Fredag den 13 mars 2009 var det 200 år sedan Högvakten gjorde sin sämsta dag på jobbet - inget ont som inte har något gott med sig

Nog finns det en del åsikter om Högvaktens huvudsyfte men för sisådär 200 år sedan var det ganska klart och tydligt att deras främsta syfte ändå var att skydda Hans Majestät Gustav IV Adolf. De (tyska) soldater som på den tiden stod för Högvakten vid Kungl Slottet märkte dock inte när kungen greps på inre borggården.

Farbrodern, sedemera Karl XIII, var utan tronarvinge och där fick Sverige chansen att förbättra sitt säkerhetspolitiska läge genom att först försöka få en dansk prins på tornen och när denna hastigt avled så öppnade sig ännu en möjlighet, nämligen den att få en erkänt skicklig fältherre på tornen.

Mer uppseendeväckande är dock en annan av statskuppens följder, nämligen 1809-års regeringsform. Där fick Sverige en maktdelning, om än en grov sådan med en regerande kung; den maktdelningen förfinades sedan med tvåkammarriksdagen. Sen hände något förskräckligt i slutet av 1960- och början av 1970-talet, Sverige övergick till enkammarriksdag samtidigt som statsministerns ställning stärktes ännu mer.

Jag tycker att Sverige gått rätt väg med en begränsad statschefsroll, men att regeringschefen istället blivit den nye enväldige regenten över Svea Rike tycker jag är djupt olyckligt. Detta borde grundlagskommittén enats kring att ändra. Jag tycker att Republikanska föreningen och deras gelikar borde ägna sin kraft åt det verkligt odemokratiska som skett i Sverige, nämligen att Riksdagen med nu gällande grundlag blivit regeringschefens transportkompani. Oavsett regering och oavsett partifärg borde vi kunna enas att bekämpa enväldet!