lördag, september 26, 2015

Frigör resurser från Radiotjänst i Kiruna AB för ökad samhällsnytta

Fått det årliga samtalet/besöket/brevet från Radiotjänst i Kiruna AB. Jag har slutat tycka att det är tröttsamt, däremot fortsatt att ta 1 minut av den i andra änden av luren och förklarar min syn på föråldrad teknik och att jag har för avsikt att höra av mig om jag mot all förmodan skulle skaffa tv. Särskilt tidigare då jag som kommunpolitiker var en offentlig person, men även nu. 

Hoppas det Peter, var svaret jag fick och så avslutades vårt 1 minut och 21 sekunder långa samtal. Nu fortsätter jag med ämnet här – öppet för alla att läsa. Håll till godo. Till att börja med: Du kan vara lugn, du okände radiopejlare, jag är emot systemet men verkar inom det.

Jag har inte bott med tv sedan 2005 (då sambo), aldrig ägt en ångmaskin heller och avser inte skaffa mig varken det ena eller det andra 2015. Föråldrad teknik om än med viss charm. 

Tidigare tyckte jag att det var tröttsamt när Radiotjänst hörde av sig. Numera himlar jag istället lätt med ögonen och tycker synd om dem. Cirka 300 personer sysselsatta med att administrera en tjänst som inte ger något som helst mervärde till samhället. (Detta säger jag självfallet inte till dem, utan skriver det här istället, det är nog synd om dem.)

Det jag tycker borde göras är enkelt: Lägg ner Radiotjänst i Kiruna AB! Det skulle frigöra uppåt 300 årsarbetskrafter som istället kan komma samhället till nytta. Intäkter för Public service kan effektivare och mer rättvist tas in via skattsedeln istället.

Radio- och tv-avgiften betalas av många hushåll med tv men inte av alla. Numera är den 2 216 kronor per hushåll och år, oavsett inkomst eller antal personer i hushållet. Studenter, fattigpensionärer och ensamstående föräldrar betalar var och en lika mycket i kronor som ett välbeställt par i medelåldern. Fördelningspolitiskt torde sånt vara en så kallad "no brainer". Lägg därtill att den som vill vara oärlig helt kommer undan avgiften. Knappast ett juste sätt att finansiera offentlig verksamhet.

Det är riksdagen som beslutar om fördelningen till de olika programföretagen. Så skriver Radiotjänst på sin webbplats. Ändå argumenteras ibland för att licensfinansiering ger en större frihet än skattefinansiering. Ett uppenbart nonsens argument sett till att det är Sveriges riksdag som fattar bägge besluten. Statsbudgeten tas varje höst och justeras varje vår. För den som (fortsatt) vill frikoppla Public service från statsbudgeten så behövs lagförslag som förändrar regelverket, men lagar måste ändå ändras för att Radiotjänstverksamheten ska kunna läggas ner så det är ett arbete som i alla lägen behöver göras.

Enkelt uttryckt är vad som krävs att riksdagen tillåter sig själva att fatta ett separat flerårigt finansieringsbeslut och att det läggs utanför den ordinarie statsbudgeten. Det kan uppfattas som riskfyllt med tanke på den öppning som där ges för att kringgå budgetregler, men med en klok utformning av regelverket kan sådana problem hanteras. En positiv bieffekt vore att ett sådant regelverk också skulle kunna bli föremål för tillämpning vid större infrastrukturprojekt eller inköp av försvarsmateriel. Men det får bli ett ämne för ett nytt blogginlägg.

Etiketter: , ,

tisdag, september 15, 2015

Inte pampigt som Riksdagens högtidliga öppnande men större skillnad i människors vardag

Varje höst kan vi ta del av nyhetsrapporteringen kring Riksdagens högtidliga öppnande. Statschefen talar, statsministern talar, kulturprogram kablas ut och riksdagsåret tar sin början för våra 349 riksdagsledamöter. Vad det lider fattas där beslut som i förlängningen har påverkan på oss medborgare – direkt och indirekt.

Nog är det stort och det tilldrar sig med rätta ett visst intresse. Jag ska dagen till trots skriva några rader om det färre uppmärksammar, men som ofta gör större skillnad i vardagen, nämligen det som sker i Sveriges 290 kommuner.

Runt om i vårt avlånga land har fullmäktigeförsamlingar börjat ha sina första möten efter sommaruppehållet. Några kom igång i augusti, andra i september men nu är det på rull den kommunalpolitiska vardagen. Det är arbetsgivarpolitik för vad som ofta är kommunens största arbetsgivare, det är beslut om du ska betala 17 kr eller 22 kr per intjänad 100-lapp i kommunalskatt och det är diskussioner om enskilda skolgårdar, fartgupp och om grannens altan. Stort som smått och från knastertorrt till stundtals eldfängt.

För en kommun av Haninges storlek stipulerar lagen att fullmäktige ska ha minst 61 ledamöter. För Stockholms kommun finns specialregler som säger att det ska vara 101 ledamöter. Folkvalda är de alla. Direkt valda av oss - folket - i allmänna val var fjärde år.

Till skillnad från ledamöterna i Sverige riksdag så är fullmäktigeledamöterna i kommuner, landsting och regioner fritidspolitiker i grunden. Det här är alltså personer som till vardags gör något annat för sitt levebröd och sedan på sin fritid arbetar för vår gemensamma väl. Med olika inriktning, olika bra och som sammanfattning kan användas klyschan att vi har de politiker vi förtjänar. Vissa säger att vi förtjänar bättre, men se då är det bara att ta ett steg fram. Gör det! Trenden över tid har varit att medlemstalen i partierna minskar vilket kan ses som en utmaning för hur det offentliga Sverige ska styras. För dig som läser här, se det som en möjlighet. Det går lättare att påverka. Här har du chansen att göra mer skillnad för hemorten.

När du läser vidare här, håll i minnet att jag varit i kommunpolitiken på heltid i 7 år. Min vardag då är inte vad du kommer att möta av att lösa medlemskap i valfritt parti. Min vardag nu när jag lämnat mina politiska uppdrag stämmer bättre med hur en fritidspolitiker har det.

I somras gjorde jag mitt sista sammanträde som ledamot i Haninge kommunfullmäktige. Efter 10 år som Haningebo, varav 5 år som fullmäktigeledamot, så bar flyttlasset av utanför kommungränsen. Både 5 och 10 år är en inte oansenlig del av mitt 35-åriga liv. Roliga år, men åren i politiken var också uppslukande. 3-4 kvällar per vecka och något, om än aldrig så litet, i stort sett varje helg. Sån var min vardag. Oerhört stimulerande men inte helt familjevänligt. Fritidspolitiker däremot kan utan svårighet leva i bägge världar – politikens och hemmets.

Balansgången för individen som är arvoderad på vad som är en betydande del av heltid liknar vissa krävande arbeten. Politik är samtidigt ofta något av ett kall, vilket lätt kan ge motivation till ett stort tidsuttag. När du börjar nosa på vad ett medlemskap och eller ett engagemang skulle innebära kan du lugnt ta det i små steg varefter det passar med övrigt.

Någon idé om att frälsa världen är på intet sätt nödvändigt för att engagera sig partipolitiskt. Till och med så att det kan vara mer allmänbildade än opinionsbildande att kliva in i en partiförening. Det var min upptäkt när jag som 25-åring gick med i ett parti. 

Jag hade bankat ner bopålarna i Haninge och ville därför engagera mig i lokalsamhället. Föreningsvan som jag var redan då sen mer än 10 år så hade jag en bild och en förförståelse för vad jag skulle möta på de politiska mötena. Ack så fel jag hade. En rejält stor behållning som jag helt missat att förutse var allt jag lärde mig om min nya hembygd Haninge.

Nu gör jag den resan lite på nytt. Igår kväll lyssnade jag tillsammans med andra partimedlemmar från Norrmalm till oppositionsborgarrådet Lotta Edholm. Det var väl spenderade 1,5 timmar. Också lättsamt avgränsat för det finns inga förpliktelser från min sida. Detta med politiken är (numera) en bland andra hobbys. Ikväll var det korpfotboll och imorgon efter jobbet är det ultralätt flyg tillsammans med hustrun. 

Vi kan alla alltid göra något. Kommunpolitik på olika engagemangsnivå är en av många saker. Det är samtidigt något jag rekommenderar alla att överväga och gärna också prova på några gånger under livet. En demokratisk grundbult i Sverige är det kommunala självstyret som till och med är inskrivet i regeringsformens första paragraf (1 §). En av Sveriges fyra grundlagar. Det är alltså ingen annan som ska komma utifrån och styra oss i vår kommun. Politiker bor följaktligen i kommunen de verkar. Jag har fått den frågan så många gånger varför jag skriver ut det i klartext här. Du och jag kan – när det passar i livet – ta det där steget fram.

Folket väljer fullmäktigeledamöter som alla bor i kommunen. Utifrån valresultatet och överläggningar mellan partierna i kommunen väljs sedan någon eller några som arbetar på heltid eller deltid med politik. Där är det fullmäktige som väljer vilket gör att kommunalråd i sig inte är folkvalda, men väl förtroendevalda. Bor i kommunen gör de dock alltid. Fullmäktige väljer också personer till platser i kommunala nämnder. Där som i fullmäktige talar vi om fritidspolitiker, i huvudsak. Dessa utgör den stora massan av politiker i Sverige och besluten de är med och fattar påverkar förskolan du har runt knuten och äldreboendet en äldre släkting bor och kranvattnet du har hemma och mycket mycket mer.

De möts inte av paradklädda livgardister, stora artister och ett pressuppbåd. Fritidspolitikerna verkar i mångt och mycket i skym undan men gör ett fantastiskt viktigt arbete. Flera gör också ett fantastiskt bra arbete. Du kanske också har att bidra med. Ta dig en funderare och passa på att sända en tanke till Sveriges 10 000-tals fritidspolitiker. Jag gör det jag också, särskilt idag.

Peter Olevik Dunder
Medlem i Folkpartiet liberalerna, tidigare bland annat kommunalråd i Haninge

Etiketter: ,