måndag, april 30, 2007

Säkerhetspolitisk debatt

Jag undviker ofta att skriva om säkerhetspolitik och även att uttala mig politiskt i sådana frågor då jag anser mig vara part i målet genom mitt yrkesval. Dock läser jag mycket i ämnet och deltar även i seminarier och liknande därför att det ligger i mitt intresse att förkovra mig inom det.

Förra måndagen hölls en debatt om säkerhetspolitik i Sverige och Finland vid Finlands institutet. Det var ett samarrangemang mellan Finlands ambassad, Folk och Försvar, Finlands institutet och Utrikespolitiska institutet; den generella informationen löd:
"Sverige och Finland har båda valt en alliansfri säkerhetspolitisk lösning. Engagemanget för FN är starkt i båda länderna. Förhållandet till Nato och till länderna i Österjsöområdet har både likheter och olikheter. Båda deltar i insatser och övningar i EU:s och Natos regi och är engagerade i den svenskledda insatsstyrkan Nordic Battle Group, som ska stå till EU:s och FN:s förfogande 2008.

Samtidigt har Sverige och Finland gått olika vägar i utformningen av respektive försvarsmakt. Hur är synen och ambitionsnivån på de internationella insatserna? Vilka försvarspolitiska mål och utmaningar finns hos de respektive regeringarna? På vilket sätt kan det nordiska samarbetet utökas och effektiviseras?"

Några kommentarer till det som behandlades:

Flera av talarna nämnde 1809, Finlands krig under 1900-talet och de olika kynne som våra två folk ofta sägs ha.

- 1809 och dessförinnan var vi närmare varandra då än nu? Svaret verkar vara att vi är varandra närmare nu på vissa sätt, vi har inte en gemensam regering men väl mer väl sammanfallande intressen.
- De krig Finland genomgått och Sverige undgått har självfallet påverkat oss, en frågeställare citerade Sir Winston Churchill som lär ha påpekat att Sverige borde gå med i AVK innan det sista slaget var vunnet för att inte för evig hamna utanför.

- Slutligen våra kynnen. Den finska handlingskraften skrämmer ibland oss svenskar men den hjälper oss också; exempelvis när Finland sade upp VSB-pakten, inträdde i EU och EMU. Det underlättar för Sverige om Finland gått före, samtidigt som deras realpolitiska beslutsfattande i dessa stora frågor inte stämmer in på den mer partipolitiska i Sverige.


--- --- ---


Den finske riksdagsmannen Erkki Toumioja sa i sitt anförande bl.a. att Sverige och Finland inte orsakar varandra överaskningar; utan samtalar om alla frågor. Samt att bägge länder har en skrivning om att Sverige/Finland tillhör ingen militär allians, men att innebörden i Finland är rent faktamässig och inte en viljebeskrivning. Underförstått blir då att Toumioja syftar på det i Sverige närmast religiösa förhållandet till att inte tillhöra en militär allians. Toumioja talade även om konsensus, och att konsensus i Finland inte bara fanns på det administrativa planet utan även i riksdagen och att det finns en kontiuitet i bägge länder och över blocken i utrikes- och säkerhetspolitiken. Vackra ord och till stor del en sann beskrivning av verkligheten, men sen talar han även om att konsensus inte är stillastående utan ett sätt att genomföra förändring.


Visserligen är både utrikes- och säkerhetspolitik något som fattas beslut om bakom lyckta dörrar men att koppla samman konsensus och förändring blir bara sant när det är tal om långsiktighet och då snabbhet inte är av vikt. I Sverige blir det tydligt att långsiktighet inte innefattar socialisterna idagsläget utan att populistiska utspel i opposition ligger dem närmare när de kritiserar engagemanget i Afghanistan. Toumioja talade vidare om multilateralism och att det är den enda möjligheten då varken småstater eller supermakter ensamma kan möta dagens hot. Sen nämnde Toumioja även att 90% av de Finland skickar på internationella missioner är reservister och att de således tar med sig sina civila kunskaper. Här skiljer vi oss åt något organisatoriskt, precis som Toumioja tar upp om Finland så skickar även Sverige i huvudsak ut individer med civila kompetenser men vi har inte det system med reservister som Finland har; och vårt hemvärn (vilket inte riktigt motsvarar reservister utan de i Finland nybildade så kallade landskapstrupperna) har inte de uppgifter som reservisterna i Finland och andra länder har. Jag tror att en förädling av hemvärn, stående strykor och fd värnpliktiga skulle gagna Sverige.


Auditoriets frågor till Erkki Toumioja rörde WMD, finska truppförstärkningar till Afghanistan och motiven till ökat nordiskt samarbete. WMD fick ett standardsvar, NEJ var det tydliga svaret angånde finska gruppförstärkningar och motiven som angavs för ökat nordiskt samarbete var dels gemensamma intressen, dels rent pragmatiskt för lägre kostnader.


--- --- ---


Efter Erkki Toumioja talade den svenske statsekreteraren HG Wessberg. HG inledde med att beskriva svensk säkerhetspolitik som något som varit för seminarier medan finsk säkerhetspolitik testats gång på gång. Motiv till samarbete mellan våra länder bottnade inte i sammanfallande intressen utan i gemensamma intressen uttryckte HG. Tillsammans, menade HG, blir det nya ordet för både Sverige och Finland.


HG fortsatte att beskriva Sverige och Finlands kulturella och historiska närhet som både bred och djup samt att vi har likheter som två småstater. Det här menade HG var möjliggörande och inte begränsande; vi söker effekt med nordiskt samarbete, bilateralt och trilateralt. Underhåll, logistik, materiel, övningsfaciliteter, övnings- och skjutfält... Sen exemplifierade HG med gott nordiskt samarbete utom norden på Balkan och i Ukraina; HG försökte även sig på att tala om FN-missionen i Libanon där Finland är till lands och Sverige till sjöss men det hela blev inte så väl emottaget. Ett exempel på gott nordisk samarbete som HG tog upp var det informationsutbyte som skedde mellan Norge och Sverige ute i missionsområdet, Norge som NATO-land och Sverige som EU-land.


HG talade även om EU, NATO och nordiskt samarbete som olika men kompletterande och sedan gjorde han en poäng av att han talat i 20 minuter och först nu nämner den nordiska stridsgruppen NBG, istället för som vanligt nämna den efter 2½ minut. NBG menade HG är ett klart exempel på nordisk pragmatism, det är en EU-stridsgrupp som inkluderar Norge och den är nordisk och inkluderar Irland. (Genetiska länkar mellan irländare och nordbor genom de vikingar som bosatte sig där kan knappast hållas som anledning till att i dagsläget kalla Irland för en del av norden men vad gör väl det, pragmatism och effektivitet går före namn.)


HG tog även upp att den Internationalla Amfibiestyrkan, IAS, nu anmälts till NATO Respons Force, NRF, styrkeregister. Därmed har Sverige trupp i beredskap inom både EU- och NATO-regi.


Sist en framtidsanalys av HG; (han menade att han kunde våga sig på en sådan då framtiden ändå låg så långt bort att han inte skulle hållas ansvarig). HG menade att våra gemensamma intressen och egenskapen att vi var och en av de nordiska länderna är för små för att kunna bära och behålla vissa förmågor både civila och militära, detta tillsammans borde i framtiden leda till: Ett övningsområde för mark-, ett för sjö- och ett för luftstrid i norden, nära sammanbunden logistik, utbilda förband tillsammans, gemensam Försvarshögskola (Vi skickar sedan länge elever så varför inte slås samman?), inte bara samarbetande förband utan integrerade förband. Visst kan HG ha rätt, åtminstone till del. Logistikfrågan togs även upp senare av doktor Robert Dalsjö där han talade om logistik på tvären över nationsgränserna istället för i längsled som våra länders gränser format oss.


--- --- ---

Näste talare ut på banan var doktor Risto Penttilä. Den viktigaste lärdomen av kriget 1809 var enligt honom att ibland måste man byta sida som Gustav Mauritz Armfeldt, den lärdomen har Finland dragit men inte Sverige menade Penttilä. Bjud in Estland nästa gång, löd nästa uppmaning. Estland glöms ibland bort menade Penttilä och exemplifierade med den finska regeringsförklaringen som innehållit referenser till att utveckla samarbetet med Canada men inte nämnt ett ord om Estland.


En liten historisk expose; före första Irakkriget var enligt Penttilä både folket och eliten i Finland övertygad om ett snart förestående NATO-medlemsskap, men efter kriget var det omöjligt.


Mycket av säkerhetspolitik idag har en betydligt bredare kontext än rent militära förmågor; dagens kontext är i stort helt rättvisande men kan dock ibland gå över styr anser jag, det militära kan inte negligeras. Ett exempel som Penttilä tog upp var att militära förmågor sätts i fokus när den ryska flottan patrullerar i Finska viken. En fortsättning på det tycker jag är att i framtiden kommer den ryska flottan även att patrullera utanför Gotland regelbundet och då kanske även svensken i gemen ändrar sin syn något.


Penttilä representerade både den Finska Atlantkommiten och det finska Näringslivets Delegation EVA; dessutom anser jag att han gav en mycket elitistisk syn på omvärld och beslutsfattande.


Med ovanstående i åtanke blir det mer förståligt med Penttiläs summering av när ett NATO-medlemskap inte är aktuellt: Innan presidentvalen i USA och Ryssland samt innan gasledningen mellan Ryssland och Tyskland är byggd. Men Penttilä hyste ändå gott hopp eftersom sist våra två länder hade borgerliga regeringar så gick vi med i EU, så varför inte NATO denna gång? Frågan känns självbesvarande, det vore politiskt självmord. Robert Dalsjö tog senare upp en annan aspekt av ett NATO-medlemskap. Sverige bör hållas separat från NATO så länge Sverige har något av 1970-tal över politiken; NATO behöver inte ännu ett land med Frankrikes inställning och med Belgiens militära förmåga.


--- --- ---


Moderatorn gick in och meddelade att Boris Jeltsin avlidit.

--- --- ---

Doktor Robert Dalsjö var sist ut på plan av dagens talare men lyckades med sin lite underfundiga talarteknik hålla sig väl i nivå med Toumioja som inlett.


Dalsjö refererade tillbaka till en bok om Kulturskillnader i Norden som Näringslivets Delegation EVA givit ut. För även om vi har många likheter så fokuserade Dalsjö på vad som skiljt våra två länder åt.

En uppradning av saker Dalsjö lyfte fram:
Finland var efter det kalla kriget nära att gå med i NATO till skillnad från Sverige.
Finland antog Euron utan folkomröstning, Sverige antog inte Euron.
Sverige godtog efter massakern i Srebrenica artikel 7 operationer; Finland är fortfarande avvaktande till fredsframtvingande operationer.
Sverige genomförde en omvandling av Försvarsmakten i och med den strukturella kris som sammanföll med det kalla krigets slut; Finland köpte materiel från östeuropa i en sådan utsträckning att strukturkrisen kunnat skjutas 10-20 år framåt.
Dalsjö raljerade om att någon sagt att Finland köpte försvarsmateriel i en sådan utsträckning att landhöjningen upphörde.
Finland är på väg att nu eventuellt köpa attackkapacitet till sina F-18 Hornets och därigenom till fullo kunna nyttja flygplanen samt även bidraga med CAS (Close Air Support) till insatser. Nackdelen är att attackrobotar kan sluka stora delar av försvarsbudgeten och därigenom förhindra den modernisering av den finska armén som också behövs, se strukturkris ovan.

Några ytterligare saker Dalsjö kommenterat återfinns ovan under de andra talarna. Utöver detta tog han upp att Sverige verkade i både den Europeiska sfären med en Stridsgrupp och i den Atlantiska sfären med IAS.

--- --- ---


De första två talarna höll enligt programmet anföranden, de senare två kommenterade även om även de vek utanför och gick egna ärenden. Debatten avslutades dock med de fyra i panel.


Frågor ställdes (i huvudsak relevanta) och besvarades (ofta sammanföll svaren med vad som frågats). Dalsjö tog upp den gamla trätan inom Europa om vilket land som är starkast och menade på att så länge alla länderna var överens om att USA var det starkaste landet i Europa så hölls sig även Frankrike och Tyskland på mattan. Exemplen var små men talande.


En FHS-lärare med flygvapenuniform fråga panelen om NATO är det bästa sättet att bevara den (Trans-)Atlantiska länken? Penttilä menade att NATO inte är den rätta lösningen för Globalisering men väl för den Transatlantiska länken. HG menade att den Transatlantiska länken måste bestå utav mer än bara NATO.


Några ytterligare frågor ställdes om Finsk beslutsförhet, Ryssland som stormakt - inte stridsvagnar men väl viljepåtvingande, gemensamt nordiskt försvar kontra egenintresse. Inget av nyhetsvärde eller intresse.


En av de sista frågorna från auditoriet ställdes av en genusforskare vid FHS. Synen på färre hinder för att få fler kvinnor i respektive lands försvarsmakt. Här var HG tydlig, den svenska pliktlagstiftningen är från 1901 och vi har inte för avsikt att ändra den. Toumioja stämde också in med att den finska pliktlagstiftningen inte var fullt lika gammal men att det inte heller i Finland fanns avsikt att ändra den. Risto Penttilä tillade att finska kvinnoorganisationer för 15-20 år sedan varit motståndare till att införa kvinnlig värnplikt. HG påpekade dock att Sverige vill ha kvinnor i utlandsstyrkan eftersom det givit effektförbättringar, bl.a. i Kosovo och i Afghanistan.


Länk ÖB Håkan Syréns åsikt i frågan om ALLMÄN värnplikt.

Etiketter: ,

söndag, april 29, 2007

Haninge Ungdomsråd på Gålö

I helgen har Haninge Ungdomsråd varit på SMU:s gård på Gålö. Robert Noord (s) och jag var där kl 1000 till kl 1100, ämnet var hur ungdomsrådet kom till och varför. Förutom en liten pik om förslaget att lärare ska kunna ta störande föremål (exvis mobiltelefoner) från elever så gjorde Robert en saklig framställan och den diskussion som följde var detaljerad, befriad från partipolitik och rörde ungdomsrådets stadgar/reglemente och ungdomsrådarnas drivkraft och syfte med engagemanget i ungdomsrådet.

En av de reflektioner som jag tar med mig är bl.a. att centerpartiet efterfrågades; "Varför kommer inte (c) till fadderpolitikerträffarna som ungdomsrådet arrangerar?" Varken jag eller Robert kunde svara bara gissa... Även kd nämndes men då mer som att Marie Litholm brukade komma men gör det inte längre; Robert spekulerade i att det blir fler interna möten när man sitter i majoritet än när man sitter i opposition vilket kan vara en anledning.

Det är glädjande att se det engagemang ungdomsrådarna visar prov på samt att det bara är att beklaga de partier som inte tar tillfälle att möta denna rekryteringspool ;-)

För övrigt var det roligt att se en av SMU:s gårdar. Jag deltog i SMU-verksamhet som litet barn men såg inget utanför Bollnäs. Även om missionsförbundets ungdom borde varit det naturliga valet givet min uppväxt så lockade pingstkyrkans ungdomsaktiviteter mig mer; pingstkyrkan hade modellbygge!

Etiketter: , , ,

lördag, april 28, 2007

Lönerörelsen - här och nu

Med början i Industriavtalet (10,2%) och med utgångspunkt därifrån sätts den lägstanivå övriga fack verkar kunna godta. LO-retoriken har varit att det är en kvinno- och låglönesatsning, här ett exempel från SKTF "Vi ska ha mer än metallarna".

Ett steg bortom retoriken syns stridsåtgärder där de välbetalda mansdominerade byggnadsarbetarnas fack visar att de minsan inte tänker vika sig för någon futtig dom från europadomstolen, HÄR SKA FÖRHANDLAS! Vilket byggbolag som skyndsammast verkställde domen och slutade betala de oorganiserade byggnadsarbetarnas granskningsarvoden till facket kan ha varit PEAB eftersom de var ensamma fick ta smällen när facket varslade om strejk för 800 arbetare. Byggarbetsgivarna blir tvungna att skriva under och därmed är den så kallade konflikten över. Men facket byggnads hårdförda förhandlare verkar ha tvingat byggarbetsgivarna längre än lagens råmärken måhända tillåter; även uppgifter om de oorganiserade arbetarna löner ska arbetsgivarna tillhandahålla facket med.

Ännu längre från den officiella LO-linjen återfinns gruvarbetarna som inte bara är högavlönade och mansdominerade utan även förkastar arbetsgivarbud om löneökningar på 13% och istället väljer otillåtna stridsåtgärder. Månne är det bara högre löner för de egna och högre arbetslöshet i Sverige LO strävar efter?

Etiketter: ,

söndag, april 22, 2007

Riksmöte i Örebro

Folkpartiet har i helgen hållit 2007 års kommunala riksmöte. Lördag och söndag har bestått av att lyssna till talare, delta i seminarier, samspråka med lobbyister och framför allt träffa andra folkpartistiska (lokal)politiker. Det har utbytts en hel del idéer och tankar utöver de faktamaterial jag tagit del av.

Stärkt av ytterligare kunskap, inspirerad av folkpartikamrater och med några nya idéer groende så är jag nu åter i Handen och kan redan imorgon dra nytta av vissa saker från helgen.

I morgon har Haninge Ungdomsråd ordnat en debattboxning som jag ska delta i, ett ämne blir förmodligen lärlingsutbildning.

Länk till Folkpartiets skolsatsning - Kunskap lyfter Sverige!
Länk till Utbildningsdepartementets pressmeddelande om lärlingsutbildning.

Etiketter: ,

torsdag, april 19, 2007

Kommunisera med kommunister genom musik

Via SR:s webradio går det i skrivande stund (kl 2145) att avnjuta:

Johnny Grandert
Symfoni nr 5 (1976). Sveriges Radios Symfoniorkester. Dirigent: Stig Westerberg. Konsert 1977, Republikens palats, Öst-Berlin.

Det talas ibland om att SVT/SR är vänstervridet. Visserligen kritiserades höstens Castro-kväll och den till och med anmäldes till Granskningsnämnden men en vänsterkulturinstutition kan även vi frihetsälskare dra nytta utav. Instutionen i fråga står ju hur fri den än må verka under statlig kontroll och varför inte nyttja dem när demokratitanken ska spridas till även de mer mörk(röd)a hörnen av jorden.

En konsert i östeuropa 1977 var kanske precis vad folket där behövde, en glimt av väst, en kontakt med friheten, en strimma av hopp. Sport- och kulturutbyten är inte opolitiska men ses lätt som harmlösa. Kanske kan vi nå fram till fler medborgare i diktaturer med sport eller kultur än vad vi gör enbart genom vanliga politiska påtryckningar, visst skänker vi regimen i landet ett skimmer av legitimitet vad väger tyngst?

Etiketter:

onsdag, april 11, 2007

Lokalpatriot, kosmopolit eller internationalist?

Tre kvällar som stämmer till eftertanke. Månde bli det en fjärde ikväll.

I söndags kväll var jag och lyssnade till Järvsö spelmanslag på Stenegården i Järvsö. I måndags såg jag musikalen 1956 på Oscarsteatern i Stockholm och igår höll majoritetsgruppen i BUN möte samt att jag ägnade kvällen åt logik och diskussion kring samhället tillsammans med en doktorand vid KTH.

Söndag och Järvsö spelmanslag
Folkmusiken i Hälsingland innehåller massor utav glädje och det tillsammans med det jordnära framförandet bidrog starkt till de känslor av lugn och frid, av samhörighet och tillhörighet, och utav glädje som jag upplevde. Det var en fröjd att lyssna till och uppleva deras framträdande. Jag började också fundera kring om jag är lokalpatriotisk. Jag vet att jag inte är i närheten av den stereotype dalmasen vad gäller att uttrycka kärlek till bygden men känner ändå starkt för den bygd som jag växt upp i. Är det igenkänningsfaktorn, historieintresset eller något helt annat som gör det?

Måndag och Musikalen 1956
Från www.nittonhundrafemtiosex.se
"1956"
Mördade min far en frihetshjälte i Budapest 1956?
Efter de brinnande Göteborgskravallerna står visionären Johanna kvar med denna enda fråga. Johanna har alltid slagits för de universella sanningarna i den stora världen. Nu tvingar ödet henne att söka sanningen i sitt eget liv, sanningen om sin far som hon alltid känt sig övergiven av. Under hennes sökande i Budapest får vi parallellt följa den svindlande kärlekshistoria som utspelades under upproret 1956, mellan hennes far, blivande diplomat Pieter Erhenfeldt, och dottern till en av Ungerns frihetshjältar...


Om musikalen
Musikalen 1956 är en nyskriven svensk musikal med en stark historia som har premiär på Oscarsteatern 27 mars 2007. Handlingen rör Sveriges roll i Ungern under det kalla kriget och den dramatiska historien skulle mycket väl kunna vara sann. Den vänder sig till dem som tyckte om musikaler som ”Les Miserables” och ”Chess” och den utspelar sig under två politiska konflikter: Revolten i Ungern –56 och kravallerna i Göteborg 2001.
Jag gillar amatörteater och jag gillar musikaler, här bjöds på en blandning. Föreställningen var väl värd att se, tyvärr för er som inte hann se 1956 så var måndagens föreställning den sista.

Universella sanningar eller universell etik är vad jag till vardags funderar över, men nu och då aktualiseras det. Tidigare har det kommit upp under ledarskapsutbildning, i arbetet och ibland i diskussioner men det är frågor som tål att hållas levande.

Tisdag
Hur når vi som skolpolitiker i Haninge föräldrar som inte behärskar svenska? Hur för vi dialog?

Vilka metoder för att motverka mobbning har vetenskaplig bas? Regeringen har givit Myndigheten för skolutveckling i uppdrag att arbeta med frågan.

Vilka värden samlas vi som medborgare kring och vad utgör en god medborgare?

Onsdag
Ikväll bär det av till Liberala klubben, statsrådet Cecilia Malmström ska tala på temat: En regering i kärnan av Europa.

Etiketter: ,

tisdag, april 10, 2007

Aningen annorlunda morgon vid SU

Noterade när jag kom i morse att två polisbussar stod parkerade utanför Södra huset. Strax före lunch stod en av bussarna kvar och jag såg avspärrningsbanden framför ingång DEF. Samtidigt pågick en filminspelning mellan ingång A och Allhuset så jag och de jag pluggar tillsammans med förutsatte att polisbussen och avspärrningarna hade med inspelningen att göra.

- Vi kan ju inte gå förbi avspärrningarna även om de bara är uppsatta för inspelningens skull, en polisavspärrning är fortfarande en polisavspärrnign resonerade vi.

En av killarna kom direkt från New York i morse så vi diskuterade staden, USA och Sverige. Bl.a. berörde vi att poliser syns oftare i NY än i Sverige;
- Poliser syns nog oftare på de flesta håll i världen än vad de gör i Sverige, generaliserade vi.

Väl hemma i Handen kan jag via SU:s hemsida läsa mig till att någon sprängt bankautomaten utanför biblioteket och att polisens bedömning att de inte kunde garantera säkerheten var anledningen till avspärrningarna.

Det är slående hur blåögd man kan vara; den första tanken var inte att ett brott begåtts utan att polisbuss och polisavspärrning hörde till inspelningen... Några poliser syntes dock inte till, svensk vana trogen. Frågan är om jag som medborgare ska vara glad eller upprörd över att polisen i Sverige syns så lite som de gör?

tisdag, april 03, 2007

Federalism på svenska

Idag presenterades och diskuterades boken Federalism på svenska. (Redaktörer Nils Karlson och Joakim Nergelius, ISBN: 978-91-7568-069-9.) Presentation och diskussion skedde vid en boklunch som RATIO arrangerade där, inkl undertecknad, 51 deltagare var med.

Nils Karlson agerade moderator men före presentationen inledde han med att förklara att SVT24 skulle filma och att det därför var av vikt att alla frågeställare använde den mikrofon som fanns för publika frågor. Det där med mikrofon ska jag lägga på minnet för det var en utmärk ursäkt för Karlson som moderator för att hålla tidsschemat genom att följdfrågor, repliker och liknande kunde undvikas. SVT24 ska för övrigt sända inslaget nu på torsdag.
09:30 - 11:00 Federalism på svenska
Federalism är ett politiskt system där makten är uppdelad i olika nivåer, där lokala och regionala myndigheter har stor frihet att själva utforma politiken på sin nivå och även har beslutanderätt på central nivå. I den nyutkomna boken Federalism på svenska analyserar tio statsvetare, jurister, historiker och nationalekonomer federalismens möjligheter och problem i dagens Sverige. Boken presenteras av redaktörerna Nils Karlson och Joakim Nergelius, därefter diskuteras innehållet med näringsminister Maud Olofsson (c) och Daniel Tarschys, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. Inspelat 3/4.
Karlson agerade sedan kort i rollen som redaktör och redogjorde för bokens innehåll samt innehållet i kapitel 1, några frågor tilläts och sedan släpptes Nergelius in. Karlson i korthet: Praktiska saker som regional/kommunal representation på riksnivå, stärkt grundlagsskydd för det kommunala självstyret samt stärka lagprövningen. Fördelar och nackdelar med federalism som Karlson tog upp var bl.a. + dynamiska effekter och stärkt demokrati, - ineffektivt för att hantera frågor med externa effekter.

Nergelius nischade sig som bokens ende jurist och berättade först att samtliga kapitel i boken skrevs innan Ansvarskommiténs slutbetänkande lades fram; sedan talade Nergelius bl.a. om förslaget med olika nivåer av primärkommuner "mini, midi och maxi". N. fick en fråga från Henrik Sjöholm, ledamot i Grundlagsutredningen.

Sedan var det dags för de rena artikelförfattarna, statsvetarna Gissur Ó Erlingsson och Jörgen Ödalen från Uppsala universitet. De vände sig bl.a. emot Ansvarskommiténs insinuering om ytterligare kommunsammanslagningar. De var även de som senare genom sakkunskap snabbt kunde slå hål på en del farhågor vissa frågeställare hade. Erlingsson och Ödalen visade även en liten matris med olika möjligheter för framtida utveckling av kommunerna.

E. och Ö. förespråkade att antalet kommuner skulle bestå, vilket relativt Ansvarskommitén blir många och små kommuner; samt att E. och Ö. ansåg att kommunernas grundlagsskydd bör stärkas.

Sist ut bland artikelförfattarna var Siv Sandberg från Åbo Akademi. Hennes artikel utgör kapitel 5 i boken. Hon jämförde Finland och Sverige. Två särskilt intressanta saker, förutom rena fakta om Finlands förvaltningsstuktur. 1. Att EU-medlemsskapet gav ett yttre tryck på förändring av både Finlands och Sveriges regionala nivå. 2. Att de teoretiska vinster som skulle kunnat uppstå vid samarbete mellan de många (och jämfört med Sverige mycket små) kommunerna i Finland har inte skett i den utsträckning som kunnat tros.

PANELDEBATT och utfrågning av näringsminister Maud Olofsson (c) och professor Daniel Tarschys, Stockholms universitet och ledamot i grundlagsutredningen.

Maud Olofsson i korthet: Jämlikhet genom enhetsstaten är en illusion. Principen är att statens makt ska vara given den av medborgarna/kommunerna inte tvärt om att staten ger viss makt åt kommunerna. Men det behöver inte gå så långt som till federalism, en bit på vägen räcker.

Daniel Tarschys i korthet: Var kan vi tillåta varitationer? Vilka områden förutom likhet inför lagen är att föredra att hålla likformiga? Två skäl för variation; det passar medborgarnas preferenser bättre samt att det utvecklar verksamheten som berörs.

Tarschys tipsade även om Justus Möser (1720-1794) som förespråkare för decentralisering.

ETT urval av de frågor som ställdes:

- Marit Gennser frågade om försäkringssystem som garant för likhet, och hon fick stöd för det.

- Patrick Krassén, Liberala Studenter, frågade om nya identitetsytor i regioner och kontentan var att regioner som Skåne och VG gått till Bryssel precis som primärkommuner gått till Stockholm.

- Margareta Cederfelt (m) riksdagsledamot, frågade om skatteutjämning inom kommuner och regioner och fick ett ganska kort svar om att det skedde redan inom Stockholms landsting/län. Skatteutjämningens skadliga effekter hade berörts tidigare av både Olofsson, Erlingsson och Ödalen. Den ende försvararen av delar av nuvarande utjämning var Tarschys.

- Lars Niklasson, statskontoret, frågade om "följdfrågan till Federalism" vilka områden ska vara statliga och vilka ska vara kommunal?

Slutorden tycker jag går till Siv Sandberg som ifrågasatte om det går att tala om underifrånkrafter eller bärkraftiga, växtkraftiga regioner i hela landet (både Sverige och Finland)? Skåne, Västra Götaland och Stockholm är och kan utan tvekan bli det, men på de håll där kanske 2/3 av befolkningen är pensionärer... Utifrån hennes ord är det lätt att hamna tillbaka på mini, midi och maxi i resonemanget inte bara om primärkommuner utan även i fråga om regionkommuner. Kanske ska Halland ges en särlösning för att ta ett konkret exempel.

För övrigt höll Liberala Studenter på Stockholms universitet, LS SU, årsmöte idag. Det ser ut att kunna bli intressant med den nya styrelsen. Liberal Studenter i Stockholm som är paraplyorganisationen har hittills i år dominerat totalt, nu kompletteras de förhoppningsvis.

Etiketter: ,

måndag, april 02, 2007

Public service

Lars Adaktusson utfrågades ikväll på Liberala gruppen. Det blev ingen föreläsning eller paneldebatt, ikväll bjöds på utfrågning. Först en inledande halvtimme där Fredrick Federley ställde frågor och sedan en halvtimme till auditoriet att ställa frågor.

Ämnet var Public service och guru Lars Adaktusson (f.d. SVT-medarbetare, numera på TV8).

Till att börja med måste frågan ställas: Vad är public service? Ett svar är offentligt finansierad Radio/TV oavsett innehåll. Ett annat svar är program med innehåll som berikar samhällsmedborgarna så att de kan göra upplysta val, att de kan ta ställning och att de är informerade. Ytterligare ett skulle kunna vara att public service är att tillhandahålla program för språkliga minoriteter; kvällens standardexempel på det var Uutiset.

Vad ger oss medborgare mest nytta och vad är relevant i ett mediasamhälle där vanlig TV får konkurrens av web-TV, YouTube och liknande? En individ citerade Vilhelm Moberg och Adaktussons svar blev att Moberg var förutseende. Det Moberg citerades var att han satt licensbeläggningen i perspektiv med att tala om en brevlådelicens till vilken en statlig tidning skulle levereras som innehöll opartiska och sakliga nyheter.

Att jämföra med nedanstående utdrag ur det av regeringen meddelade sändingstillståndet för SVT:
En av de inledande sakerna Adaktusson sa var att; Samtliga riksdagspartier är överens om att public service är viktigt men innehåll och utformning har de olika syn på.

Lösningar för framtiden kom upp, varav ett var att public service organiseras att pytsa ut pengar likt Svenska Filminstitutet.

Hellre kvalitativ public service i flera kanaler än ett nära nog monopolistiskt företag som försöker konkurrera med andra kanaler om underhållningsprogram. SVT byggdes i en annan tid; nya tider gör att SVT behöver reformeras och public service debatten tas på allvar.

Länk till Annie Johansson (c) och hennes blogpost om kvällens liberal grupp
.

Etiketter: , ,