Äntligen! Rationell regional indelning

Jag befann mig i måndags på de småländska vägarna och lyssnade till P4 Radio (godtyckligt län) när jag hörde nyhetsrapporteringen om nya länsstyrelser. Nu har jag själv läst valda delar av slutbetänkandet också. Min nyfikenhet för ämnet effektiv regional indelning har gjort att jag följt frågan och väntade på utredning. Så kom då äntligen slutbetänkande från den av regeringen tillsatta utredningen om den statliga regionala förvaltningen: Statens regionala förvaltning med den mycket passande underrubriken – förslag till en angelägen reform. (SOU 2012:81)

Ingen kunde väl på allvar tro att Hallands och Gotlands regionbildningar skulle utgöra modell för en rationell statlig indelning av riket? Även om jag undrat både en och tre gånger vad som skulle göras från staten. Utredningen konstaterar sakligt (sid 216) att dessa och andra regionbildningar ansökningar för att få ansvara för de regionala utvecklingsfrågorna är helt fristående från processen att lägga samman landsting, dvs som skett med region Skåne och Västra Götaland.

Vidare konstaterar utredningen (sid 214) att "De iakttagelser vi har gjort av statens nuvarande regionala organisation gör att vi ser det som uteslutet att invänta eventuella framtida sammanläggningar av landsting." Jag blev även klart positivt överraskad av det pragmatiska greppet (sid 212) att "Länsgränserna lämnas oförändrade. En länsstyrelse ska kunna ansvara för ett eller flera län." Snipp, snapp, snut så var sagoargumenten mot rationell statlig indelning slut.

Sen går det inte att vara alla till lags. Utredningen påtalar att de förhållit sig "till de initiativ eller pågående processer som finns vad gäller sammanläggningar." T ex att Uppsala, Sörmland och Västmanland hålls samman. Vilket närmast är att se som att Maria Wallhager (FP) m fl som arbetade för en mälarregionbildning fick rätt. Jag skulle närmast benämna det ett Stockholms län två eller Stockholms län yttre bildas med den sammansättningen. Långsiktigt blir steget kanske att likt Stockholms stad och län en gång lades samman i framtiden också slå ihop detta nya yttre län med ett dagens befintliga inre län. Alla kan som sagt inte bli nöjda. Någonstans ska gränser dras, fagert tal på sid 212-214 till trots. En av de saker jag där ändå fäster mig vid i utredningen, utöver det som rör Hälsingland, är sid 153: "Det faktum att nästan samtliga aktuella myndigheter i sin nuvarande regionala indelning har valt att samla de fyra nordligaste länen i en enhet tyder på att de utifrån sina verksamheter bedömt detta som mest ändamålsenligt." Hur kan utredningen då landa i både sitt huvudförslag och sitt alternativförslag att dela dessa fyra län i två?

Historiska indelningar har tagit oss dit vi är idag. Det är historiska indelningar som levt kvar utan att frågan ställts vilka syften de tjänar. Likt frågan om statliga regionala nivåer behövs (sid 171) som nu utredningen besvarar vilket är sunt att ifrågasätta. Det gäller att vara lite radikal istället för konservativ om vi i en föränderlig värld ska hushålla med offentliga resurser.

Det är historiska namn som ska få leva kvar för att utredningens rationaliseringsförslag ska beredas mark för (sid 212). Samma är det egentligen med våra kommuner, de gamla socknarna, men det kräver sina egna bloggposter och här fanns som samhällsdebattören Gunnar Wetterberg påpekat vid fastighetsmässan i Stockholm även de gamla häraderna. Även Folkpartiets partisekreterare Nina Larsson har skrivit behovet av kommunreform på Aftonbladets debattsida så helt ensam är jag inte att även vilja debattera rationalitet och bärkraft i kommunerna.

Län, landsting och landskap. Sverige har samtidigt en annan regional och historisk indelning utöver dessa nämligen den numera före detta statskyrkans stift. 13 stycken är Svenska kyrkans stift och de flesta har anor sedan medeltiden vilket bräcker till och med länen! Några snabba pennstreck och ny statlig regional indelning, med historisk förankring, är klart. Nej - det vore förmodligen inte den rationellaste indelning som då blev men det skulle åtminstone undvika mellanting som nya Stockholms län två där halvmesyrer är risken.

Månne en vurm för kyrkan eller månne för att jag är hälsing så faller det sig åtminstone naturligt att landa i liknande tankebanor som den parlamentariska gruppen för regionbildning i Gävleborgs län (sid 215)  framfört "att Gävleborg inte vill ha någon ny statlig gräns mellan länen Gävleborg och Uppsala." Jag är dock av åsikten att en helt rationell indelning förutsätter att dagens gränser tänks bort och bryts. Därför är min förhoppning att regionbildningen sker kring regionala städer som Sundsvall och Uppsala/Gävle. Hälsinglands kommuner kan sedan välja vart åt de ska orientera sig, norr eller söder. Frågan ligger nu bortom statlig geografi och får komma i nästa steg då det är sammanläggning av landsting som är på tapeten.

På det hela taget är dock utredningens förslag mycket bra enligt min mening, några norrländska gränser till trots. Det är läge att reda upp vad en länsstyrelse bäst fyller för funktion och _det_ gör utredningen (sid 171 mm). Det är även hög tid att ensa den statliga indelningen så att samordning underlättas. (Jmfr Arbetsförmedlingen och Trafikverket och alla andra statliga myndigheter vars gränser skurit genom landet med sig egen logik. Sid 128)

Superbra att utredningen också delar Ansvarskommitténs bedömning och öppnar för att tillsyn förs från kommuner till länsstyrelsen (sid 202). Kommunernas funktion behöver i likhet med länsstyrelsens ifrågasättas och gärna utvärderas mot kriterier.

De pragmatiska förslagen bådar gott och jag hoppas denna utredning (ansvarskommittén 2.0?) ger regeringen vad den saknat hos ansvarskommittén (förankring?) och gör att regeringen kan agera. Sverige har väntat länge nog.

Tack Axel Oxenstierna (1583-1654) för nuvarande indelning (med några justeringar) den har tjänat Sverige väl men likt annan lagstiftning från 1600-talet kan den ha sett sitt bäst-före-datum.