söndag, april 19, 2015

Valet i Finland och underlag för Juha Sipiläs regering

Gratulerar Svenska folkpartiet i Finland till stärkt väljarstöd! Önskar det givit fler mandat också, men olika falla ödets lotter (valkretsarnas indelning). 

Samlingspartiet har det värre som tappar stöd, fortsätter att vara större än Sannfinländarna men ändå får färre mandat än dessa. Socialdemokraterna gick ännu sämre och tappade ännu mer både i stöd och i mandat så min gissning nu är att SDP blir de som försöker ducka undan regeringsmakten. 

Det gick riktigt bra för Centerpartiet som stillsamt oppositionsparti och det gissar jag kommer locka SDP mer än att spela tredjefiol i samlingsregering med Centern och Sannfinländarna.

My best bet för vilka som sätter sig i regeringsförhandlingar är således Centerpartiet (21,1 % och 49 mandat), Samlingspartiet (18,2 % och 37 mandat) och Sannfinländarna (17,6 % och 38 mandat).

Frågan är om Centerpartiet kommer vilja plocka in ett fjärde parti. De gröna gick framåt med 1,3 %-enheter till 8,5 % av rösterna och fick en extremt god utdelning av +5 mandat till totalt 15 mandat. 

Med De gröna så skulle en regering kunna trygga majoritet även i de fall Saml eller Sannf inte skulle vilja rösta som statsminister Juha Sipiläs C under mandatperioden. Vad som skulle kunna tala emot är månne att denna valframgång nog kan ha sin del i att De gröna hoppade av förra regeringen. Inget juste track record att ta med sig till nya regeringsförhandlingar. Riksdagsmandat kan ändå tala sitt tydliga språk.

Parlamentariskt underlag finns således även utan Sannf men det skulle inte vara likt Finland att blida en regering med så smal majoritet. (C 49 + Gröna 15 mandat är 64. Lägg sedan till Saml 37 mandat så nås 101, vilket är majoritet. Detsamma gäller om Saml 37 byts ut mot Sannf 38.)

Det är heller inte realistiskt, i mina ögon, att det skulle bildas en regeringen på C+Saml+SFP+Åland+KD (49+37+9+1+5=101). Även om det också formellt blir en majoritet.

Vi får nog vänja oss vid att se utrikesminister Timo Soini i Bryssel upptuktandes Grekland eller finansminister Timo Soini på hemmaplan i Finland. Sen är frågan om Sannfinländarna kommer stärkas eller försvagas i riksdagsvalet 2019 av att slutligen gå från evig opposition till att ta ansvar i regering här nu.

http://val.yle.fi/resultat/2015/riksdagsvalet/?partiet_##graafi

Etiketter: , , ,

torsdag, april 16, 2015

Vad är det som partiledarna är överens om här i december?

Det här har jag ruvat på länge. December 2014 har tagit slut men diskussionerna och debatterna om överenskommelsen fortsätter och lär komma att fortsätta under 2015 och senare. Vad är då Decemberöverenskommelsen? (Egennamn, stor bokstav.) Vi är nog många som både undrar och funderar. Här mitt bidrag till det offentliga samtalet kring Decemberöverenskommelsen. 

Först en länk till källmaterialet -själva överenskommelsen- på Alliansens webbplats. Överenskommelsen finns rimligen även att ladda ner på partiernas webbplatser.

Överenskommelsen innebär följande:
  • Den statsministerkandidat som samlar stöd från den partikonstellation som är större än alla andra tänkbara regeringskonstellationer ska släppas fram.
  • En minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget.
  • Utbrytningar ur budgeten ska inte vara möjliga.
  • Överenskommelsen pekar ut tre politiska områden för samarbete och samtal.

Så sammanfattas överenskommelsen i källmaterialet. Mina kommentarer till det: 

--- --- ---

Första punkten bygger vidare på att talmannen kommer ge uppdrag till någon att bilda regering varvid det ställs under riksdagens prövning. Lagen kräver att fler röstar mot än för statsministerkandidaten för att denne ska falla. Och det krävs långt ifrån majoritet i riksdagen för att vinna omröstningen, se regeringen Ullsten.

Det har varit lite si och så genom åren kring hur partierna röstat när de själva inte kommer ingå i en regering. Bland annat S och M har röstat nej istället för att lägga ner sina röster, även då de själva inte kunnat samla stöd för att bilda regering. Nu är S, M, MP, C, FP och KD överens om att inte sabba för varandra.

Många läser in att blockpolitiken därmed cementerats, vilket är en högst trolig utgång, men det står "större än alla andra tänkbara". Så en repris av Leijonborgs överläggningar 2002 med Wetterstrand/Eriksson hindras inte av överenskommelsen. Istället är det MP som genom att försvaga regeringen Löfven minskar sina egna möjligheter till framtida inviter. Försvaga, hur då? "Med bara 39 av riksdagens 349 mandat bakom sig var regeringen Ullsten naturligtvis parlamentariskt svag. Men om en regering är stark eller svag beror också på hur den fungerar internt."

Poängen med punkt ett, såsom jag ser det, är i alla fall att partierna inte ska sabotera regeringsbildande bara för att de själva inte får vara med. Fullt rimligt.

--- --- ---

Andra punkten, att en minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget är det uppseendeväckande. Det bygger vidare på att det för att vinna en omröstning (vanligen) krävs endast en relativ majoritet, vilket i sig inte är konstigt. Så funkar det med andra beslut i parlament såväl som i föreningar, med några få undantag då lagar eller stadgar sätter begränsningar. På det sättet är beslutet om statens budget likt de flesta beslut och det är med andra ord helt möjligt för en minoritet att få igenom sin budget, så länge inga andra minoriteter är större.

Faktiskt är det underlättat i större utsträckning nu - även innan överenskommelsen - än då regeringen Ullsten satt. Att så är fallet kommer sig av att lagstiftningen gör att budgetrambeslutet ska tas i ett klubbslag, vilket är en följd av problemen Sverige hade på 1980- och 90-talen. Så den negativa parlamentarismen är stärkt genom lagen och nu försäkrad genom överenskommelsen.

Det finns mer att säga kring detta; och det är kring den här punkten som debatten i huvudsak handlar.

--- --- ---

Tredje punkten, att utbrytningar inte ska vara möjliga är/var redan lag, se ovan. Men - och det är ett stort men - Sveriges riksdag kringgärdas inte av den överrock en författningsdomstol skulle utgöra. Därför var det möjligt för nuvarande regeringspartier S och MP att tillsammans med V och SD hösten 2013, när de alla fyra var i opposition, att bryta ut en fråga. Talmannen vägrade helt riktigt att behandla detta varvid frågan hänsköts till konstitutionsutskottet (KU) där dessa fyra partier hade majoritet.

Under utskottsordförande Peter Erikssons (MP) ledning snabbexpedierades frågan genom KU och Sveriges riksdagen kunde sen fatta ett beslut i strid med lagen för en majoritet hade precis bestämt i KU att det var lagligt. Samme Eriksson förfasar sig nu över Decemberöverenskommelsen (punkt 2), och jag kan tycka att det finns visst fog för kritik, men det klingar ytterst falskt när kritiken framförs av Eriksson som i handling visat annat. Nåja, nu är de alla överens om att inte göra som S, V, MP, SD gjorde förra året utan istället stå fast vid att det rambeslut som tas kring budgeten görs i ett klubbslag.

Större trovärdighet har då nuvarande KU-ordförande Andreas Norlén (M). "På så sätt kan överenskommelsen ses som en typisk, svensk kompromiss, medelvägen mellan kaos och storkoalition."

Det kan ses som en prestigeförlust för S m.fl. men ytterst få är rimligen särdeles intresserad av att budgetar ska byggas ad hoc. Hur än mycket av Vänsterpartiet ekonomiska politik Socialdemokraterna prackar på Sverige. Ytterstå få, är min bedömning trots att det är livat i sociala media från många håll. Få eftersom ad hoc skulle bygga på hoppande riksdagsmajoriteter och än sämre möjlighet till ansvarsutkrävande.

--- --- ---

Fjärde punkten, den om politikområden för samarbete och samtal. Okontroversiellt. Det ska bli intressant att se hur MP genomlider detta, men för S och de fyra allianspartierna torde detta vara en smal sak. Det trodde jag åtminstone ända till det visade sig att S, M och MP ligger så nära varandra i försvarsfrågorna och FP följdaktligen hoppade av förhandlingarna. Åter till MP som sänke för "samarbetsregeringen" och för samarbete över blockgränserna.

Socialdemokraten Johan Westerholm skriver om Decemberöverenskommelsen och liknar MP vid Svarte Petter för S. Men med regerandet tvingas ett ökat ansvarstagande fram också hos MP tror jag och eftersom de övriga fem partierna står närmre varandra i många frågor så kommer kompromisserna att hamna där, är åtminstone min gissning. Folkbladets Widar Andersson, även han en socialdemokrat, är inne på samma spår: "Skillnader mellan S och M är i det sammanhanget försumbara. Samma sak gäller S och de andra borgerliga partierna."

På energiområdet finns finns Klimat- och energiöverenskommelsen från 2009. Jag tror den kan stå sig ett bra tag. Den nya energikommission Decemberöverenskommelsens 6 partier lovat ingå i tar rimligen sin (reella) utgångspunkt i alliansens överenskommelse från 2009. Okontroversiellt både till form och sak. Nyttigt att där ges långsiktiga förutsättningar för Sveriges energiförsörjning.

Vad gäller pensionerna så står uttryckligen i överenskommelsen att "Det är naturligt att Miljöpartiet, när det ingår i regeringen, har möjlighet att bidra och medverka i pensionsgruppens viktiga arbete." Tyvärr verkar statsministern intresserad av att skapa konflikt. Till DN uttrycker han det så här: "Sedan vet alla att de borgerliga gick ut ur pensionsgruppen när Miljöpartiet kom med. Nu är Miljöpartiet med så länge de sitter i regeringen och det jobbet kan då återupptas." Bra för Sverige att de här pensionssamtalet kan fortgå och förmodligen en för alla part(i)er gynnsam lösning att MP endast är med så länge de bär tvångströjan av att sitta i regering. Men som den kommande moderatledare Kinberg Batra uttrycker saken: Löfven har ett högt tonläge.

Sist då försvaret. Självfallet måste här samtalas. Omvärldsläget kräver det. Därtill så ska försvarsberedningens rapport från 2014 och Försvarsmaktens svar via departement och utskott bli till Sveriges nya försvarspolitiska inriktningsbeslut. MP har redan tidigt backat och accepterat inköpen av JAS E med mera, så förmodligen blir det i den delen okontroversiellt att arbeta fram förslag. Den svåra uppgiften blir för alla att orka enas om större upprustningar än vad som aviserades förra året. Nu sitter vi alla med början till facit. FP som stod upp för att finansiera åtminstone 2009 års försvarsbeslut har lämnat förhandlingarna och kvarvarande partier diskuterar nivåer som kommer innebära fortsatt svensk nedrustning i en omvärld som talar för annat.

--- --- ---

Punkterna 1, 3 och 4 torde de flesta vara överens om är bra. Punkterna 1 och 4 torde nära nog alla vara överens om är bra. Punkten 2 (och i viss mån 3) är vad som blir föremål för debatt, och det med rätta. Hur statens budget beslutas är en väldigt viktig fråga.

Till att börja med tycker jag det är viktigt att i ett samtal lyssna till flera sidor. För egen del har jag på det temat tagit del av både ledarsidor av skiftande färg och bloggar av skiftande färg och kvalitet. Ett intressant inspel från vänster är t.ex. bloggen Rabiatfeministen. Där ges både en hyllning till landsfadern Löfven, en bild av förhandladet och en kärnfull redogörelse för vad en röst på ett parti innebär i den parlamentarisk demokrati med fler än två partier:

"Det är dessutom så att man i det parlamentariska system som vi har i Sverige förutsätts veta att man röstar på ett parti med kunskapen att detta parti faktiskt kan välja olika allianser i riksdagen. En röst på MP kan betyda att man får eller inte får en Förbifart. En röst på V  betyder garanterat ingen regeringsmakt för partiet men kanske möjlighet till inspel från vänster. Röstar man t ex på SD vet man redan från början att det är en bortkastad röst i den meningen att de inte kommer få särskilt mycket inflytande om de inte kan liera sig med andra partier, vilket dom visat sig oförmögna att göra med sin rasistiska politik. Så funkar demokratin. Det är inte så att 13 procent av rösterna ger 13 procent inflytande i riksdagen. Det kan i stället ge mindre inflytande än ett parti med drygt fyra procent som hamnar i regeringen. Lev med det, det är en del av en parlamentarisk demokrati med fler partier än två."

Den redogörelsen var giltig som beskrivning både före och efter Decemberöverenskommelsen. Betänk bara det konservativa inflytande KD kunnat utöva under 8 år av alliansregering.

Nå, det som debatteras kritiskt från borgligt håll kring Decemberöverenskommelsen är snarlikt. Här ges MP och V stort inflytande utan att allianspartierna kommer blockera. Sant, vad gäller budget så till vida att allianspartierna inte kommer rösta på ett gemensamt motförslag. Däremot kommer de inte stillatigande åse Magdalena Andersson presentera sina koalitionskamraters nådiga lunta.

Alliansen förlorade riksdagsvalet hösten 2014. Bara till att bita i det sura äpplet. Väljarna röstade fram en historiskt svag socialdemokrati och partiledaren Stefan Löfven krokade på MP och V för att få bli statsminister Stefan Löfvén.

Erik Ullenhag (FP), Emil Källström (C), Ulf Kristersson (M) och Jakob Forssmed (KD) har en oerhört viktig uppgift och det är att bilda opinion för en bättre politik. Deras folkupplysning kommer tjäna Sverige väl långsiktigt och de sätter även ner klackarna skarp i ett antal frågor. Regeringen må ha ett carte blanche för statsbudgeten kan tyckas, men det är inom överenskomna ramar. Eller bör så vara. Bloggaren Mattias Lundbäck blottlägger att regeringen höjer utgiftstaket! Det är illavarslande.

På den positiva sidan bör noteras att övrig politik (ej budget) är fritt villebråd så förutom att vara internt oenig så har regeringen även riksdagen mot sig i många frågor. Det sätter p för många frågor S och MP hade önskat genomföra. Gott så eftersom de inte har svenska folkets stöd där.

--- --- ---

Sist och slutligen då, för det här har blivit en alldeles för lång text. Decemberöverenskommelsen har kritiserat för att den blockerar kortsiktiga vinster för Sverige. Men det är alltid lätt att döma för den som slipper hantera situationen som följer. Nyvalskortet är spelat och förblir sannolikt dött för lång tid framöver. S visste att de kunde spela ut kortet när Moderaterna var sargade. Nu finns en överenskommelse så ingen sidan har mer att vinna på ett nyval. Istället förbereds med förslag och ny energi inför 2018.

SD är fråntagna den makt de tillfälligt vann med S, V, MP 2013 och Alliansen 2014. Se Rabiatfeministen ovan för närmare förklaring. Hade SD låtits fortsätta fälla regeringen efter regering så hade Sverige kunnat skadats ännu mer en några 10-tals miljarder i rödgröna skattehöjningar gör. Investeringar hade riskerat att utebli när läget blir osäkrare och i längden går Sverige då miste om jobb, tillväxt och välfärd.

Alliansen får slipper efter valet 2018 samma problem som Stefan Löfven hade i höstas. Genom att vara den större minoriteten (egen majoritet gör delar av överenskommelsen överspelad) så kommer Alliansen kunna lägga budgetar som vinna i Sveriges riksdag. Decemberöverenskommelsen gör så att Sverige kan regeras. Däremot löser det inte frågan varför väljare röstar på populistpartier.

Etiketter: , ,