Yrkeshögskola – del 2

Den 2 december började jag skriva lite om yrkeshögskolor. Nu har DN uppmärksammat SOU 2006:115, som Utbildningsdepartementet idag presenterade. Här två citat från DN-artikeln som jag i övrigt anser kan lämnas oläst;

”…Anders Franzén som lett utredningen. Han vill att utbildningarna ska samlas under en myndighet, som bland annat får ansvara för finansiering och uppföljning.”

” - Studenterna får en tydligare bild av att det finns utbildningar som kan fördjupa och bredda deras kompetens. I dag tror man att det bara finns högskola, säger Franzén.

Även den nya regeringen är positiv till utredningen.”

Att utredaren kommer fram till att finansiering och uppföljning ska ligga på samma myndighet verkar i mina ögon som en kopia av Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning, http://www.ky.se/kymyndigheten.html. Visserligen kan en myndighet användas för att agera controller men att varför ska en separat myndighet för uppföljning av yrkesutbildningar instiftas?

Redan idag finns högskoleverket hsv.se (inte att förväxla med verket för högskoleservice, vhs.se) och skolverket (inte att förväxla med myndigheten för skolutveckling). Skolverket har både grundskola och gymnasieskola vilket är en enorm bredd; medan högskoleverket har högskolorna vilket redan i dagsläget innefattar yrkeshögskoleutbildningar. Om nu yrkeshögskola ska inrättas som en definierad skolform så bör högskoleverket ges ansvaret istället för att en ny myndighet inrättas.

Utredningen rör eftergymnasiala yrkesutbildningar vilket är en stor bredd. Redan 2004 berördes KY-utbildningarnas framtida utveckling med avseende på Bologna- och Köpenhamnsprocesserna, (Departementsserien 2004:2, sid 42). Frågan då var ska KY-utbildningarna föras, till högskola eller yrkesutbildning? Finland har yrkeshögskolor och dessa ger yrkeshögskoleexamina och översätts till Bachelor. I dagsläget krävs i Sverige 120p/180hp för kandidatexamen/Bachelor; för examen från KY-utbildning ställs dock lägre krav.

Skolverket har en överskådlig och trevlig sammanställning av utbildningsväsendet i Sverige. Kanske är det dags att på allvar ifrågasätta gymnasieskolornas praktiska program om det efter tre år där ska krävas ytterligare skoltid för att kunskapsmässigt ha en yrkesutbildning det vill säga vara facklärd.

En parentes i sammanhanget kan nämnas att SCB kategoriserar en individ som facklärd efter två års utbildning efter grundskola, är det månne det tvååriga gymnasiet som spökar i statistiken. Det är enligt min uppfattning så att dagens gymnasieskola snarare har ett ideologiskt/politiskt syfte än ett utbildningsmässigt sådant för att motivera utbildningsinnehåll och utbildningslängd; låt icke detta fortplantas till yrkeshögskolan.

Jag anser at högskoleexamina och yrkeshögskoleexamina har mer gemensamt än vad yrkeshögskoleexamina och påbyggnad på praktiska gymnasieprogram har. Detta trots W.S.C.:s citerade ord i del 1 om yrkeshögskolan.

Yrkeshögskolorna bör även de omhulda konst och vetenskap medan påbyggnadsutbildningar till gymnasiets praktiska program bör fokusera på tillämpningar av och inom hantverket samt breddning av yrkeskunnande. Slutligen; underskatta inte det yrkeskunnande som skapas hos en individ (akademiker eller yrkesgesäll) när denna vid yrkesarbete omsätter sin kunskap i handling.