Postanställd utsatts för rån i Dalarö

DN:s artikel har rubriken "Postbil pistolrånades på Dalarö", jag hävdar att det är den postanställde som utsatts för ett rån även om det inte var han personligen som rånades. Det är individen som utsätts för hot, det är individen som skadas. En bil kan inte rånas, möjligen stjälas ur.

Förr i tiden var postpersonalen beväpnad, jag vill inte att samhället återgår dit. Jag anser det fullgott med att polis och militär bär tjänstevapen. Att sedan vissa civila vakter också bär vapen är kopplat till att de fullgör en tjänst som annars hade utförts av polis eller militär, exempelvis som skyddsvakter. Det finns således undantag, andra undantag är sjöfolk och polarexpeditioner med mera. Är den beväpnade postiljonen nästa fackliga krav? Kriminella som förutom rån och hot bär vapen är ett hot mot var och en av oss när vi går på gatan som tredje man och hamnar mellan.

Det här är en samhällsutveckling jag vill vara med och hejda. Pistolbeväpnade kriminella är tungt kriminella, detta har börjat någonstans. Polisen behöver inte fler vapen, de behöver bli fler och befrias från ickepolisiära arbetsuppgifter. Polisen är dock en riksfråga, pistolrån i Dalarö kan jag dock inte bara lämna därhän som aspirerande kommunalpolitiker. Således: Kommunalt så ska jag verka för bra skolor som ger god utbildningen så att andra karriärer än den kriminella möjliggörs. Kommunalt ska jag även verka för att ungdomar har mötesplatser i kommunen där de får möjlighet att träffas och uttrycka sig kulturellt, så att inte idrott är det enda alternativet till att driva på gator.