onsdag, augusti 26, 2015

Studiemotiverande folkhögskolekurs (SMF) nu permanent ett verktyg i verktygslådan

Folkhögskolorna visade redan under alliansregeringen att de kan leverera på Extra studieveckor och Studiemotiverande folkhögskolekurs (SMF). Nu presenteras i den rödgröna regeringens förslag till statsbudget för nästa år att SMF permanentas. Ett efterföljande steg vore att regeringen tar sig an de extra studieveckorna och den grundplåt som finansierar folkhögskolorna. Vi får se hur och när så sker.

Åter till SMF:en så är det bra i sak och ganska väntat att det blir permanent. Även om det varit okänt när i tid förslaget skulle komma så var det väntat att några delar skulle lyftas och permanentas nu. Det är nämligen ett klokt drag för regeringen att raskt permanenta så mycket de kan. Annars blir effekterna lägre och eller långsammare.

Jag tror att regeringen är väl medveten om hur det brådskar för dem att göra saker som ska kunna avläsas inom något år. Deras första år har varit att administrera en alliansbudget, med smärre justeringar, vilket gjort att Sverige gått bra. Nu måste den rödgröna regeringen sjösätta ett antal saker för att dessa ska hinna ge effekt inför 2018 när nästa val (senast) hålls.

SMF fungerar redan nu men som med allt som är tillfälligt kan omfattningen bli ryckig. Folkhögskolorna har olika förutsättningar (läs: eget kapital) för att kunna ta risker i en osäker och ryckig politisk värld. Genom att permanenta SMF ges bättre planeringsförutsättningar och därmed en ökad långsiktighet. Sen borde systemet ändå ses över för att förbättras. Särskilt då det ska bli permanent. Arbetsförmedlingen riskerar att bli en flaskhals eftersom de ska bereda och besluta. Extra studieveckor och den grundplåt av studieveckor som huvudfinansierar folkhögskolorna är en annan sådan fråga. Nu valde regeringen att lägga krutet på en riktad satsning istället med yrkesutbildningar på folkhögskola för personer i Jobb och utvecklingsgarantin (möjligen delvis för att täcka upp tappet av att lägga ner dess tredje fas). Jag hoppas att det här är mer än ett sätt att lappa och laga i JoUG. Fas 1, 2 och 3 hade forskningsstöd, även de lämnade en del att önska. Yrkesutbildningar behövs i större omfattning och folkhögskolornas pedagogik gör att fler personer kan tillgodogöra sig en utbildning.

Därför tror jag på den delen av satsningen men räds samtidigt om 24 månader i utbildning där blir ett sätt att hyfsa statistiken snarare än att hjälpa. Utfallet får vi se framåt 2018-2020. Statistiken på arbetslöshetsåtgärder däremot kan tänkas gå ner redan 2016 och framåt, beroende på hur detta sätts i verket. Det är alltid en farhåga att människor ska bli brickor i ett spel. Folkhögskolan har så mycket gott att bjuda och kan nog också hanka sig fram i mindre lyckade system, men det är ett stort ansvar politiker har att skapa system som har stöd i forskning, i folkmedvetande och är ekonomiskt sunda. Här är det ännu många frågor. På det stora hela är, vid en första anblick, den här delen av regeringens förslag till statsbudget hoppingivande.

Peter Olevik Dunder, 
sedan 2014 ledamot i styrelsen för folkhögskolan Alma och allmänt samhällsintresserad

Etiketter: , ,

lördag, augusti 01, 2015

Det är tveklöst stort när två människor lovar att ta varandra i nöd och lust

Idag 2015-08-01 ska jag hålla sommarens fjärde och sista vigsel. Kanske blir det min helt sista för jag är ännu inte bokad på några till hösten och vid årsskiftet går mitt förordnande som vigselförrättare ut. Så jag tar tillfället i akt att reflektera något över åren med uppdraget som borglig vigselförrättare.

Till att börja med: Det är ett oerhört hedersamt uppdrag att ha, att förrätta vigslar. Få (om någon) förtroendeuppdrag känns så stort som det att viga två personer till äkta makar. Jag är väldigt glad och tacksam för de vigslar jag förrättat genom åren och för det faktum att jag styrdes in på det här spåret, för det var långt ifrån planerat. Snarast tvärt om.

Jag är väldigt fokuserad på en ständig strävan att göra saker bättre, både privat och i yrkeslivet. Jag kan fullkomligt uppslukas av mina kall och när jag arbetade som ledande kommunpolitiker så upptogs mina dagar, kvällar och delvis helger redan av politiskt och kommunalt arbete. Att lägga vigselförrättande till det var något jag försökte ducka undan. Mitt fokus var en strävan till ständiga förbättringar inom stadsbyggandet och annat i Haninge kommun. Då gäller det att prioritera och jag prioriterade bort bland annat att bli borglig vigselförrättare för det bar inte mot målet. Numera ser jag lite annorlunda på saken, men jag återkommer till det.

Vintern 2011-2012 var jag på en liten tillställning ute på stan med vänner. Vi pratade högljutt för att höra varandra över den larmande musiken, vi drack öl rakt ur flaskorna och stämningen var lättsam. Så drog en mig åt sidan och frågade om jag kunde viga folk och om jag till sommaren skulle vilja viga henne och hennes sambo som jag också kände sen flera år. Då gick det inte längre. Jag smälte. Utan ett ögonblicks tvekan svarade jag ungefär så här: Om det är er önskan att jag ska viga er så ska vi lösa det. Jag har duckat undan att bli vigselförrättare hittills men det hinner jag ordna här under våren. Jag är hedrad att få frågan.

Så blev det sagt och sen följde den politiska gången internt och i kommunen följt av ett beslut från länsstyrelsen. 2012-06-12 förordnades jag så till borglig vigselförrättare av länsstyrelsen i Stockholms län. Sedan dess och fram till årsskiftet 2015-2016 kan jag viga personer i Sverige. Mest har det blivit i Haninge men också andra kommuner i länet. Idag är det i Bollnäs Hälsingland vigseln går av stapeln. Det är hemma på släktgården, solen skiner och det är utlovat 22 grader Celsius. En strålande svensk sommardag i en, i mitt tycke, idyllisk miljö.

Ständiga förbättringar. Strävan att alltid göra mer och bättre. Samhällen skulle byggas ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart. Budgetar och måldokument skulle finslipas på. Väljare skulle mötas och idéer om vår gemensamma nutid och framtid skulle utbytas. Det var i de stora penseldragen och små detaljerna jag levde och verkade, men det där med mellanmänskliga relationer i en mer privat kontext det låg utanför min verksamhetssfär. Det passade inte in för jag tyckte inte att det bar mot målet. Klart jag gick på bröllop, men som gäst. Det där med att viga folk det kunde andra få ägna sig åt. Själv hade jag fullt upp med annat. Där är min uppfattning en helt annan idag.

Att få vara med och dra ett väldigt viktigt strå till stacken i det bo två människor valt att bygga tillsammans det är fint. Väldigt väldigt fint. Nästan lite religiöst (som i stort) trots att det är en borglig vigsel. Rörd är åtminstone lätt att bli. För det är tveklöst stort när två människor lovar att ta varandra i nöd och lust. Tack alla par som jag vigt! Jag önskar er fortsatt lycka och välgång i era äktenskap och i livet.

Peter Olevik Dunder

Etiketter: , , ,