lördag, januari 31, 2015

Det är bra att frågor debatteras, också integrationsfrågor

Det är bra att frågor debatteras! Ännu bättre om debatten förs i samtalston. Med det sagt så tror jag att det kan komma något riktigt gott ur den upprördhet kring integrationsfrågor som många ger uttryck för i tv-studior, på Facebook med mera dessa januaridagar. 

Det är knappast så att alla de som delger omvärlden sin lovpris eller sina svador om Folkpartiet de facto angriper något som FP:s integrationspolitiska arbetsgrupp föreslagit. Nej, det är både högt och lågt som debatteras och det sker i såväl samtalston som i falsett.

Sist det stormade så kring idéer i ett parti var det Centerpartiet vars programgrupp kom med diverse förslag vilket satte Annie Lööf på prov. Nu har jag stort förtroende för att Jan Björklund rider ut den här stormen i ett vattenglas också. I den senaste opinionsundersökningen (den kom visserligen innan debattartikeln och mediadrevet) landar FP på 6,2 procent vilket är större än både C och KD. 

Kommer FP gynnas eller missgynnas i opinionen av den mediauppmärksamhet främst drevet och i viss mån förslagen givit? Svårt att säga tycker jag. Mediadrev och en stundtals tråkig internoppositionell ton med udden riktad mot partiets främste företrädare är åtminstone inte framåtsyftande. Men ärligt tror jag få väljare bryr sig om den upprördhet som visas från de personer som nu ser sin chansen att hugga knivar. Folk vill ha svar på frågor de ställer. Folk vill se att verkliga (eller upplevda) problem löses. Det vill vi väl alla?

Vad är det då som föreslås från Folkpartiets arbetsgrupp för en tydligare arbetslinje i integrationspolitiken? (Citat 1-5):

1. Försörjningskrav för anhöriginvandring. För att öka drivkraften att snabbt skaffa sig ett jobb bör ett tydligare försörjningskrav införas vid anhöriginvandring. Det betyder att anhöriginvandring blir möjligt först när den person som bor i Sverige uppfyller försörjningskravet, regelbunden inkomst och en bostad. Exakt vilka som skall omfattas av försörjningskravet måste utredas vidare. Barn har dock alltid rätt till sina föräldrar och familjer med barn under 18 år ska därför undantas från försörjningskravet, liksom konventionsflyktingar. 
2. Stärkt arbetslinje vid beslut om uppehållstillstånd. För att ytterligare stärka arbetslinjen i integrationspolitiken föreslår vi att det prövas att införa ett jobb-incitament även i uppehållstillståndet. Andelen tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd har skiftat mellan åren, även på senare tid. Modellen skulle kunna utformas så att ett tillfälligt uppehållstillstånd övergår till ett permanent så snart personen kan försörja sig själv. Om skyddsskäl kvarstår efter till exempel tre år ska permanent tillstånd ges. För familjer med barn under 18 år, samt för konventionsflyktingar, ska dagens regler gälla. 
3. Lägre trösklar till jobb och modernare arbetsrätt. Lagen om anställningsskydd slår framförallt mot grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden. Arbetsrätten måste därför moderniseras. Det finns också potential för enklare jobb som idag prisats bort i Sverige, där en lägre ingångslön i vissa sektorer till exempel genom praktikjobb, kan ge fler möjlighet till arbete. Vi måste bli bättre på att ta tillvara på utländska akademiker som kommer till Sverige. Det är ett slöseri att välutbildade jobbar med helt andra saker än vad de är utbildade till. Många akademiker tvingas vänta orimligt lång tid på att få sin utländska examen eller arbetslivserfarenhet värderad. Snabbare processer för validering och fler kompletterande utbildningar är därmed nödvändigt. 
4. Avskaffa vårdnadsbidraget. Vårdnadsbidraget utnyttjas totalt sett av ganska få personer, men andelen invandrarkvinnor är överrepresenterade. Det bidrar till att utestänga dem från arbetsmarknaden. Rut-avdraget har gett jobb åt många utrikes födda kvinnor med låg utbildning och måste bibehållas. 
5. Språkkrav för medborgarskap. Kunskaper i svenska ökar möjligheterna till jobb och ett aktivt samhällsliv. Att bli medborgare är ett bevis på att en person vill bygga sin framtid i Sverige. För att uppvärdera både medborgarskapet och vikten av svenskkunskaper bör ett språkkrav för medborgarskap införas. Att språkkravet inte gått att genomföra tidigare, trots förslag från Folkpartiet, har berott på att alliansen i denna fråga inte lyckades enas.

Förslagen har - enligt vad som framkommit i media - diskuterats på så väl partistyrelse, som med partiets kommunalpolitiska råd och med kommunalråd med flera. Några har även efter att förslag ändrats i ena eller andra riktningen synpunkter. Ibland har det låtit som att de ovanstående fem förslagen inte skulle varit förankrade, vilket självfallet inte stämmer. Förslagen är förankrade i partiet så långt det är möjligt utan ett landsmötesbeslut (partiets högsta beslutande organ) och landsmöte hålls i höst då dessa och andra förslag både kommer att debatteras och beslutas. Långsamt men tryggt mal interndemokratins kvarnstenar på.


Mina kommentarer till dessa fem förslag, så här långt:

Punkten 1 behöver utredas närmare. Ja, vi bör alla försörja oss själva och vår familj. Hur de system som ger undantag från detta ska utformas behöver vridas och vändas på. Både för att din skull och för den/de andra som i vissa fall istället ska stötta eller försörja dig och din familj. 
Punkten 2 pekar indirekt på ett problem men missar helt ett annat. Systemen i Sverige gör att det i genomsnitt tar flera år (det brukar talas om 7 år) att komma in på arbetsmarknaden. TUT på 3 år följt av en koll om skyddsbehov ännu föreligger blir då ett sätt att peka på att här finns att göra. Det missar samtidigt att studenter eller personer som vistas på arbetsvisum sällan (enligt vad jag själv erfarit) har TUT som sträcker sig längre än 1-2 år. Lägg därtill att Migrationsverket varit överbelastat och i det läget prioriterat flyktingar framför studenter och arbetare. Sådant skapar märkliga incitament. Dessutom skapar det onödig administration. Hade verket givit studenter och arbetare 3-åriga TUT så hade stora (enligt min bedömning) resurser frigjorts för annan handläggning. 
Punkten 3 tar upp ett annat generellt problem i samhället. En lagstiftning och parter färgade av 1970-talets samhälle. Istället är det som behövs dessa parter och ett offentligt samtal (samt efterföljande lagstiftning) om hur detta kan anpassas för 2010-talet och framtiden. Det skulle gynna samhället och alldeles särskilt de personer som idag står utanför arbetsmarknaden.
Punkten 4 tog redan Nyamko Sabuni upp som statsråd. Inget nytt under solen, nu gäller det bara att samla tillräckligt stöd i Sveriges riksdag. 
Punkten 5 lanserade Folkpartiet i den rapport som lades fram inför valet år 2002. Återigen inget nytt men fortfarande lika viktigt. TUT och PUT har inget med det här att göra, vilket en del belackar fått för sig. Det här är (som jag ser det) ytterst frågan om hur vi ska ha ett gemensamt offentligt samtal och välja våra lagstiftare samt vår regering. Kommun- och landstingsval kan personer som mer tillfälligt eller för längre tid vistas i Sverige vara med både som kandidater och som väljare. Riksdagsval däremot är förbehållet svenska medborgare och där bör krav ställas på nya medborgare att de talar språket. Så har fallet varit i Sverige fram till 1980-tal (om jag minns rätt på årtal) och så är upplägget i många andra länder. Var klämmer skon? Är det frågan om eventuella undantag? Ja, på alla de här ovanstående punkterna - precis som för andra lagar/regler - kommer högst troligt att finnas undantag.

Så då var vi i hamn på denna etapp. Jag ser redan fram mot nästa och hoppas på mer av friskt debatterande. Det är bra för samhället och ett parti att frågor debatteras, så mer av detta. Med respekt för varandra och för att det går att komma till väldigt olika slutsatser. Avslutar på det temat med att länka till en kolumn skriven av Andreas Bergh (SvD 30/1-2015).


Peter Olevik Dunder
folkpartimedlem och debattör

Etiketter: , , , ,

torsdag, januari 15, 2015

Ett och ett halvt rätt ger jag Jonas Sjöstedt

På SvD:s Brännpunkt skriver Jonas Sjöstedt (V): "Det svenska närmandet till Nato präglas av stegvisa glidningar och smygande förändringar utan ordentlig debatt."

(V) har sina poänger. Så så, sätt nu inte kaffet i vrångstrupen. Ett och ett halvt rätt ger jag Jonas Sjöstedt (V) sen har han fel på många punkter bland annat kring Sverige och Nato. Det går att kritisera honom och (V) för mycket mer också men det kan göras i andra inlägg och trådar. Här vill jag lyfta fram saker jag tycker han har rätt i.

Ett rätt ger jag honom - för EU:s stridsgrupper. Dessa synes mig rimliga att ersätta med mycket annat. Risktagandet är lågt, den politiska utdelningen förmodar jag är stor, övningsutbytet förmodar jag också är stort, verkan däremot obefintlig eftersom stridsgrupperna aldrig används. Istället är det EU NAVFOR (Operation Atalanta) och annat som gör skillnad där ute.

Ett halvt rätt - för en folkomröstning. Nato-frågan skulle jag säga delar (S), (C) och (KD). Frågor där de flesta partier har en linje i ena eller andra riktningen hanteras enkelt med allmänna val. Viktiga frågor med flera kluvna partier kan lösas via folkomröstningar. En gedigen statlig utredning skulle ändå behövas. Jag är för svenskt medlemskap i Nato. Utredningar kommer vara på sin plats även om Sveriges riksdag fattade beslut imorgon att gå med. Så - först en utredning - sen när partierna gjort vad de kan för att bereda frågan vidare kan det lämpa sig att utlysa en folkomröstning.

Peter Olevik Dunder (FP)

Etiketter: ,