Nobeldagen 2012

Nobeldagen ger uppmärksamhet till framsteg inom vetenskap och konst, det ger också uppmärksamhet till årets klänningskreationer och årets Nobelmiddagsmeny och sist men inte minst ger det Sverige uppmärksamhet i världen.

För det är klart att tillsammans med IKEA och ett fåtal andra företeelser är Nobelprisen vad som i huvudsak bidrar till att sätta en bild av vårt land i världen.

Uppmärksammandet av Raoul Wallenberg-året 2012 är bra och ger utdelning här och nu samt förhoppningsvis ett antal år framöver men Nobelprisutdelningarna i Stockholm och Oslo ger PR-utdelning varje år.

Ibland för att som Jasenko Selimovic twittrade ang Mo Yen "Fel låt vann!" eller som för några år sedan när debattens vågor gick höga om Obama som fredspristagare. Det säljer lösnummer och bidrar även till en högst befogad debatt, men. Det stora är att duktiga kvinnor och män, världens främsta inom sina fält, får utmärkelsen (och en prissumma) med den största tyngd. Andra prisutdelningar jämförs mot eller söker draghjälp av Nobelvarumärket, t ex Right Livelihood nyligen. Liksom Stockholm tidigare försökt sig på Nordens Venedig blir det närmast en kopia när det inte bärs av egen kraft. Nu marknadsförs the Capitol of Scandinavia med visionen ett Stockholm i världsklass istället vilket synes mig bra mycket klokare.

Från huvudstad till världsstad betitlas borgarrådet Madeleine Sjöstedts blogg och det är rätt riktningen för vår region i den globala konkurrensen. Sverige bör också, enligt min mening, likt Stockholmsregionen lyfta sig i kragen och sträva efter att vara längst framme.

Litteraturpristagaren 2012 Tomas Tranströmer är undantaget som bekräftar regeln. Sverige ska inte bara dela ut Nobelpris - vi ska vinna dem också. Folkpartiets ambitiösa reformer på utbildningsområdet behöver byggas vidare på. Både  bildnings- och forskningsområdet behöver lyftas för att nationen Sverige ska lyfta. Det räcker inte med att leva på PR kring att dela ut Nobelpris. Sverige behöver återupprättat bildningsideal och fortsatta reformer av högskoleväsendet för vara med och fajtas bland de främsta. Skolan utgör basen, både grundskola och gymnasium, men även samhällets bildningsideal har en genomgripande påverkan. Pojkar klarar sig sämre i skolan än flickor, det kan vara både skolans sätt att möta eleverna men också samhällets syn på bildning. Att göra bra ifrån sig i skolan måste i dessa pojkars ögon ses som något positivt. Vi har inte råd att halva befolkningen ska hamna på efterkälken, vare sig det är flickor eller pojkar. Vi ska vinna Nobelpris!

Peter Olevik Dunder