onsdag, december 16, 2015

December på nytt, men utan en överenskommelse

Det kan tyckas gå inflation i inlägg om Decemberöverenskommelsen (populärnamn/förkortning: DÖ) så det gäller att trycka ut dem. Likt sedlar med allt högre valör i en ekonomi med skenande inflation. För sånt som hyperinflation är åtminstone vad jag brukar förknippa med politiskt koas. Nu tror jag inte Sverige riskerar varken inflation eller allt för mycket politisk instabilitet. Stökigt har det redan varit också när DÖ ännu var i kraft. Till och med så att lite inflation vore välkommet, men det det lär inte bli resultatet.

Här länk till mitt förra inlägg om DÖ, från april i år. En galet lång text mer på temat skriva av mig än varsågod och läs. Sist här lägger jag några länkar till andra som skriver på temat också, för det finns att läsa på många håll om vad sker eller borde ske. Flera betydligt fåordigare än jag här.

KD:s Ebba Busch Thor öppnade Pandoras ask. Det gläntades på den innan av henne varpå både Jan Björklund och Anders W Jonsson försökte mana till sans.

Rätt eller fel spelar mindre roll, nu ska det hanteras och har hanterats i snart två månader. Därför sträcks händer och talas allt varmare om samarbete. Det påminner om tidigare snack, men den här gången kan det faktiskt vara något mer substans bakom orden. Migrationsöverenskommelsen visade det.

Ett år har gått sen valet och det moderata DÖ-projektet som skulle rädda allt har gått i graven. Blockpolitiken grumlas lite och ordet blocköverskridande är på allt fler partiledares läppar.

Samtidigt ska sägas att i politikens värld (bildligt, för vi lever alla i samma värld) så är ett uttalande om en utsträckt hand oftare en handske som är kastad istället för att vara det som bokstavligen sagts. Samarbete låter bra, liksom orden investering eller satsning. Politik är dock mer än vad som sägs, det är också vad som uttalas underförstått och det som förblir outtalat. 

Uppgörelser görs i slutna rum av den enkla anledning att vi människor fungerar så. Inget ont om politik eller politiker för vad det visar är att de som ska göra upp om stora frågor är precis lika mänskliga som du och jag.

Spelpjäserna har slagits ut över spelbrädet. Björklund beskriver det läge som skulle underlätta för S att förhandla med allianspartier, dvs ge MP foten. Samtidigt är det ett läge som är utlämnande för S varför det förmodligen är en högoddsare. Utlämnande för att MP och V liksom övriga partier får ett förändrar förhandlingsläge mot S.

Finansmarknadsminister Bolunds öppning för att släppa V då? Det är en förhandlingsmarkering och inget mer än så. Löfven är den som skulle kunna sätta tyngd bakom sådana ord och han har idag markerat att V är goda kamrater ännu. Till 2016 kanske vi får sen en vårproposition utan V, men det beror förmodar jag på hur mycket S kommer våga förlita sig på alliansens partier. Skakigt läge där eftersom KD gjort klart att den som tar i hand med dem bör räkna sina fingrar efteråt.

Inget lär med andra ord hända på regeringsfronten. Löfvens belackare kommer kalla honom svag för det och hejarklacken kalla honom statsman. Vad som skulle ge stabilitet för landet, oavsett hur statsministerns det ena eller andra, vore att S&M samlade sig till storkoalition men där talar vi om högoddsare i kubikskvadrat. Snöd partinytta spelar där in och väger ännu så längre tyngre för bägge parter än att nå en handlingskraftig regering.

Svensk politik blev, för att lyfta något positivt, åtminstone för stunden lite mer intressant att följa och för ögonblicket påverkas inte landets styre. På lite längre sikt kan tyvärr inte nyval uteslutas och det, om något, vore ett underbetyg för alla som idag sitter i Sveriges riksdag. Regeringskriser är en sak och det tror jag vi får räkna med, men nyval bör undvikas. 349 personer har nämligen betalt för att finna lösningar.

Länkar:

  • PM Nilsson i Dagens industri fortsätter vurma för en storkoalition S&M. En god idé som också föreslagits på andra håll, men i retoriken svårt att ro hem för de två inblandade parterna. Nilsson gör liksom Jan Björklund det självklara konstaterande att MP bör lösgöras från bojorna i Rosenbad för att förbättra förhandlingsmöjligheterna för S. Även om MP blir kvar i regeringen, vilket är troligt, så försvagas de i förhållande till S när deras förhandlingsläge nu blivit avsevärt sämre.
  • Niklas Frykman (FP) Eskilstuna citerar Thorbjörn Fälldin "att föra en politik i folkflertalets intresse", samtidigt som Frykman är uttalar det Anna Kindberg Batra svävar på målet kring nämligen frågan om M i riksdagsbehandlingen tänker sig att bryta ut delar av regeringens budgetförslag. Olyckligt om Kindberg Batra gör såsom Frykman med flera föreslår. Budgeten bör tas i ett klubbslag, så länge lagen ser ut som den gör. Den som önskar ändra praxis bör inte bryta den utan byta den. S, V, MP och SD gjorde fel 2013 men två fel blir inte ett rätt bara för att M skulle göra likadant. Gillar de inte lagen bör de istället ändra den och jag förespråkar en lösning av dansk modell där regeringen förhandlar statens budget i Folketinget (Danmarks parlament).
  • David Nyström i Gävle Dagblad gjorde två inlägg (här, oktoberrevolution och här, majoren tar kommandot) där han driver tesen att FP står när S och i det närmaste borde ersätta MP som förhandlingspart. Läsvärda texter men mer opinionsbildande än sakligt återgivande kan jag tycka, men så är det en ledarsida också.
  • Slutligen, Svend Dahl i Dalarnas Tidning. En fenomenal rubrik! Smaka på: "Vi vet att de inte vill DÖ men inte om de nu vill leva." Dahl gör resolut upp med många av DÖ-motståndarnas ovilja att se politiken som flera drag i ett pågående spel. Motståndet var en snuttefilt och nu är den borta. Dags att torka gråten och kanske champagnen ur ögonen, kan jag tycka, och börja leta vägar framåt. För oavsett vem som är statsminister så är alla 349 folkvalda ansvariga för att bidra till ett bättre Sverige. 

Etiketter: , ,