måndag, juli 24, 2006

Tvånget i "alla ska med" kontra valfrihet

Tudelningen i svensk politik är tydlig. När motståndaren kräver "Alla ska med" då krävs det av mig som liberal att jag kliver fram och försvarar allas frihet att välja.

Det försvårar att bedriva kampanj med kon
kreta förslag när motståndarna (här i Chevrolet) redan i sin val-slogan slår fast att tvång är naturligt och positivt. Då måste valdebatten hamna på en mer ideologisk nivå. Det är sorgset att låta motståndarna sätta agendan, men det är sådant Sverige ser ut idag. Jag hävdar utifrån mina värderingar som liberal att Maktskifte är positivt men att alla ska med är negativt. Jag hävdar att det inte är statens eller det offentligas uppgift att tvinga med medborgarna. Således kan det inte vara något ett demokratiskt parti ska stå för. Men vad är då deras ideologi? Jag läste vad Anna Carling (s) skrev i sin blogg den 19 juli. Jag har även valt att citera henne kursiverat nedan och kommentera okursiverat.

Tittade häromkvällen på URs program "Drömsamhället" som försöker förklara politiska ideologier. TV-hallåan sa "och nu ska det bli sanningen om socialismen".


"Jag är socialdemokrat", svarar GP. "Social, och demokrat". Han förklarar att han inte vill kalla sig för socialist för att det är "så många tokstollar" som har kallat sig för det genom historien, allt ifrån Sovietkommunister till Nationalsocialister och att han inte vill förknippas eller blandas ihop med dom.

DÅLIGT SVAR GÖRAN,
tycker jag. Jag har ett litet tips till dig som löser ditt problem: förklara att du är demokratisk socialist, för att det är ingen tokstolleideologi som någonsin har varit demokratisk.


En person i programmet gav ett ganska bra svar tyckte jag: "socialism är att försöka utjämna orättvisor genom t ex kollektiva lösningar"


Det står jag
för. Alltså är jag socialist. DEMOKRATISK socialist. Där har ni det svart på vitt. Varför ska det vara så svårt för partiledaren och en del andra att använda "the S-word"? Vad är vi rädda för?

Även jag såg samma program, om än när det sändes första gången, och jag fick en helt annan tanke i huvudet. Min tanke var att Göran Persson gjorde vad jag tror är det som vinner sossarna mest röster. Det är inte rumsrent att kalla sig socialist, lika lite som är att kalla sig kommunist men fortfarande något mer än att kalla sig nazist. S
edan blir det upp till väljaren att bedöma om nationdemokraterna och socialdemokraterna är demokratiska, jag personligen anser att de senare kan beläggas för att ha demokratiska tendenser efter att ha respekterad valutgångar i allmänna val där de förlorat. Just i Gävleborg är saken lite annorlunda eftersom socialdemokraterna där suttit vid makten så länge att de inte ens avgår när deras budget inte går igenom. Nu går landstinget ihop för första gången på länge tack vare oppositionens budget som klubbades igenom, förmodligen något båda sidor avser använda i valstugorna som positivt om sig själva.

Åter till det n
ationella planet och att socialdemokratin i grunder skulle vara eller är socialistiskt; vilket jag tror kanslihushögern försöker dölja. Framkommer det att (s) är socialister är min bedömning att väljarna överger dem i stora skaror. Huruvida dessa väljare går till höger, vänster eller slutar rösta anser jag mig inte ha kunskap att uttala mig om. Nationalistiska socialister eller internationalistiska har som jag ser det i grundern samma ideologi; därav att socialister oavsett tillnamn hotar min frihet till exempel med sina kollektiva lösningar.

Socialdemokrati däremot liknar socialliberalism, åtminstone språkligt. Det är bara att lyssna till orden demokrati och liberalism, de har dock kompletterats med en social aspekt, det är det som går hem hos väljarna tror jag. Framkommer socialism då marginaliseras soci
aldemokratin.

Själv står jag upp för andlig frihet, materiell frihet och solidaritet. Det vill säga Folkpartiet liberalerna.