Varför kollektiva lösningar?

Anställda är individer, individer presterar, prestationer ligger i arbetsgivarens intresse att belöna.

- Att varje år räkna upp lönen med inflationen borde vara ett enkelt mått för att signalera, du har gjort ditt jobb varken mer eller mindre. Fortsätt så, du gör helt rätt. Anstränger du dig mer belönar vi dig genom högre lön.

- Avsaknad av löneökning å andra sidan blir en tydlig signal att du inte är önskvärd och skulle avskedas om inte LAS höll dig om ryggen på andras bekostnad. Tips, byt jobb till ett där du får den lön du anser dig förtjäna alternativt starta eget och konkurrera ut de där usla arbetsgivarna du haft.

- Reallöneökning, dvs ökning av lönen över inflation, ligger i arbetsgivarens intresse att ge till de individer som presterar bättre än påräknat. De individer som skapar ett ytterligare mervärde utöver vad de tidigare betalats för att utföra. De individer som arbetsgivaren tror på och vill behålla för framtiden. Får de inte reallöneökningar kan de ju välja en konkurrerande arbetsgivare eller starta eget och på så sätt konkurrera.

I dagsläget förhandlas avtal fram för stora arbetarkollektiv, sedan fördelas lönen aningen olika mellan individerna på arbetsplatsen men de stora penseldragen är uppgjorda långt från arbetsplatsen. En positiv sak med systemet är att de faktiska lönerna sätt lokalt av arbetsgivaren i samråd med facket; två negativa saker med systemet är de felaktiga incitament som kan bli och osunda reallöneökningar.

Reallöneökningar som driver på kostnadseffektiviseringar av vilka lönekostnaderna är en del som måste skäras ner i för att lyckas hålla budget. Med andra ord så blir det de på arbetsmarknaden etablerade arbetstagarna som sparkar på de arbetstagare som precis kommit in och de arbetsföra som står utanför. Uttrycket "good for one, bad for all" kommer väl till pass. Fackens suboptimering skadar svensken i gemen och med våra offentliga trygghetssystem så är det skattebetalarna som drabbas särskilt hårt.

Reallöneökningar i de storleksordningar som nu förhandlats fram både inom IF/Metall och nu senast Handels driver upp inflationen och skapar arbetslöshet. Det är inte samhällsekonomiskt försvarbart och därför är Svenskt Näringslivs argerande inte bara förståligt utan sunt för svensken i gemen.

Jag skriver medvetet förhandlats fram inom IF/Metall och inom Handels för arbetsgivarparten hålls gisslan med strejkhotet hängande över sig. Strejker förlorar både samhälle och arbetsgivare på medan arbetstagarna klarar sig bra; således vore det naturligt att en del av strejkkassan användes till att bekosta samhällets förluster. Självfallet ska facket inte betala arbetsgivaren men väl att facket betalar staten som drabbas av kostnader och även därför att staten ska kunna kompensera de medborgare som drabbas.

Jag anser att fack har en viktig roll att spela på arbetsmarknaden men när utgången av förhandlingen blir skadlig för samhällsekonomin så anser jag att det är nödvändigt att punktmässiga alternativt strukturella ingrepp görs. Med lite tur så kommer Medlingsinstitutet hitta en lösning och då behöver inte regering och riksdag gripa in.

Politiker bör i möjligaste mån hålla fingrarna borta men de har även ett ansvar att påverka marknader som inte är i balans.