Regionkommuner

Efter att ha ägnat delar av lördagen åt att lyssna och diskutera regioner kan jag som är hälsning i grunden konstatera att Skogslänen Värmland, Dalarna och Gävleborg intar något av en särställning. De tre länen har cirka 275 000 invånare vardera, så invånarantalmässigt så är de en bärkraftig region. De som förenar är likartade förhållanden och ett framtida krav på att kunna orientera sig utåt och samtidigt ha en tillräckligt stor egen massa.

Mer förenar än skiljer som jag ser det men regionbildningarna ska ske underifrån är det sagt så det blir inte tyckare utifrån utan hälsingarna, gästrikarna, värmlänningarna, dalkarlarna och kullorna själva som ska se och vilja. Nu har jag bosatt mig i Handen istället och hur mycket gott vi här än får ut av att vara en egen kommun eller att samarbete med andra kommuner på Södertörn så är vi ofrånkomligen en del av Storstockholm. Bostads- och arbetsmarknaden är integrerad och det här är en mycket viktig motor i Sverige!

Lördagen gav både igenom de stora penseldragen, vår Mälardalsorienterade arbetsmarknadsregion men även utfallet av region Skåne och Västra Götalandsregionen.

När kriterier diskuteras för vad en region bör innehålla med näringslivsmotor, universitet och universitetssjukhus så kan jag krasst konstatera att skogslänen i västra Svealand och södra Norrland har andra förutsättning än exempelvis Stockholm, Göteborg och Köpenhamn. Här gäller det att hitta former för att skapa konkurrensfördelar och former för stordrift men då kanske inte av egen produktion av specialistsjukvård.

De fyra nordligaste landstingen är klara på att de ska ha två regioner. Dock fortsätter de som tidigare att vara ett sjukvårdsområde till Umeå universitetssjukhus. De har gemensamt tågbolag och frågan är väl hur länge de kommer vara just två regioner innan de går samman. Kanske 10-talet år om de gör som Skåne; Blekinge och Kronoberg tittar nu på att gå samman med region Skåne. Kanske ansluter sig några gränskommuner, Kalmar har ju direkttåg till Köpenhamn.

Hallänningarna vill vara (och blir då också) sina egna och gotlänningarna blir det automatiskt vad det verkar men båda två regionerna kommer av rationella skäl bli en del av en statlig struktur som bli större, om de två stora partierna ska vilja vara med och leka. I april förra året skrev jag på liknande tema:

"Slutorden tycker jag går till Siv Sandberg som ifrågasatte om det går att tala om underifrånkrafter eller bärkraftiga, växtkraftiga regioner i hela landet (både Sverige och Finland)? Skåne, Västra Götaland och Stockholm är och kan utan tvekan bli det, men på de håll där kanske 2/3 av befolkningen är pensionärer... Utifrån hennes ord är det lätt att hamna tillbaka på mini, midi och maxi i resonemanget inte bara om primärkommuner utan även i fråga om regionkommuner. Kanske ska Halland ges en särlösning för att ta ett konkret exempel."

Federalism har inte mycket till stöd i svensk kultur men frågeställningen om det går att hitta fler områden i det lilla där primär- och regionkommuner kan ges olika lösningar så är det av godo ur mitt liberala och pragmatiska perspektiv. Ett tydligt exempel idag är lantmäteriverksamhet, vad kommer sen?