onsdag, maj 27, 2015

Färre ministrar en märkligt symbolfråga

Finlands ministrar presenteras nu för regeringen Sipilä I. Som väntat blir de färre än tidigare. (14 mot nuvarande 17). 

Färre ministrar och därmed större portföljer till var och en - rent generellt. Därmed minskat politiskt inflytande och ännu starkare ministerier/tjänstemän. Inte helt lyckat, även om jag kan tycka att det i Sverige gått för långt åt andra hållet (med 24 ministrar och en uppsjö statssekreterare och polsak).
"– Eftersom vår grupp krymper till bara fyra ministrar får riksdagsgruppen en allt större betydelse. Det gäller dels substansfrågor och dels att avlasta ministrarna lite av deras börda eftersom några av dem får ansvarsområden som växer betydligt." Uttalandet är från tidigare statsministern och nu nye finansministern Alexander Stubb (Saml).
Stubb har helt rätt. Ministrarna behöver rimligen avlastas. Ett land behöver regeras och en koalitionsregering behöver förhandla vilket inte med nödvändighet går helt hand i hand. Sverige senaste halvåret torde vara ett ledsamt exempel på det. Riksdagsgruppernas ordförande och utskottsordförandena lär få att göra. Å andra sidan har de redan en hel del på sitt bord. Finland är på det hela taget ett land med hårt arbetande politiker, vad jag har sett. Delvis kanske för att de är färre än i Sverige. Nordisten Gunnar Wetterberg skrev i Expressen för en dryg vecka sedan om att svenska politiker borde ha bättre betalt och vara färre till antalet. Sett till Finland så är delvis beredd att hålla med. Ökad konkurrens skulle nog inte skada. Någonstans måste sedan en avvägning göras och den rimliga avvägningen kanske ligger någonstans mellan Sverige och Finland.

Nå, det är ramverket. Så till innehållet kan jag som nära nog alltid rekommendera Ida Schauman (SFP) som är ordförande för Svensk Ungdom i Finland. Idag uttalar hon tillsammans med ordförande för Liberala studerande LSK om den nya finska regeringens aviserade neddragningar på högskolan. Också SACO:s motsvarighet i Finland, Akava, förväntas vara kritisk mot detta har jag kunnat läsa idag. Som helhet föga förvånande med tanke på att kraftiga neddragningar i många sektorer var att vänta från Juha Sipiläs nya regering. Storleksmässigt är det miljardbelopp finska staten behöver minska glappet mellan intäkter och utgifter kommande år. Mer nyfiken var jag istället på hur ministertaburetterna skulle fördelas mellan regeringspartierna och vilka namnen blir på de nya ministrarna.

Försvarsfrågorna som jag försöker följa lite extra ska jag avsluta med här. De kan förmodligen kräva rätt mycket kommande år då vi lever i en tid av allmänna neddragningar i den finska statsbudgeten sammanfallande med ett sedan några år allt mer provocerande Ryssland. Den svenska försvarsdebattören Annika Nordgren Christensen tog härom dagen upp i Göteborgs Posten att Finland vågar mer än Sverige. Vi får se om Finland fortsätter att leda den försvarspolitiska utvecklingen för våra länder.

Finlands nya försvarsminister blir i alla fall Jussi Niinistö (Sannf) och han ser ut att kunna komma påläst till jobbet. Docent i finsk historia vid Helsingfors universitet och docent i militärhistoria vid Försvarshögskolan i Finland. Nu säger varken en doktorsexamen eller ämnet allt men det kan ge en fingervisning. Det här ska bli väldigt intressant att följa.

(Uppdatering 2015-05-28: Försvarsbudgeten i Finland föreslås öka samtidigt som andra budgetposter föreslås minska. Olika mycket beroende på hur väl arbetsmarknadens parter ser till att komma överens.)

Peter Olevik Dunder

Etiketter: ,

måndag, maj 18, 2015

Landsmötesmotionen Effektivisera de offentliga helikopterresurserna

Folkpartiet Liberalerna håller 20-22 november 2015 "Landsmöte" vilket är partiets högsta beslutande organ. Till landsmötet kan i Folkpartiet såväl länsförbund, partiföreningar som enskilda medlemmar motionera. Alla motioner behandlas sedan av partistyrelsen som lägger ett förslag till landsmötet. Innan behandling i plenum utskottsbehandlas alla motioner och partistyrelsens förslag av landsmötet.

Nedan följer den motion jag författat och står som huvudmotionär på till årets landsmöte. Härutöver är jag medundertecknare på ett antal motioner, varav jag förhoppningsvis varit huvudmotionären till hjälp i något fall.


Effektivisera de offentliga helikopterresurserna


Förslag till landsmötesbeslut:

att Folkpartiet ska arbeta för ett samlat statligt ansvar för de offentliga helikopterverksamheterna.

Sverige är i stora stycken ett glest befolkat land med den naturliga följden att avstånden till kvalificerad sjukvård blir långa. Redan i Stockholms skärgård kan ambulanstransport med helikopter vara livsavgörande för att snabbt kunna nå akutsjukvården. Stockholms läns landsting med 2,2 miljoner invånare (SCB, 2015-05-11) betjänas sedan helt nyligen av två helikoptrar året runt (SLL, 2015-03-17). Tidigare en helikopter året runt och sommartid två helikoptrar.

Östergötland, Småland, Skåne och Blekinge däremot som tillsammans har en större befolkning än Stockholm saknar ambulanshelikopter (SVT, 2015-02-23). Medan Dalarna med en tiondels befolkning av detta Sydsverige har, trots hög skatt och stora ekonomiska utmaningar, nyligen köpt in en landstingshelikopter vilket kunnat följas på liberala ledarsidor som med fog kritiserat den ekonomiska misshushållningen.

Folkpartiets Gilbert Tribo och Alliansen i Skåne vill se över om södra Sverige bör ha tillgång till en gemensam helikopter som kan användas vid allvarliga olyckor (SVT, 2015-02-23). Gott så, här torde finnas samhällsekonomiska och mänskliga vinster att göra. Samtidigt borde detta gå att organisera ännu mer effektivt än med enskilda landsting/regioner.

Staten äger och driver genom Sjöfartsverket sjö- och flygräddningshelikoptrar sedan 2011-11-01. Innan dess var verksamheten externt upphandlad och dessförinnan fanns Försvarsmaktens helikoptrar genom avtal.

Nuvarande uppdelade ansvar kan te sig absurt. Vistas du till exempel i östgötska Sankt Annas skärgård och akut behöver till kvalificerad vård är ansvaret delat beroende på om du står på landbacken eller sitter i en båt. Sjukvården har åtminstone ännu inte helikopter och Försvarsmaktens helikopterflottilj i Linköping har varken uppdrag eller bemanning. Är du till sjöss däremot faller du inom Sjöfartsverkets ansvar och kan nås av helikoptrar från Visby.

Frågan om ett nationellt ansvar för de luftburna sjuktransporterna är inte ny, varken i Sverige eller på Landsmötet, men omvärlden förändras. 2011 motionerade Barbro Westerholm med flera till Landsmötet om statligt övertagande av ansvaret för ambulanshelikoptrar, vilket då avslogs. Partistyrelsen menade då att struktur och organisation av transporter inte skiljer sig från övrig hälso- och sjukvård på ett sådant sätt att det skulle motivera att frångå landstingens ansvar för styrning och finansiering. PS hänvisade även till SKL:s arbete med att samordna luftburen ambulanssjukvård.

Detta sker för ambulansflygplan som upphandlas. Mycket av de luftburna sjuktransporterna är flygplan som landar på till exempel Bromma flygplats och inte ambulanshelikoptrar som landar vid ett sjukhus. Utmaningen inom ambulansflyget är således begränsad till helikoptrarna där nuvarande organisation inte förmått skapa lösningar för hela landet. Stockholm upphandlar helikopterverksamhet, Dalarna äger en helikopter, södra Sverige har ännu intet samtidigt som staten håller sig med både civila och militära helikoptrar spridda över landet.


Oavsett var i landet du är bosatt ska du kunna känna dig trygg med att hjälp finns där om behovet uppkommer. Snabbt omhändertagande kan vara livsavgörande eller skillnaden mellan svåra funktionsnedsättningar och ett normalt liv. Nuvarande fragmentiserade organisation är heller inte ekonomiskt försvarbar. Folkpartiet bör därför arbeta för ett samlat statligt ansvar för de offentliga helikopterverksamheterna.

Etiketter: , , ,