriavtalets ledande roll anses ha legat bakom ekonomisk stabilitet och höjda reallöner under de tio år det funnits.

- När man ser på årets avtal så fungerar de säkert för industrin. Men för tjänstesektorn är de förödande, säger Jonas Milton.

Han pekar på tre faktorer: höjda nivåer för avtalens lägsta löner, hög individgaranti och hög nivå på löneökningarna.

- Våra medlemsföretag klarar kanske en eller två av de faktorerna. Bara ett fåtal klarar alla tre."

I samma artikel om Handeln:
"- Deras avtal kommer att smitta på andra branscher. Jag har inga problem med att handeln skriver ett eget avtal om det stannar i den branschen, men alla erfarenheter talar för att det inte gör det. Det är därför vi måste lämna den gamla modellen bakom oss."

28 mars, 2007 13:01  
Blogger Peter Olevik Dunder said...

Erik du skrev: "Men det är ju klart, en folkpartist tänker ju i första hand på dom människor som har hög lön."

Du och jag har talat om det här tidigare; folkpartiet är ett idéparti som inte delar in människor efter någon klasstillhörighet eller inkomstnivå.

Vi är alla jämlikar även om vänstern inte vill se det så.

28 mars, 2007 21:09  

Skicka en kommentar

<< Home