1 maj i Finland och i Sverige

Så olika två grannländer kan utvecklas. Vappen/valborg firas sista april i bägge länder men tänjer ut över till första maj i lite olika utsträckning. Finnarna fortsätter firandet med picnic medan svenskarna nöjer sig med 1 maj-tåg under röda fanor alternativt bakfylla.

I Finland verkar fler än de röda hålla 1 maj-tal också, se tre stycken ner.

De populistiska Sannfinnländarna vann söndag den 17 april en jordskredsseger. Under delar av rösträkningen var de största parti och deras slutresultat var en tredjeplats framför det statsbärande Centerpartiet som hamnade på fjärde. Förutom Svenska Folkpartiet tappade samtliga andra partier mandat och Sannf gick framåt från 5 till 39 av riksdagens 200 mandat.

Samlingspartiet (moderaterna i Finland) backade liksom, men mindre än, centern och Samlingspartiet blev därmed största parti. De står inför att bilda regering, ett uppdrag som i sann pragmatisk finsk anda innebär att Sannf tas med i regeringen, likaså Socialdemokraterna (SDP). Sannolikt skulle jag säga, även Svenska Folkpartiet i Finland (SFP) som suttit i alla regeringar sedan de senaste tre decennierna.

I förhandlingsspelet sa både Sannf och SDP tidigt att SFP inte behövdes i nästa regering. Idag trappar en ur Sannf upp det något i sitt tal på 1 maj. Kritiken rör sig, förmodar jag, runt den kanske inte helt med sanningen överensstämmande artikel som Aftonbladet skrev direkt efter valet i Finland.

I Finland är det en enskild partiföreträdare sätter ord på det äckel han känner inför sina meningsmotståndare. Möjligen kan det vara en testballong för partiet. I Sverige är det Ung Vänster som visar sitt äckel, även om de i vanlig ordning gör det med glimten i ögat. (Kan fortfarande småle när jag tänker på Ung Vänsters affisch om FRA. "Vill du ha det som i Sovjet?" Där finns en dubbel botten med tanke på Vänsterns koppling till just den staten.)

Idag var det Ung Vänsters dragplåster till 1 maj i Stockholm, populära Rebecca & Fiona, som spelade "alla som inte dansar är nyliberaler". En remix av sommarplågan "alla som inte dansar är våldtäktsmän".

Visserligen finns varken nyliberala partier eller ledande nyliberala politiker i Sverige även om Vänstern gärna påstår sådant i sin retorik. Men det är just eftersom V i sin retorik använder etiketten nyliberal mot t ex Allianspolitiker som remixen sänder ett budskap om Vänsterns människosyn. Motståndarna ska demoniseras. Vad bättre än att gå via känslor i sång och musik och parader/tågande?

Kanske lite stora växlar på något så litet. Men det är ju ändå 1 maj och då skräds inte orden.