Samtal med vänner som valt extremism

Det här inlägget skrev jag dagarna efter valet, men dröjt och dröjt med att publicera. Mycket för att jag ville fundera vidare kring detta. En bonus är att jag nu har flera andra artiklar på ämnet att länka till. (Liberal Debatt, DN Kulturdebatt, DN Ledare, GP Krönika, Tidningen NU Ledare)

Vad är det då jag funderat kring? Jo, såhär: Jag tänker sätta mig ner och samtala för att försöka förstå. Jag har talat med en gammal vän som engagerat sig i SD och en släkting som engagerat sig i UV. Min avsikt är att samtala med dem bägge och syftet är att försöka förstå.

Mitt syfte är inte att omvända dem. Jag tror det blir ett dåligt samtal om jag är där för att frälsa dem. Hur mycket det nu än skulle vara rätt, riktigt och bra (sett ur min horisont). Kanske de väljer att omvärdera en del av sina ställningstaganden, de är tänkande personer bägge två. Kanske de befästs i sina respektive ideologier, de kanske inte ens vill tala när vi väl kommit en bit in i samtalet. Kanske blir vi alla lite mer insatta i "den andra sidans" världsbild. Vi lever i samma värld men kan se den på olika sätt. Förhoppningsvis blir jag på kuppen lite klokare och kan förändra mig för att förändra i samhället.

Jag är väldigt trygg med min liberala kompass. Jag har därtill kämpat i en valrörelse och försökt värva stöd för en omvald Alliansregering mm. Att lyssna till personer jag känt länge och höra varför de engagerat sig i SD resp UV är för att kanske också bättre förstå vad jag inte förmedlar. 

Jag tror att ett liberalare samhälle är det bästa för alla, att det blir bättre för alla och att det svarar på massor med frågor. Nu kan jag samtidigt konstatera med ett valresultat som facit att det finns gott om personer som röstar på annat och då tänkte jag försöka gå till källan, nämligen personer som jag känt sen tidigare och som valt att inte bara rösta utan också engagera sig politiskt. Vad är deras bevekelsegrund? Vad är det som motiverat dem? Vad fick dem att sluta knyta näven i byxfickan och istället lösa medlemskap? Kan jag bättre förstå vad det är som gjort att de valt som de gjort så kanske jag kan ändra i vad jag gör. Min liberala kompass är stadig. Jag är övertygad om att både SD:s och V:s ideologi både leder fel och skadar väldigt många. Jag bör ändå kunna förändra mitt sätt att agera för att bättre nå fram, bättre nå ett större stöd, bättre kunna förändra världen runt om dig och mig.

Det är inte så att ändamålen helgar medlen och att här ska anammas den ena eller andra extremismen, det är heller inte det jag säger. Däremot tror jag att det vore oklokt av mig att inte försöka förstå bättre. Kunskap är makt som det så vackert heter. Och kan jag förstå de här personerna bättre så kanske jag också förstår andra SD- och V-väljare bättre. Kanske förstår jag mer än så. Men om jag inte vill fråga, lyssna och faktiskt också vara beredd att själv ändra på mig så tror jag att jag intellektuellt smalnar. Jag har böcker om allt möjligt. Jag tar del av diverse analyser. Nu siktar jag på att ta ett steg till och jag hoppas att det leder till upplysning även om det är två mörka ideologier jag kommer möta.

Människorna bakom fasaden, de där jag känt i massor med år, vad är det som gör att de valt det jag uppfattar som mörker. Är det ljuset jag tycker mig erbjuda som är skrämmande, är det en tragedi som ligger bakom eller är det så att jag faktiskt inte fattat (ännu)? Jag hoppas få veta. Jag är glad att de ställer upp på samtal och får jag något av värde för omvärlden med mig från samtalet så ska jag försöka dela med mig.

Tack på förhand för att ni ställer upp!

Peter Olevik Dunder

Sveriges ekonomi och det politiska klimatet

Valrörelsen ser inte ut att vilja ta slut...

Erik Ullenhag blottlägger (SVT Opinion) Magdalena Anderssons propaganda, och visar på att Sveriges ekonomi står sig stark. Hoppas finansminister snart släpper valrörelseretoriken, tar sig i kragen och börjar ta ansvar för sitt fögderi. Annars är risken att det börjar gå utför. Det vore väldigt trist för Sverige är ett bra land med goda förutsättningar att bygga en bättre framtid.

Dagens Industri och Svenska Dagbladet fångar det också.

Felix Dzerzjinskij hyllas åter och vad värre är så är det inte nytt för 2014

Det finns knappt ord för att beskriva hur sjukt det här är. Felix Dzerzjinskij hyllas åter, se DN.

Vidrigt, är vad det är! Putin har alltså 2014 låtit Dzerzjinskij åter bli namn på en rysk polisär elitenhet.

Bort med varje tendens till diktatursträvan, så gick Folkpartiet till val 1936 - 10 år efter Dzerzjinskijs död. Då som nu behövs liberaler för att kämpa mot extrema nationalister, nationalsocialister och socialister.

Det här är inte nytt för 2014. Kampen för demokratin och mot diktaturens förkämpar är ständigt pågående. Utvecklingen i Putins Ryssland har dock gått i fel riktning länge. Redan 2005 återkom en byst av Dzerzjinskij i Moskvapolisens högkvarter.

Det offentliga samtalets gränser

Behövs gränser för vad som får sägas? Nja. Frågor måste få kunna debatteras, även sådana som står långt från mellanmjölk. Vad som är sant och inte måste få ifrågasättas men att ljuga där går gränsen.

Återkommande går Aftonbladets ledarsida och andra LO/S-anknutna över gränsen. På andra sidan har vi tvingats bevittna M-företrädare som gör våld på historien. Kanske är det därför dessa två partier är så stora? Om det är så kommer jag aldrig att företräda ett stort parti, för jag vägrar sjunka till den samtalsnivån.

LO-debattören Daniel Suhonens jämförelse av äldreboenden med GULAG har både konservativa Svensk Tidskrift och oberoende Dagens Samhälle pekat hål på.

Vi kan gilla olika, vi kan tycka olika, vi kan argumentera olika. Men debatten måste försöka hållas inom en anständighetens gräns där intellektuell hederlighet är riktmärket.

Peter Olevik Dunder
Riksdagskandidat (FP)

Alliansregering, folkpartiregering och grundlagens nya krav på en statsminister

En Expressenjournalist ringde upp och frågade mig ett antal frågor om tiden efter valet 2014. Ibland blir jag inte helt klok på journalisters frågeställningar, kanske att jag ser gråskalor som svårligen återges med trycksvärta.

Folkpartiet ska enligt min mening gå till val för ett förnyat förtroende för Alliansregeringen.

Folkpartiet, liksom alla andra riksdagens partier har ett ansvar att ta oavsett valutgång, men det vi möter väljarna med och det vi söker stöd för är en Alliansregeringen. Det är vad som är alternativet - inget annat.

Sverige har ett system som hanterar minoritetsregeringar, det har varit det vanliga under mycket lång tid, Alliansregeringen 2007-2010 ett lysande undantag. Sverige hade i början av 1980-talet (korr) 1978-79 en helt folkpartistisk minoritetsregering och det är klart att det kan vara ett teoretiskt utfall.

Vidare då till den återkommande löpsedelsfrågan nämligen att tillåta några partier i riksdagen att ikläda sig rollen av vågmästare. Jag ser inte scenariot, ingen kan beskriva scenariot för mig heller. (Gör det gärna i kommentarsfältet om du har ett svar.) Vågmästarrollen skulle bygga på att någon väljer samarbete eller tillåter ett parti att ställa sig på sidan och inte ta ansvar.

Vänsterpartiet har väl aldrig i svensk historia gjort annat än stött S-regeringar och huruvida de någonsin tagit ansvar kan vi lämna därhän. De har fortfarande riksdagsledamöter som Lars Ohly och många av de ledande politikerna gick med i Vänsterpartiet kommunisterna. Deras förtryckarideologi och blodbesudlade historia gör att de är ointressanta och de gillar knappast liberaler heller så det är nog ömsesidigt.

Sverigedemokraterna stöder i riksdagen olika förslag och gör även närmast gemensamma initiativ i utskott, bl a tillsammans med S i försvarsfrågan här på vårkanten. Ingen vill samarbeta med dem så det lär inte vara något nytt under solen där. De i likhet med Vänsterpartiet gillar knappast heller liberaler, återigen ömsesidigt.

Socialdemokraterna stödde, om än passivt, de FP-regering som fanns på 1980-talet. Knappast deras förstahandsalternativ 2014 men vilka alternativ har de? Egen minoritetsregering som så många gånger förr? Knappast realistiskt. Regering med Vänsterpartiet så att Miljöpartiet svetsas samman med Alliansen? Knappast önskvärt för dem. Regering med Miljöpartiet men med Vänsterpartiet i opposition och läckage av vänstersosseväljare till valet 2018 som följd? Det var väl Mona Sahlins förstahandsalternativ förra gången det begav sig. De rödgröna 2010 återbrukas 2014? Knappast väljarnas val så det lär straffa ut sig. Mer frihetligt sinnade miljöpartiväljare fick sig en känga av kongressbesluten i helgen. Ännu en spark vore organiserat regeringssamarbete med Vänsterpartiet. Å andra sidan kan liberaler leva med kristdemokrati i regeringen så en del går att svälja.

Miljöpartiet vill ingå i nästa regering oavsett vad. Socialdemokraterna verkar vara deras förstahandsval men anything goes så Allianspartierna är på deras karta. En vågmästarsituation i riksdagen skulle då alltså vara att varken Alliansen eller Socialdemokraterna tillsammans Miljöpartiet kan bilda regering, varken minoritet eller majoritet. De nya grundlagskraven gör det svårare att bilda minoritetsregeringar men skulle då alltså Socialdemokraterna fälla en regering som tar in Miljöpartiet? Det förutsätter självfallet att Socialdemokraterna inte kan bilda en majoritetsregering med Miljöpartiet och Vänsterpartiet? För den händelse Miljöpartiet går till en ickesocialistisk regering i minoritet och Socialdemokraterna fäller densamma. Då återstår nyval är min bedömning.

Folkpartiet och övriga Allianspartier går till val tillsammans för att bilda regering tillsammans. All spekulation om andra regeringskonstallationer där något av Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet eller Kristdemokraterna skulle ingå är på sin höjd tidsfördriv.

Till Dig som läsare: Engagera Dig för ett bättre Sverige genom att medlemskap i Folkpartiet eller något av de andra Allianspartierna. Tillsammans håller vi socialismen, rasismen och osv borta och bygger ett Sverige där alla får många möjligheter och där solidartitet är på riktigt.

------------
Uppdatering 2013-06-01: Expressens artikel. Jag ser inte ut att ha alla med mig men är i gott sällskap med K-G Bergström.

70 år sedan slaget vid Stalingrad tog slut

Idag för 70 år sedan förlorade Nazityskland slaget vid Stalingrad och sovjetarméerna stod som segrare. En viktig vändpunkt i andra världskriget eller Stora fosterländska kriget som det kallas i Ryssland.

Idag pågår därför ett firande, ett omstritt sådant rapporterar TT. "Bussar med stora bilder av Stalin väntas köra runt i flera städer."

Knappast uppskattat hos alla med tanke på allt det lidande och död Stalin och kommunistregimen var upphov till. Extra salt i såren då att det rapporteras att "[b]ussarna kommer att trafikera i Volgograd ända fram till Segerdagen den 9 maj då hela Ryssland firar segern i andra världskriget."

Missförstå mig rätt. Jag har stor respekt för de människor som vill uppmärksamma offren och freden. Stalin har inget där att göra. Kommunismen i allmänhet och Stalin i synnerhet skördade miljontals människors liv. Tyvärr finns fortfarande en stor skara människor som ursäktar kommunisterna men vad värre är så finns det fortfarande även en hyllningskör för Stalin.

"[Kampanjen] betalas huvudsakligen av Kommunistpartiet, som är näst största parti i duman efter Putinpartiet Enade Ryssland." 
"[De] vill att Volgograd ska återfå sitt sovjetiska namn Stalingrad. Kommunistpartiet och fackföreningen Rysslands medborgare har nyligen lämnat in en appell med över 50 000 namnunderskrifter." 
"[Det liberala] Oppositionspartiet Jablokos ordförande Sergej Mitrochin säger till Izvestija att hela kriget kunde ha undvikits om det inte hade varit för ”Stalins idiotiska politik och vänskap med Hitler”."

Segern över fascister/nationalsocialisterna var för väst även en seger för demokratin. Låt oss minnas och hedra offren. Låt oss också påminnas om hur lyckligt lottade vi är att leva i fred och frihet. Det kom dyrköpt och är värt att försvara.

Rösta, engagera dig, gör skillnad och håll kommunister och nazister borta. 

Foto: Hilding Mickelsson. Dennes anteckning, kärv och kort: ”Vägen tillbaka” (tyskarna på återfärd från Norge via Lottefors) 1945.

Värderingar vinner val, en glimt av Eskilstuna

Förutom snö, god mat, resor och mys bjöd julledigheten på politik. Här 3,33 min YouTube där jag möter Niklas Frykman (FP) i Eskilstuna.

Värderingar vinner val, brukar EU-minister Birgitta Ohlsson säga. Länk, länk och länk. Vad det betyder i Eskilstuna berätta gruppledarkollegan Niklas Frykman.

Sovjet hade firat 90 år idag

Idag är det 90 år sedan (1922-12-30) Sovjetunionen bildades. Glädjande nog firas idag inte 90-årsdagen. Istället upplöstes denna kommunistiska unionen redan 1991. Under alla dessa år kämpade liberaler i Sverige och andra länder i världen för en friare värld.

"1934 bildas folkpartiet genom en sammanslagning av de frisinnade och liberala partierna samt ett par mindre grupper."

Valaffischen från 1936 "Bort med varje tendens till diktatur-strävanden rösta med Folkpartiet" pryder kontorsväggen på kommunhuset i Handen där äldrenämndens ordförande Martin Lundqvist (FP) och jag delar rum.

Det politiska arbetet för en värld där alla individer är fria och lika värda har pågått länge och vi påminns gång på gång att vi frisinnande och liberaler har ett digert arbete även framför oss. Vi påminns inte bara vid årsdagar som idag (2012-12-30). Vid senaste kommunfullmäktige (2012-12-10) var bl a folkpartiföreningens ordförande Andreas Ribbefjord (FP) i debatt med andra partier för att Studieförbundet Vuxenskolan m fl hållit ett seminarium med rubriken “Från Vit makt-rörelsen till Utøya”.

Än idag är folkpartibudskapet från 1936, tyvärr, aktuellt och giltigt.

1 maj i Finland och i Sverige

Så olika två grannländer kan utvecklas. Vappen/valborg firas sista april i bägge länder men tänjer ut över till första maj i lite olika utsträckning. Finnarna fortsätter firandet med picnic medan svenskarna nöjer sig med 1 maj-tåg under röda fanor alternativt bakfylla.

I Finland verkar fler än de röda hålla 1 maj-tal också, se tre stycken ner.

De populistiska Sannfinnländarna vann söndag den 17 april en jordskredsseger. Under delar av rösträkningen var de största parti och deras slutresultat var en tredjeplats framför det statsbärande Centerpartiet som hamnade på fjärde. Förutom Svenska Folkpartiet tappade samtliga andra partier mandat och Sannf gick framåt från 5 till 39 av riksdagens 200 mandat.

Samlingspartiet (moderaterna i Finland) backade liksom, men mindre än, centern och Samlingspartiet blev därmed största parti. De står inför att bilda regering, ett uppdrag som i sann pragmatisk finsk anda innebär att Sannf tas med i regeringen, likaså Socialdemokraterna (SDP). Sannolikt skulle jag säga, även Svenska Folkpartiet i Finland (SFP) som suttit i alla regeringar sedan de senaste tre decennierna.

I förhandlingsspelet sa både Sannf och SDP tidigt att SFP inte behövdes i nästa regering. Idag trappar en ur Sannf upp det något i sitt tal på 1 maj. Kritiken rör sig, förmodar jag, runt den kanske inte helt med sanningen överensstämmande artikel som Aftonbladet skrev direkt efter valet i Finland.

I Finland är det en enskild partiföreträdare sätter ord på det äckel han känner inför sina meningsmotståndare. Möjligen kan det vara en testballong för partiet. I Sverige är det Ung Vänster som visar sitt äckel, även om de i vanlig ordning gör det med glimten i ögat. (Kan fortfarande småle när jag tänker på Ung Vänsters affisch om FRA. "Vill du ha det som i Sovjet?" Där finns en dubbel botten med tanke på Vänsterns koppling till just den staten.)

Idag var det Ung Vänsters dragplåster till 1 maj i Stockholm, populära Rebecca & Fiona, som spelade "alla som inte dansar är nyliberaler". En remix av sommarplågan "alla som inte dansar är våldtäktsmän".

Visserligen finns varken nyliberala partier eller ledande nyliberala politiker i Sverige även om Vänstern gärna påstår sådant i sin retorik. Men det är just eftersom V i sin retorik använder etiketten nyliberal mot t ex Allianspolitiker som remixen sänder ett budskap om Vänsterns människosyn. Motståndarna ska demoniseras. Vad bättre än att gå via känslor i sång och musik och parader/tågande?

Kanske lite stora växlar på något så litet. Men det är ju ändå 1 maj och då skräds inte orden.

PP:s chanser ökar, på bekostnad av?

Ränderna går inte ur Thomas Bodström. S vill ha mer av storebrorssamhälle vad det verkar och nu ska FRA-frågan förhalas under nästa mandatperiod. (Läs Svenska Dagbladet och Rick Falkvinge.)

Integritetsförsvarare som Camilla Lindberg och andra folkpartistiska riksdagsledamöter gjorde en avgörande skillnad med att förbättra lagförslaget i riksdagsbehandlingen. Annat är det med kommunistanhängarna, eller vad sägs om den tvetydiga affisch-sloganen från UV: "Vill ni ha det som i Sovjet? Stoppa övervakningssamhället" Populisterna på vänsterkanten saknar trovärdiga lösningar och nu skadeskjuts de även av sin egen, Thomas Bodström.

Piratpartiet lär inte ha kunnat få bättre reklam och fortsätter det så här kanske PP kommer över riksdagsspärren. Jag hoppas dock att de som verkligen vill värna individens frihet lägger sin röst där det gör skillnad, dvs röstar på Folkpartiet.

Vänsterpartiet mot Folkpartiet

Informationssamhället bidrar till en modern upplysning. Medborgare kan skärskåda politiska budskap på ett annat sätt än jag tror det historiskt varit möjligt. Det gynnar Folkpartiet, menar jag helt partiskt.

Den undersökning Novus opinion gjort och som TV4 visade kan också läsas så. V toppar önsketänkande och FP är i andra änden av skalan. Västerpartiets Brink och Folkpartiets Ullenhag fick både ge sin syn på undersökningen.

Frågan blir till slut: Hur jordnära är respektive partis politik?

Två Haningebor på Newsmills förstasida

Sara Skyttedal (KDU) och Vincent Vensan Vukovic (LUF) - bägge Haningebor - syns idag på Newsmills förstasida.

Sara skriver om hårdare straff för brottslingar, ja så där som "verklighetens folk" vill ha det. Vincent om att socialistiska och kommunistiska ideal kan införlivas inom kapitalismen. Läsvärt tycker jag.

Haninge är politiskt intressant, både för att här finns framträdande politiker men även för att vi har ett fullmäktige med både SD och RS representerade. Här i Haninge bryts olika sidor mot varandra, samtidigt finns här en stor pragmatism t ex på skolans område.

Saras och Vincents artiklar visar att det finns en bredd inte bara i det politiska startfältet Allians kontra Rödgrönt, det finns en bredd inom Alliansen också. Det gör alltså skillnad om du lägger din röst på M, C, KD eller FP 2010. Var vill du att tyngdpunkten i svensk politik ska ligga 2010-2014?

Stå upp för det gömda och glömda Sverige, rösta på Folkpartiet Liberalerna!

Snuvad på konfekten

Gudrun Schyman kan få lite välförtjänt uppmärksamhet idag. Lars Ohly känner sig nog istället snuvad på konfekten när MP gjort gemensam sak med regeringen om arbetskraftsinvandring och hans företrädaren på partiledarposten ger en känga i jämställdhetsfrågan. Noterbart i Expressen är att Schyman tar upp Reinfeldt och Borg som exempel men, förmodar jag, törst hon inte nämna Birgitta Ohlsson. För i ärlighetens namn, ska vi tala feminism så kommer Liberala Kvinnor att vara en del av samtalet/debatten.

Åter till rubriken: Själv blev jag nyss något snuvad på choklad när det visade sig att programpunkten "Styr politiska sympatier chokladkonsumtionen?" först ska hållas på torsdag. Lättsamt lockämne för att penetrera in i de spännande frågorna om vad väljarsympatier. Feltryck i programmet eller inte så får detta stå tillbaka eftersom jag på torsdag tänkt fokusera på Röda korsets och Amnestys Vägen till Europa - om migranter och flyktingars rättigheter. Då blir det mer av statsrådet Billström.

Inför aftonen ska det som alltid blir spännande att lyssna till kvällens partiledartal, även om jag inte har allt för höga förhoppningar om att Ohly vågar reagera på dagens debatt så tror jag ändå att det står klart och tydligt för oss alla att V har framtiden bakom sig.

Växande kunskap med pedagosikt ledarskap

Haninge kommun ger nu ut en rapport om skolutvecklingen i Haninge. Rapporten är betitlad: Växande kunskap med pedagosikt ledarskap och tar upp hur Haninge arbetar. Rapporten är läsvärd och jag rekommenderar ALLA som är intresserade av skolfrågor att läsa den.

Jag hävdar kaxigt att Haninge leder inom skolutveckling. Dags för staten att haka på tåget.

Skolverket kom idag med ännu ett uttalande som går stick i stäv med forskning och det arbete vi bedriver i Haninge. Även Sveriges kommuner och landsting (SKL) kritiserar Skolverket och med rätta, för vi kan inte ha statliga myndigheter som ägnar sig åt löst tyckande likt socialisterna inom V och S.

På riksplanet är det Folkpartiet som tydligast står upp för barns rätt till utbildning, här i Haninge har vi med oss alla sju riksdagspartier. Gemensamt har man enats om bl a kunskapskontroller och flergradiga omdömen, från förskoleklass!

De(S)information för destruktion av Sverige

- System error -

- eller vad blev slutsatsen när Sahlin och Östros räknade fram förslaget de nu presenterar på DN debatt? Magnus Andersson uttrycker det enkelt och klart: höjda skatter skapar inte jobb.

a) 5 miljarder kronor i ökade skatter leder med allra största sannolikhet till minskat skatteunderlag på annat håll i samhällsekonomin.

b) Möjligt att Sahlin-Östros räknat på ännu högre skatteuttag och att 5 miljarder är effekten efter de skadliga effekterna som skatteförslagen ger dragits ifrån.

Det vore, oavsett vilken av de två som är gällande, fortfarande intressant att se Sahlin-Östros kalkyl för att kunna bilda sig en uppfattning av hur mycket av vår välfärd S är villiga att offra för att driva igenom sina skattehöjarplaner.

Almedalen dag 3 - alternativet?

Sitter just nu och lyssnar till Rapport direkt från Almedalen. FRA splittrar oppositionen. Fastighetsskatten splittrar befolkningen men när Mona Sahlin ikväll sa att skattechock inte kommer om s vinner 2010, skattechock är regeringens skattesänkningar. Sen var hon tvungen att uppmana publiken till att applådera.

Nyfeodalism

"LO rekommenderar medlemsförbunden är att skänka sex kronor per medlem och år. När LO förlorar 130 00 (sic!) medlemmar får socialdemokraterna alltså drygt tre miljoner kronor mindre i fackligt stöd, räknat på en mandatperiod. " (SvD)

Feodalherrarna i LO-borgen beskattar sina undersåtar för att kunna skicka pengar till LO:s politiska gren, a.k.a. (s). Dessutom använder LO pengar på att driva partipolitik på egen hand också så den dolta (s)-skatten finns där också.

Jag känner för alla de hårt arbetande människor vars fackavgifter beskattas av SAP a.k.a. (s).

Det är beklämande att LO inte respekterar att deras medlemmar röstar på olika partier. "Alla ska med" klingar befallande och hänsynslöst.

Själv är jag med i facket och jag skulle driva en hård kamp internt om mitt fackförbund fick för sig att skicka pengar till något politiskt parti. Att LO-facken har mage att pungslå sina medlemmar för att skicka pengar till ett parti är skandal.

Nyfeodalism?

Propagandan från LO-borgen får sig en törn när det är reportrar vid LO-kongressen, då kommer nämligen sånt här fram:

"LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin hoppades att Mona Sahlin skulle finnas med även på nästa LO-kongress om fyra år, men då som Sveriges statsminister.

Till det ska LO bidra med många fler röster än i förra valet, hoppades hon.

Två frågor vill Wanja Lundby-Wedin göra till de stora valfrågorna nästa gång: synen på människan och tryggheten när livet förändras. Där står LO och partiet enade, mot den borgerliga regeringen."

När LO:s propagandamaskineri agerar fritt från journalister blir det så här istället, länk till Stefan Tornbergs blogg.

Fred på jorden och till människor allt gott

Idag har (Upplands) Väsby levt upp och varit i världens blickfång, med all rätt. Att sträva efter fred och utveckling i Irak är ett gott syfte, ett vällovligt syfte och något som alla borde kunna ställa upp bakom.

Jag skriver borde för som så ofta har kommunister en avvikande världsuppfattning. Irans kommunistiska parti - svenska avdelningen skrev till kommun angående Irak, ett av de riktiga bottennappen när jag idag läste skrivelserna på postlistan. Vänsterns aktion igår var att demonstrera mot USA:s utrikesministers besök. Vad tror de blir bättre om USA inte skulle delta? Tror de att en världskonferens, särskilt den här, om Irak skulle leda till något om inte USA deltog?

Jag är stolt över att den svenska regeringen tog sig an uppgiften och stod värdar för den första International Compact with Iraq - Annual Review Conference. Det är statsmannamässigt, det är att ta ansvar och det är att bidra till en fredligare och bättre värld, om än i det lilla.

Till det yttre blir allting stort när så många sändebud samlas, avspärrade gator och extra poliser. Lite av en udda syn tyckte jag att det var när jag såg vägen utanför centralstationen i Stockholm avspärrad och tom, sen kom polisbilar och svarta bilar i hög fart på väg mot Grand förmodade jag. Själv gick jag ner i tunnelbanan och åkte till söder för att delta i en välgörenhetsfest för skolbarn i Indien. Organisationen som arrangerade det hela hade slagit på stort och vi var många där. En anledning att de gjort en så stor grej av det var att Indien från 2009 inte är ett biståndsland från Sverige. Det har gått så bra för Indien att de nu tagit sig uppåt och det svenska statliga biståndet kan då gå till andra länder som numera bättre behöver det. För att fortsätta att driva sin verksamhet i Indien tog organisationen nu nya grepp och jag tror de lyckades väl med att samla in pengar till stöd för sin verksamhet.

Världen räddas inte bara av internationella politiker och diplomater, men heller inte bara av enskilda biståndsorganisationer. Det är människor som vill gott som på alla nivåer hjälper till med att rädda världen.

DN citerar statsvetarprofessor Jan Hallenberg från Försvarshögskolan:

"Hallenberg tvivlar på att nästa års konferens kan hållas i Irak:

- Men jag utesluter inte det. Säkerhetsläget har förbättrats något. En konferens i Bagdad skulle verkligen vara ett riktigt framsteg."

Det vore en fröjd att få fira in 2009 med en visshet om att färre människor lever i ofrihet och förtryck, fattigdom och misär. Jag vill göra mitt både 2008 och framgent för att världen ska bli bättre - för mig blir det i alla mina roller: politiken, försvaret och som privatperson.

Nyhetstorka?

Nej långt därifrån, jag har massor att berätta om. Men härom dagen undrade jag verkligen om de hade nyhetstorka på DNdebatt. En gammal s-pamp på reträttpost i riksdagen? Peter Hultqvist ägnade sitt utrymme på DNdebatt åt att misstänkliggöra statsminister Fredik Reinfeldt inför fredagens KU. Lågt? Kanske.

På tal om de röda laget. Paris '68 har det skrivits om den senaste tiden, det märkliga är att det efter 40 år fortfarande finns de som tror på socialism. För stunden säger de röda inte så mycket om den egna politiken. Lars Persson (fp) i Sundsvall skrev mycket träffande:

"Ett exempel på besvikelsen över Sahlins oförmåga att presentera intressant politik var den diskussion som fördes i Studio 1 i slutet av veckan, där Peter Akinder, politisk redaktör på s-märkta Östra Småland, analyserade partiets vårproposition som en ljummen och avlsagen lättöl som går att tvinga i sig, men som inte smakar gott... Det är klart att ett sådant parti inte drar några massor av människor."

Nej, de drar inte folk, men för stunden lever de med ett så kallat "försprång i opinionsmätningarna". Närmare EP-valet 09 och riksdagsvalet 2010 kommer de dock behöva berätta om sin egen politik och då faller de förmodligen igen, för vem vill tillbaka till betonghäckarnas korrumperade och självdöende politik?