December på nytt, men utan en överenskommelse

Det kan tyckas gå inflation i inlägg om Decemberöverenskommelsen (populärnamn/förkortning: DÖ) så det gäller att trycka ut dem. Likt sedlar med allt högre valör i en ekonomi med skenande inflation. För sånt som hyperinflation är åtminstone vad jag brukar förknippa med politiskt koas. Nu tror jag inte Sverige riskerar varken inflation eller allt för mycket politisk instabilitet. Stökigt har det redan varit också när DÖ ännu var i kraft. Till och med så att lite inflation vore välkommet, men det det lär inte bli resultatet.

Här länk till mitt förra inlägg om DÖ, från april i år. En galet lång text mer på temat skriva av mig än varsågod och läs. Sist här lägger jag några länkar till andra som skriver på temat också, för det finns att läsa på många håll om vad sker eller borde ske. Flera betydligt fåordigare än jag här.

KD:s Ebba Busch Thor öppnade Pandoras ask. Det gläntades på den innan av henne varpå både Jan Björklund och Anders W Jonsson försökte mana till sans.

Rätt eller fel spelar mindre roll, nu ska det hanteras och har hanterats i snart två månader. Därför sträcks händer och talas allt varmare om samarbete. Det påminner om tidigare snack, men den här gången kan det faktiskt vara något mer substans bakom orden. Migrationsöverenskommelsen visade det.

Ett år har gått sen valet och det moderata DÖ-projektet som skulle rädda allt har gått i graven. Blockpolitiken grumlas lite och ordet blocköverskridande är på allt fler partiledares läppar.

Samtidigt ska sägas att i politikens värld (bildligt, för vi lever alla i samma värld) så är ett uttalande om en utsträckt hand oftare en handske som är kastad istället för att vara det som bokstavligen sagts. Samarbete låter bra, liksom orden investering eller satsning. Politik är dock mer än vad som sägs, det är också vad som uttalas underförstått och det som förblir outtalat. 

Uppgörelser görs i slutna rum av den enkla anledning att vi människor fungerar så. Inget ont om politik eller politiker för vad det visar är att de som ska göra upp om stora frågor är precis lika mänskliga som du och jag.

Spelpjäserna har slagits ut över spelbrädet. Björklund beskriver det läge som skulle underlätta för S att förhandla med allianspartier, dvs ge MP foten. Samtidigt är det ett läge som är utlämnande för S varför det förmodligen är en högoddsare. Utlämnande för att MP och V liksom övriga partier får ett förändrar förhandlingsläge mot S.

Finansmarknadsminister Bolunds öppning för att släppa V då? Det är en förhandlingsmarkering och inget mer än så. Löfven är den som skulle kunna sätta tyngd bakom sådana ord och han har idag markerat att V är goda kamrater ännu. Till 2016 kanske vi får sen en vårproposition utan V, men det beror förmodar jag på hur mycket S kommer våga förlita sig på alliansens partier. Skakigt läge där eftersom KD gjort klart att den som tar i hand med dem bör räkna sina fingrar efteråt.

Inget lär med andra ord hända på regeringsfronten. Löfvens belackare kommer kalla honom svag för det och hejarklacken kalla honom statsman. Vad som skulle ge stabilitet för landet, oavsett hur statsministerns det ena eller andra, vore att S&M samlade sig till storkoalition men där talar vi om högoddsare i kubikskvadrat. Snöd partinytta spelar där in och väger ännu så längre tyngre för bägge parter än att nå en handlingskraftig regering.

Svensk politik blev, för att lyfta något positivt, åtminstone för stunden lite mer intressant att följa och för ögonblicket påverkas inte landets styre. På lite längre sikt kan tyvärr inte nyval uteslutas och det, om något, vore ett underbetyg för alla som idag sitter i Sveriges riksdag. Regeringskriser är en sak och det tror jag vi får räkna med, men nyval bör undvikas. 349 personer har nämligen betalt för att finna lösningar.

Länkar:

• PM Nilsson i Dagens industri fortsätter vurma för en storkoalition S&M. En god idé som också föreslagits på andra håll, men i retoriken svårt att ro hem för de två inblandade parterna. Nilsson gör liksom Jan Björklund det självklara konstaterande att MP bör lösgöras från bojorna i Rosenbad för att förbättra förhandlingsmöjligheterna för S. Även om MP blir kvar i regeringen, vilket är troligt, så försvagas de i förhållande till S när deras förhandlingsläge nu blivit avsevärt sämre.

• Niklas Frykman (FP) Eskilstuna citerar Thorbjörn Fälldin "att föra en politik i folkflertalets intresse", samtidigt som Frykman är uttalar det Anna Kindberg Batra svävar på målet kring nämligen frågan om M i riksdagsbehandlingen tänker sig att bryta ut delar av regeringens budgetförslag. Olyckligt om Kindberg Batra gör såsom Frykman med flera föreslår. Budgeten bör tas i ett klubbslag, så länge lagen ser ut som den gör. Den som önskar ändra praxis bör inte bryta den utan byta den. S, V, MP och SD gjorde fel 2013 men två fel blir inte ett rätt bara för att M skulle göra likadant. Gillar de inte lagen bör de istället ändra den och jag förespråkar en lösning av dansk modell där regeringen förhandlar statens budget i Folketinget (Danmarks parlament).

• David Nyström i Gävle Dagblad gjorde två inlägg (här, oktoberrevolution och här, majoren tar kommandot) där han driver tesen att FP står när S och i det närmaste borde ersätta MP som förhandlingspart. Läsvärda texter men mer opinionsbildande än sakligt återgivande kan jag tycka, men så är det en ledarsida också.

• Slutligen, Svend Dahl i Dalarnas Tidning. En fenomenal rubrik! Smaka på: "Vi vet att de inte vill DÖ men inte om de nu vill leva." Dahl gör resolut upp med många av DÖ-motståndarnas ovilja att se politiken som flera drag i ett pågående spel. Motståndet var en snuttefilt och nu är den borta. Dags att torka gråten och kanske champagnen ur ögonen, kan jag tycka, och börja leta vägar framåt. För oavsett vem som är statsminister så är alla 349 folkvalda ansvariga för att bidra till ett bättre Sverige. 

Väljaropinionen där alliansen nu är större än de rödgröna säger väldigt lite

Alliansen större än de rödgröna, oktober 2015. (SvD/Sifo) Läget var det omvända under tidigare mellanvalsperioder. Det där med att ligga över i en mätning ska inte tas som intäkt för att valresultatet blir detsamma. En del att kommentera finns ändå:

Den nedåtgående trenden över tid för S håller i sig. Valresultatet 2014 var förmodligen bara en tillfällig utplaning när 2010 års resultat med en liten marginal till godo tangerades. För ögonblicket är S på "Julholt-nivå" och de kan förmodligen repa sig något, men att de skulle ta sig tillbaka till något i nivå med 2006 års valresultat ser jag som osannolikt. 

KD kommenteras av SvD/Sifo ha gått upp andra mätveckan, vilket EBT-stab nog vill ha till en DÖ-effekt men det torde lika gärna kunna vara att KD ens fått media pga av rikstinget. Och den som tror att alliansen har ett stabilt övertag på de rödgröna inför ett ev extra val har fel, av flera skäl varav jag här nämner ett; KD behöver fortfarande stödröster från andra allianspartiers sympatisörer för att klara 4-procentsspärren och utan KD i riksdagen behålls en rödgrön relativ majoritet. Det där med fyra allianspartier är ett risktagande för svensk borgerlighet (icke-socialister).

M väljartapp vägs upp av ett tillflöde av stöd från tidigare S-väljare. Jag tror M-ledningen har dödskoll på det och även om jag i sak tycker det är trevligt att M-stämman beslutat att M äntligen ska sluta blockera övriga allianspartiers förslag att reformera 1970-talslagstiftningen kring arbrtsrätt så tror jag det är ett taktiskt felval för M om de vill fortsätta vinna väljare utanför alliansen. Ny politik där gör att november därför blir en än mer intressant mätmånad. Särskilt SCB:s stora mätning som kommer till advent.

Peter Olevik Dunder

Ps. Ta ställning!

Vad är det som partiledarna är överens om här i december?

Det här har jag ruvat på länge. December 2014 har tagit slut men diskussionerna och debatterna om överenskommelsen fortsätter och lär komma att fortsätta under 2015 och senare. Vad är då Decemberöverenskommelsen? (Egennamn, stor bokstav.) Vi är nog många som både undrar och funderar. Här mitt bidrag till det offentliga samtalet kring Decemberöverenskommelsen. 

Först en länk till källmaterialet -själva överenskommelsen- på Alliansens webbplats. Överenskommelsen finns rimligen även att ladda ner på partiernas webbplatser.

Överenskommelsen innebär följande:

• Den statsministerkandidat som samlar stöd från den partikonstellation som är större än alla andra tänkbara regeringskonstellationer ska släppas fram.
• En minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget.
• Utbrytningar ur budgeten ska inte vara möjliga.
• Överenskommelsen pekar ut tre politiska områden för samarbete och samtal.

Så sammanfattas överenskommelsen i källmaterialet. Mina kommentarer till det: 

--- --- ---

Första punkten bygger vidare på att talmannen kommer ge uppdrag till någon att bilda regering varvid det ställs under riksdagens prövning. Lagen kräver att fler röstar mot än för statsministerkandidaten för att denne ska falla. Och det krävs långt ifrån majoritet i riksdagen för att vinna omröstningen, se regeringen Ullsten.

Det har varit lite si och så genom åren kring hur partierna röstat när de själva inte kommer ingå i en regering. Bland annat S och M har röstat nej istället för att lägga ner sina röster, även då de själva inte kunnat samla stöd för att bilda regering. Nu är S, M, MP, C, FP och KD överens om att inte sabba för varandra.

Många läser in att blockpolitiken därmed cementerats, vilket är en högst trolig utgång, men det står "större än alla andra tänkbara". Så en repris av Leijonborgs överläggningar 2002 med Wetterstrand/Eriksson hindras inte av överenskommelsen. Istället är det MP som genom att försvaga regeringen Löfven minskar sina egna möjligheter till framtida inviter. Försvaga, hur då? "Med bara 39 av riksdagens 349 mandat bakom sig var regeringen Ullsten naturligtvis parlamentariskt svag. Men om en regering är stark eller svag beror också på hur den fungerar internt."

Poängen med punkt ett, såsom jag ser det, är i alla fall att partierna inte ska sabotera regeringsbildande bara för att de själva inte får vara med. Fullt rimligt.

--- --- ---

Andra punkten, att en minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget är det uppseendeväckande. Det bygger vidare på att det för att vinna en omröstning (vanligen) krävs endast en relativ majoritet, vilket i sig inte är konstigt. Så funkar det med andra beslut i parlament såväl som i föreningar, med några få undantag då lagar eller stadgar sätter begränsningar. På det sättet är beslutet om statens budget likt de flesta beslut och det är med andra ord helt möjligt för en minoritet att få igenom sin budget, så länge inga andra minoriteter är större.

Faktiskt är det underlättat i större utsträckning nu - även innan överenskommelsen - än då regeringen Ullsten satt. Att så är fallet kommer sig av att lagstiftningen gör att budgetrambeslutet ska tas i ett klubbslag, vilket är en följd av problemen Sverige hade på 1980- och 90-talen. Så den negativa parlamentarismen är stärkt genom lagen och nu försäkrad genom överenskommelsen.

Det finns mer att säga kring detta; och det är kring den här punkten som debatten i huvudsak handlar.

--- --- ---

Tredje punkten, att utbrytningar inte ska vara möjliga är/var redan lag, se ovan. Men - och det är ett stort men - Sveriges riksdag kringgärdas inte av den överrock en författningsdomstol skulle utgöra. Därför var det möjligt för nuvarande regeringspartier S och MP att tillsammans med V och SD hösten 2013, när de alla fyra var i opposition, att bryta ut en fråga. Talmannen vägrade helt riktigt att behandla detta varvid frågan hänsköts till konstitutionsutskottet (KU) där dessa fyra partier hade majoritet.

Under utskottsordförande Peter Erikssons (MP) ledning snabbexpedierades frågan genom KU och Sveriges riksdagen kunde sen fatta ett beslut i strid med lagen för en majoritet hade precis bestämt i KU att det var lagligt. Samme Eriksson förfasar sig nu över Decemberöverenskommelsen (punkt 2), och jag kan tycka att det finns visst fog för kritik, men det klingar ytterst falskt när kritiken framförs av Eriksson som i handling visat annat. Nåja, nu är de alla överens om att inte göra som S, V, MP, SD gjorde förra året utan istället stå fast vid att det rambeslut som tas kring budgeten görs i ett klubbslag.

Större trovärdighet har då nuvarande KU-ordförande Andreas Norlén (M). "På så sätt kan överenskommelsen ses som en typisk, svensk kompromiss, medelvägen mellan kaos och storkoalition."

Det kan ses som en prestigeförlust för S m.fl. men ytterst få är rimligen särdeles intresserad av att budgetar ska byggas ad hoc. Hur än mycket av Vänsterpartiet ekonomiska politik Socialdemokraterna prackar på Sverige. Ytterstå få, är min bedömning trots att det är livat i sociala media från många håll. Få eftersom ad hoc skulle bygga på hoppande riksdagsmajoriteter och än sämre möjlighet till ansvarsutkrävande.

--- --- ---

Fjärde punkten, den om politikområden för samarbete och samtal. Okontroversiellt. Det ska bli intressant att se hur MP genomlider detta, men för S och de fyra allianspartierna torde detta vara en smal sak. Det trodde jag åtminstone ända till det visade sig att S, M och MP ligger så nära varandra i försvarsfrågorna och FP följdaktligen hoppade av förhandlingarna. Åter till MP som sänke för "samarbetsregeringen" och för samarbete över blockgränserna.

Socialdemokraten Johan Westerholm skriver om Decemberöverenskommelsen och liknar MP vid Svarte Petter för S. Men med regerandet tvingas ett ökat ansvarstagande fram också hos MP tror jag och eftersom de övriga fem partierna står närmre varandra i många frågor så kommer kompromisserna att hamna där, är åtminstone min gissning. Folkbladets Widar Andersson, även han en socialdemokrat, är inne på samma spår: "Skillnader mellan S och M är i det sammanhanget försumbara. Samma sak gäller S och de andra borgerliga partierna."

På energiområdet finns finns Klimat- och energiöverenskommelsen från 2009. Jag tror den kan stå sig ett bra tag. Den nya energikommission Decemberöverenskommelsens 6 partier lovat ingå i tar rimligen sin (reella) utgångspunkt i alliansens överenskommelse från 2009. Okontroversiellt både till form och sak. Nyttigt att där ges långsiktiga förutsättningar för Sveriges energiförsörjning.

Vad gäller pensionerna så står uttryckligen i överenskommelsen att "Det är naturligt att Miljöpartiet, när det ingår i regeringen, har möjlighet att bidra och medverka i pensionsgruppens viktiga arbete." Tyvärr verkar statsministern intresserad av att skapa konflikt. Till DN uttrycker han det så här: "Sedan vet alla att de borgerliga gick ut ur pensionsgruppen när Miljöpartiet kom med. Nu är Miljöpartiet med så länge de sitter i regeringen och det jobbet kan då återupptas." Bra för Sverige att de här pensionssamtalet kan fortgå och förmodligen en för alla part(i)er gynnsam lösning att MP endast är med så länge de bär tvångströjan av att sitta i regering. Men som den kommande moderatledare Kinberg Batra uttrycker saken: Löfven har ett högt tonläge.

Sist då försvaret. Självfallet måste här samtalas. Omvärldsläget kräver det. Därtill så ska försvarsberedningens rapport från 2014 och Försvarsmaktens svar via departement och utskott bli till Sveriges nya försvarspolitiska inriktningsbeslut. MP har redan tidigt backat och accepterat inköpen av JAS E med mera, så förmodligen blir det i den delen okontroversiellt att arbeta fram förslag. Den svåra uppgiften blir för alla att orka enas om större upprustningar än vad som aviserades förra året. Nu sitter vi alla med början till facit. FP som stod upp för att finansiera åtminstone 2009 års försvarsbeslut har lämnat förhandlingarna och kvarvarande partier diskuterar nivåer som kommer innebära fortsatt svensk nedrustning i en omvärld som talar för annat.

--- --- ---

Punkterna 1, 3 och 4 torde de flesta vara överens om är bra. Punkterna 1 och 4 torde nära nog alla vara överens om är bra. Punkten 2 (och i viss mån 3) är vad som blir föremål för debatt, och det med rätta. Hur statens budget beslutas är en väldigt viktig fråga.

Till att börja med tycker jag det är viktigt att i ett samtal lyssna till flera sidor. För egen del har jag på det temat tagit del av både ledarsidor av skiftande färg och bloggar av skiftande färg och kvalitet. Ett intressant inspel från vänster är t.ex. bloggen Rabiatfeministen. Där ges både en hyllning till landsfadern Löfven, en bild av förhandladet och en kärnfull redogörelse för vad en röst på ett parti innebär i den parlamentarisk demokrati med fler än två partier:

"Det är dessutom så att man i det parlamentariska system som vi har i Sverige förutsätts veta att man röstar på ett parti med kunskapen att detta parti faktiskt kan välja olika allianser i riksdagen. En röst på MP kan betyda att man får eller inte får en Förbifart. En röst på V  betyder garanterat ingen regeringsmakt för partiet men kanske möjlighet till inspel från vänster. Röstar man t ex på SD vet man redan från början att det är en bortkastad röst i den meningen att de inte kommer få särskilt mycket inflytande om de inte kan liera sig med andra partier, vilket dom visat sig oförmögna att göra med sin rasistiska politik. Så funkar demokratin. Det är inte så att 13 procent av rösterna ger 13 procent inflytande i riksdagen. Det kan i stället ge mindre inflytande än ett parti med drygt fyra procent som hamnar i regeringen. Lev med det, det är en del av en parlamentarisk demokrati med fler partier än två."

Den redogörelsen var giltig som beskrivning både före och efter Decemberöverenskommelsen. Betänk bara det konservativa inflytande KD kunnat utöva under 8 år av alliansregering.

Nå, det som debatteras kritiskt från borgligt håll kring Decemberöverenskommelsen är snarlikt. Här ges MP och V stort inflytande utan att allianspartierna kommer blockera. Sant, vad gäller budget så till vida att allianspartierna inte kommer rösta på ett gemensamt motförslag. Däremot kommer de inte stillatigande åse Magdalena Andersson presentera sina koalitionskamraters nådiga lunta.

Alliansen förlorade riksdagsvalet hösten 2014. Bara till att bita i det sura äpplet. Väljarna röstade fram en historiskt svag socialdemokrati och partiledaren Stefan Löfven krokade på MP och V för att få bli statsminister Stefan Löfvén.

Erik Ullenhag (FP), Emil Källström (C), Ulf Kristersson (M) och Jakob Forssmed (KD) har en oerhört viktig uppgift och det är att bilda opinion för en bättre politik. Deras folkupplysning kommer tjäna Sverige väl långsiktigt och de sätter även ner klackarna skarp i ett antal frågor. Regeringen må ha ett carte blanche för statsbudgeten kan tyckas, men det är inom överenskomna ramar. Eller bör så vara. Bloggaren Mattias Lundbäck blottlägger att regeringen höjer utgiftstaket! Det är illavarslande.

På den positiva sidan bör noteras att övrig politik (ej budget) är fritt villebråd så förutom att vara internt oenig så har regeringen även riksdagen mot sig i många frågor. Det sätter p för många frågor S och MP hade önskat genomföra. Gott så eftersom de inte har svenska folkets stöd där.

--- --- ---

Sist och slutligen då, för det här har blivit en alldeles för lång text. Decemberöverenskommelsen har kritiserat för att den blockerar kortsiktiga vinster för Sverige. Men det är alltid lätt att döma för den som slipper hantera situationen som följer. Nyvalskortet är spelat och förblir sannolikt dött för lång tid framöver. S visste att de kunde spela ut kortet när Moderaterna var sargade. Nu finns en överenskommelse så ingen sidan har mer att vinna på ett nyval. Istället förbereds med förslag och ny energi inför 2018.

SD är fråntagna den makt de tillfälligt vann med S, V, MP 2013 och Alliansen 2014. Se Rabiatfeministen ovan för närmare förklaring. Hade SD låtits fortsätta fälla regeringen efter regering så hade Sverige kunnat skadats ännu mer en några 10-tals miljarder i rödgröna skattehöjningar gör. Investeringar hade riskerat att utebli när läget blir osäkrare och i längden går Sverige då miste om jobb, tillväxt och välfärd.

Alliansen får slipper efter valet 2018 samma problem som Stefan Löfven hade i höstas. Genom att vara den större minoriteten (egen majoritet gör delar av överenskommelsen överspelad) så kommer Alliansen kunna lägga budgetar som vinna i Sveriges riksdag. Decemberöverenskommelsen gör så att Sverige kan regeras. Däremot löser det inte frågan varför väljare röstar på populistpartier.

Advent 2014 - 18 JA! Reformera.

Kan Migrationsverket och bakomliggande regelverk förbättras? JA! Jag har sett närstående som hanterats i det maskineriet. Reformera.

Vad göra? Självfallet ska politiker lägga förslag för att minska kostnader och effektivisera verksamheter, oavsett politikområde - allt annat vore slöseri. Har Hägglund rätt förslag? Till del ja, till del nej.

I kommentarsfältet på DN:s FB vidtog direkt en pseudodebatt. Är det rätt att debattera? Ja, det är rätt att debattera förslagen. Däremot är det kontraproduktivt att förkasta eller förminska eller insinuera mm. Det är genom att idéer/förslag bryts mot varandra som vi kommer framåt. Och jag åtminstone är övertygad om att saker alltid kan göras bättre.

Adventskalender 2014 - Lucka 5

Alliansens hemliga plan för att vinna valet, rapporterar Expressen.

- Väljarna vet att alliansen regerade i åtta år utan regeringskris. Men två månader med Stefan Löfven ledde till kaos, säger en källa inom alliansen. 

Regeringens oklara besked om Förbifart Stockholm och Bromma flygplats blir också huvudnummer i alliansens nya valkampanj. 

I dag träffas allianspartiernas partisekreterare i riksdagen, erfar Expressen - och på måndag möts återigen alliansledarna för ett långt möte där riktlinjer inför valrörelsen ska dras upp.

Expressens källa säger inte mycket och tidningen skriver även att alliansledarna på måndag drar upp riktlinjerna. Hoppas rubriksättningen om hemlig plan säljer tillräckligt med lösnummer (genererar tillräckligt med klick) så att tidningen överlever till efter mötet då riktlinjerna dragits upp.

:D

Sveriges ekonomi och det politiska klimatet

Valrörelsen ser inte ut att vilja ta slut...

Erik Ullenhag blottlägger (SVT Opinion) Magdalena Anderssons propaganda, och visar på att Sveriges ekonomi står sig stark. Hoppas finansminister snart släpper valrörelseretoriken, tar sig i kragen och börjar ta ansvar för sitt fögderi. Annars är risken att det börjar gå utför. Det vore väldigt trist för Sverige är ett bra land med goda förutsättningar att bygga en bättre framtid.

Dagens Industri och Svenska Dagbladet fångar det också.

Klimat- och energiöverenskommelsen från 2009 ser ut att kunna stå sig för lång tid

MP har fel. Ingen nyhet i sig. MP får backa, det däremot är en nyhet av stora mått! 

Alliansregeringens historiska klimat- och energiuppgörelse bifölls av Sveriges riksdag 2009 och nog gillar även politiker som Stefan Löfvén den. Ack då så svårt MP gör det för honom och för Sverige när de försöker sätta käppar i hjulen.

Detta gör att överenskommelsen från 2009 kommer stå sig för lång tid, är min spådom.

http://www.svt.se/nyheter/val2014/mp-far-backa-om-karnkraften

http://www.svt.se/opinion/miljopartiet-ensamma-om-nej-till-karnkraften

http://www.barometern.se/nyheter/TT_inrikes/alliansen-sagar-energiuppgorelsen(4473744).gm

http://www.expressen.se/ledare/ledare-forska-mer-om-karnkraft/

Minoritetsregeringar är mer regel än undantag i Sverige

Alliansregeringen 2007-2010 var ett lysande undantag. Den enda andra svenska majoritetsregering sen jag kom till världen 1980 är regeringen Fälldin II. I övrigt har Sverige endast haft minoritetsregeringar och så lär det förbli även efter höstens val, är min starka gissning. 

I valrörelsen 2010 var chanserna goda att allianspartierna åter skulle vinna såväl en majoritet av rösterna och en majoritet av riksdagsmandaten. Fler väljare röstade på ett alliansparti 2010 än 2006 och det var fler som röstade på ett alliansparti än det var väljare som röstade på ett rödgrönt parti i båda dessa två val. Till och med så att skillnaden ökade och Alliansen stärktes mot de rödgröna partierna.

Allianspartierna backade sammanlagt 5 riksdagsmandat från 2006 till 2010. De rödgröna partierna backade 15 riksdagsmandat från 2006 till 2010! Vad kommer då att ske i de allmänna valen 2014? Ingen kan säkert veta förrän på valdagen. 

Fler och fler, tycker jag, ger uttryck för att de tror att det kommer bli stökigt efter valet. Ja, det är troligt. Valsystemet byggdes upp i en tid då Sverige hade 5 riksdagspartier (FP, S, M, C och V). Nu är det 8 (när KD, MP och SD tillkommit). Snart kanske 9 om F! gör sitt inträde också i Sveriges riksdag. Inga klara majoriteter är att vänta.

PM Nilsson i Dagens Industri skrev 17 juni 2014 om att Alliansen inte bör stänga dörren för MP. Han påpekar också att förhandlingsmaskineriet inom Alliansen (samordningskansliet) knäckt hårdare nötter än att foga samman de nya ståndpunkter MP skulle tillföra.

Som kommunpolitiker i Haninge där Folkpartiet nu i två mandatperioder samarbetet med Miljöpartiet och övriga Allianspartier så kan jag inte annat än hålla med, det går att hantera väldigt många frågor. Och skiljelinjerna mellan våra fem partier går på olika platser i olika frågor. Alliansen är på riksplanen väl samsnackade och många frågor finner sin lösning. Det är samtidigt fyra olika partier med varsin medlemskår och varsina politiska program. Ett femte parti med ännu några ståndpunkter går att hantera det också, för Sveriges bästa.

Socialdemokraterna ser ut att gå mot sitt värsta katastrofval i modern tid. EU-valets tapp för dem var ett i raden av bakslag. De sjunker inte endast i opinionsundersökningarna utan i val efter val.

Min uppfattning är, inte helt oväntat, att Sverige bäst utvecklas med ett starkare liberalt mandat i riksdagen. Jag söker ditt och andras stöd för fler liberala röster i Sveriges riksdag. Det leder förhoppningsvis till en återvald Alliansregering och det leder åtminstone till att inflytandet hos protektionister och bakåtsträvare hålls tillbaka, och allt däremellan.

Peter Olevik Dunder (FP)
Kandidat till Sveriges riksdag och Haninge kommunfullmäktige

På tisdag 1 juli samtalar Maria Wetterstrand och Lars Leijonborg om regeringsförhandlandets villkor (Plats: Mellangatan 54, Visby. Kl 10:30-11:30.)

Det offentliga samtalets gränser

Behövs gränser för vad som får sägas? Nja. Frågor måste få kunna debatteras, även sådana som står långt från mellanmjölk. Vad som är sant och inte måste få ifrågasättas men att ljuga där går gränsen.

Återkommande går Aftonbladets ledarsida och andra LO/S-anknutna över gränsen. På andra sidan har vi tvingats bevittna M-företrädare som gör våld på historien. Kanske är det därför dessa två partier är så stora? Om det är så kommer jag aldrig att företräda ett stort parti, för jag vägrar sjunka till den samtalsnivån.

LO-debattören Daniel Suhonens jämförelse av äldreboenden med GULAG har både konservativa Svensk Tidskrift och oberoende Dagens Samhälle pekat hål på.

Vi kan gilla olika, vi kan tycka olika, vi kan argumentera olika. Men debatten måste försöka hållas inom en anständighetens gräns där intellektuell hederlighet är riktmärket.

Peter Olevik Dunder
Riksdagskandidat (FP)

Mer spår, nya stationer och fler bostäder i länet

Regeringen presenterar idag på DN Debatt utbyggnad av tunnelbanan, den största på årtionden! Dagens Nyheters Viktor Barth-Kron recenserar: "Vad som inte finns med i planen är förstås lika intressant som vad som faktiskt är där. När förhandlingen inleddes lyfte regeringen särskilt upp möjligheten att dra Nackalinjen i samma tunnelbygge under Saltsjön som en Österled för bilar mellan Nacka och Värtan. [...] Det alternativet är inte längre med på kartan. Om det betyder dödsstöten för Österleden, ett projekt som diskuterats i olika former sedan kungarna hette Oscar, återstår att se."

För Haninge och Södertörn kommer det glädjande beskedet att den dubbla beskattningen av oss söder om det så kallade Saltsjö-Mälarsnittet uteblir. Andra trängselskatter påförs och avgiftsnivåerna justeras upp. Det är en rimlig avvägning som gynnar såväl miljön, staden som oss söder om huvudstadens broar.

Haninge kommun gav ett skarp hållet remissvar på finansdepartementets förslag till förändrad trängselskatt och våra, och andras, påtryckningar gav resultat. Trängsel ska minskas, kollektivtrafikresandet ökas och länsbor i södra delen av länet ska beskattas lika som länsbor i norra delen av länet.

Mycket fokus läggs på tunnelbanan, med viss rätta. För Haninges vidkommande är statens finansiering av en ny pendeltågstation, Vega, en av de största frågorna. Länsplaneremissen som kom innan sommaren anger att Vega station ska byggas åren 2014 till 2018. Det och annat om Vega berättade kommunstyrelsens ordförande och jag om igår vid NCC:s VIP-visning av sin bostadsproduktion i Vega i norra Haninge.

Här i Haninge har kommunen satt som mål att växa med 10 000 invånare från 2008 till 2018. Varje år överträffas nivåerna för att nå dit och när stadsdel Vega byggs kan den i sig rymma 10 000 invånare samtidigt som det byggs i många andra delar av kommunen.

Förra året ökade Haninges befolkning med 1 100 personer. 700 av dessa var inrikes och utrikes flyttöverskott och 400 var födsloöverskott. De 700 är både barn och vuxna så det är en mycket ung befolkning som väljer att bygga sin framtid här tillsammans med oss som redan bor här. Detta ställer krav på oss som kommun att planera och uppföra nya förskolor och skolor i tillräcklig omfattning. Här finns en genomtänkt planering av utbyggnaden. Finansiering däremot är en utmaning för oss som kommun. Samtidigt knackar staten på och vill ha kommunal medfinansiering till statlig infrastruktur. Extra viktigt därför att intäkterna från trängselskatterna plöjs ner i infrastruktur i regionen, vilket regeringspartierans partiledare nu lovar.

Nästa slag står kring hur staten försöker skicka ännu en räkning till länet. Trängselskatterna är regionens medfinansiering och inte statens medfinansiering. Ändå har från den statliga sidan börjat hävas att trängselbeskatten nog borde ses som statlig medfinansiering. Detta är en viktig principfråga för oss kommuner och landsting att slå vakt om att länsbornas pengar är länets. Vi medborgare i länet betalar för vår infrastruktur, både en och två gånger, därför är principen om vems pengar trängselintäkterna ska anses vara så central. Det kan anses vara bokförningstekniskt men när det är bokföring i miljardklassen spelar det stor roll och handlar om principer.

Peter Olevik Dunder (FP)
stadsbyggnadsnämndens ordförande samt
ansvarig för kommunens lokalförsörjning och investeringsfrågor

Alliansregering, folkpartiregering och grundlagens nya krav på en statsminister

En Expressenjournalist ringde upp och frågade mig ett antal frågor om tiden efter valet 2014. Ibland blir jag inte helt klok på journalisters frågeställningar, kanske att jag ser gråskalor som svårligen återges med trycksvärta.

Folkpartiet ska enligt min mening gå till val för ett förnyat förtroende för Alliansregeringen.

Folkpartiet, liksom alla andra riksdagens partier har ett ansvar att ta oavsett valutgång, men det vi möter väljarna med och det vi söker stöd för är en Alliansregeringen. Det är vad som är alternativet - inget annat.

Sverige har ett system som hanterar minoritetsregeringar, det har varit det vanliga under mycket lång tid, Alliansregeringen 2007-2010 ett lysande undantag. Sverige hade i början av 1980-talet (korr) 1978-79 en helt folkpartistisk minoritetsregering och det är klart att det kan vara ett teoretiskt utfall.

Vidare då till den återkommande löpsedelsfrågan nämligen att tillåta några partier i riksdagen att ikläda sig rollen av vågmästare. Jag ser inte scenariot, ingen kan beskriva scenariot för mig heller. (Gör det gärna i kommentarsfältet om du har ett svar.) Vågmästarrollen skulle bygga på att någon väljer samarbete eller tillåter ett parti att ställa sig på sidan och inte ta ansvar.

Vänsterpartiet har väl aldrig i svensk historia gjort annat än stött S-regeringar och huruvida de någonsin tagit ansvar kan vi lämna därhän. De har fortfarande riksdagsledamöter som Lars Ohly och många av de ledande politikerna gick med i Vänsterpartiet kommunisterna. Deras förtryckarideologi och blodbesudlade historia gör att de är ointressanta och de gillar knappast liberaler heller så det är nog ömsesidigt.

Sverigedemokraterna stöder i riksdagen olika förslag och gör även närmast gemensamma initiativ i utskott, bl a tillsammans med S i försvarsfrågan här på vårkanten. Ingen vill samarbeta med dem så det lär inte vara något nytt under solen där. De i likhet med Vänsterpartiet gillar knappast heller liberaler, återigen ömsesidigt.

Socialdemokraterna stödde, om än passivt, de FP-regering som fanns på 1980-talet. Knappast deras förstahandsalternativ 2014 men vilka alternativ har de? Egen minoritetsregering som så många gånger förr? Knappast realistiskt. Regering med Vänsterpartiet så att Miljöpartiet svetsas samman med Alliansen? Knappast önskvärt för dem. Regering med Miljöpartiet men med Vänsterpartiet i opposition och läckage av vänstersosseväljare till valet 2018 som följd? Det var väl Mona Sahlins förstahandsalternativ förra gången det begav sig. De rödgröna 2010 återbrukas 2014? Knappast väljarnas val så det lär straffa ut sig. Mer frihetligt sinnade miljöpartiväljare fick sig en känga av kongressbesluten i helgen. Ännu en spark vore organiserat regeringssamarbete med Vänsterpartiet. Å andra sidan kan liberaler leva med kristdemokrati i regeringen så en del går att svälja.

Miljöpartiet vill ingå i nästa regering oavsett vad. Socialdemokraterna verkar vara deras förstahandsval men anything goes så Allianspartierna är på deras karta. En vågmästarsituation i riksdagen skulle då alltså vara att varken Alliansen eller Socialdemokraterna tillsammans Miljöpartiet kan bilda regering, varken minoritet eller majoritet. De nya grundlagskraven gör det svårare att bilda minoritetsregeringar men skulle då alltså Socialdemokraterna fälla en regering som tar in Miljöpartiet? Det förutsätter självfallet att Socialdemokraterna inte kan bilda en majoritetsregering med Miljöpartiet och Vänsterpartiet? För den händelse Miljöpartiet går till en ickesocialistisk regering i minoritet och Socialdemokraterna fäller densamma. Då återstår nyval är min bedömning.

Folkpartiet och övriga Allianspartier går till val tillsammans för att bilda regering tillsammans. All spekulation om andra regeringskonstallationer där något av Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet eller Kristdemokraterna skulle ingå är på sin höjd tidsfördriv.

Till Dig som läsare: Engagera Dig för ett bättre Sverige genom att medlemskap i Folkpartiet eller något av de andra Allianspartierna. Tillsammans håller vi socialismen, rasismen och osv borta och bygger ett Sverige där alla får många möjligheter och där solidartitet är på riktigt.

------------
Uppdatering 2013-06-01: Expressens artikel. Jag ser inte ut att ha alla med mig men är i gott sällskap med K-G Bergström.

Värderingar vinner val, en glimt av Eskilstuna

Förutom snö, god mat, resor och mys bjöd julledigheten på politik. Här 3,33 min YouTube där jag möter Niklas Frykman (FP) i Eskilstuna.

Värderingar vinner val, brukar EU-minister Birgitta Ohlsson säga. Länk, länk och länk. Vad det betyder i Eskilstuna berätta gruppledarkollegan Niklas Frykman.

Talmannen vald med 173+1+20 röster

Intressant att talmannen hade blivit vald oavsett hur SD än röstat. Två riksdagsledamöter (varav en var Tomas Bodström) deltog inte i omröstningen vilket gjorde att bara 174 istället för 175 röster krävdes.

En rödgrön röstade för Per Westerberg och därmed var saken klar. Westerberg vald och SD neutraliserade i sakfrågan. Intressant ur ett spelperspektiv och förmodligen snopet för de rödgröna att de inte kan hävda att det krävts SD-röster. Eller var det förankrat hela vägen upp hos de rödgröna som därigenom markerade mot SD? Mångbottnat.

Husavdrag - när människor sätts i fokus

Hushållsnära tjänster. Hus, rut och rot. Nu har Martin Timell m fl skrivit på DN-debatt "För oss handlar rot-avdraget om mycket enklare saker än komplicerade tabeller och ekonomiska effekter. Rot ger vanligt folk med vanliga inkomster möjligheten att förverkliga sina drömmar och rot ger oss chansen att på riktigt och mer beständigt städa upp i en bransch som verkligen behöver det."

Fler och vita jobb. Till och med Skatteverket går ut och underlättar för företagen. Bort med ev grus i maskineriet. Men de rödgröna å sin sida vill grusa. De rödgröna hotar jobben, samtidigt som de för ett kort ögonblick vidga avdraget så att det blir "rättvist". De rödgröna vill alltså först öka vinsterna för hyresvärdar, sen göra hantverkare arbetslösa och därmed också minska skatt in till staten. Deras argument slås sönder vid kollision med verkligheten.

Jan Rejdnell har på sin blogg tydligt beskrivit detta, hur RUT är en kassako för staten. Själv ser jag HUS som ett första steg för en svensk tjänsteekonomi.

Försvarssatsningar, det nya svarta

Köp fungerande helikoptrar, utveckla nya ubåtar och värnplikt lagd på is från sommaren. Försvaret får krav på sig att leverera här och nu i större utsträckning och det borde gläjda alla, både som yrkesmän, som medborgare och som skattebetalare.

Bara det att i större utsträckning leverera - här och nu - är enligt mitt förmenande en storsatsning som i sig förtjänar uppmärksamhet.

Regeringen har lyft fram satsning för satsning ur vårbudgeten till medias ljus. Gott så, annars blir ingen reell debatt. Allmänintresset för de stora försvarssatningarna borde göra att satsningarna nagelfars och jag hoppas att debatten fortsätter efter vårfloden av nyheter som en budgetproposition ger.

En av tungviktarna på försvarsområdet inom svensk politik är Allan Widman (FP), en modig politiker som säger sanningar. I likhet med regeringen är Widman för inköp av helikoptrar som går att använda i närtid men till skillnad från regeringen förespråkar Widman även cut loss avseende Hkp 14. I svensk politik är det radikalt. Jag skulle önska att fler vågade sig på att vara så obekväma.

Nedan en länk till SVT-intervju med Allan Widman från Folkpartiets landsmöte. Bl a berörs flygförsvar. http://svtplay.se/v/1781088/fp_s_landsmote_intervju_med_allan_widman

Grattis Birgitta Ohlsson och grattis Sverige

Jag är fantastiskt glad att statsministern utsett Birgitta Ohlsson till statsråd. Hon är en duktig och färgstark politiker som jag tror av många kan ses personifiera Folkpartiets konsekventa linje för solidaritet med omvärlden. DN, SvD, AB, Expressen. [Uppdatering: DN.]

Vi bygger välstånd i Sverige och EU. Vi handlar med andra och bygger även deras välstånd, och det finns mer vi kan göra. Särskilt som vi är en del av EU. Konjunkturen i Sthlm vänt, skriver DN/TT med ref till Handelskammaren. Och Jan Gunnarsson (värdskapet) driver på för ett välkomnande Sverige. YouTube, Facebook. Vi har goda förutsättningar och ska bygga vidare och utveckla Sverige och EU, det vinner vi alla på.

Birgitta Ohlsson is the (wo)man for the job!

2009 - klimat - 2010

December innehöll en hausse för klimatfrågor och min förhoppning är att det inte ebbar ut helt. Redan förra året kunde jag höra danskar som tyckte "klima" stod dem i halsen, likt HC Anderssen-firandet gjort tidigare.

COP15 är över och miljöminister Carlgren yttrade "Jag är mycket besviken. Det är inte det här som jag har ansträngt mig för och som Sverige har velat uppnå." (SvD 19 dec) Wetterstrand signerade en debattartikel i DN som snabbt bemöttes och sågades av Arkelsten.

Men den svenska debatten blir lite väl svensk ibland även när det kommer till globala frågor. Läser man Hufvudstadsbladet 22 dec får man vyerna något vidgade. Sverige kanske inte är medelpunkten i allt? "Att det juridiskt bindande avtalet skulle utebli i Köpenhamn var allmänt känt redan på förhand. En politisk överenskommelse var det mesta EU och Finland vågade hoppas på"

Min förhoppning är att vårt nationella miljö- och klimatarbete mer fokuserar på exempelvis Delegationen för hållbara städer, varifrån händelsevis bl a Haninge fick medel i december i år, och mindre på att försöka bräcka andra länder i måltal. Det finns till och med de som hävdar att vi skulle vinna mer på att komma överens om hur vi ska mäta än måltalet för mätningarna. Rekommenderar vidare läsning på Liberatis blogg för upplysning om pragmatism i alla frågor, inklusive klimatfrågan.

För att avrunda detta 2009 års sista inlägg vill jag lyfta fram det kommande företagsområdet Albyberg i Haninge. Det är för arbetet med Albyberg som Haninge fått medel från Delegationen för hållbara städer och det är bl a den typen av konkret klimatarbete som vi gör på lokalplanet. I Haningepolitiken tar vi med oss klimatfrågan in i 2010 - Gott Nytt År!

Sir Winston S Churchill gick längre än Roland Utbult

Två herrar med många strängar på sina lyror, Churchill och Utbult. Den förre bytte från Torys till liberalerna och sedan efter några år tillbaka till Torys. Den senare har idag meddelat att han lämnar liberalerna för att gå till kristdemokraterna.

Jag tycker att det är rätt och riktigt gjort att som Churchill och Utbult ta steget ur tryggheten i det invanda. Alla är vinnare på att det finns utrymme för att byta parti. Samhället förändras, partier ändras över tid och det samma gäller individer.

Att sälla sig till det parti som bäst stämmer överens med inre kompass eller som ger bäst utrymme för att utveckla ens hjärtefrågor är sunt. Sen ska det självfallet åtföljas av att eventuella uppdrag som direkt eller indirekt är komna av partitillhörigheten lämnas.

Slutligen kan jag gratulera kristdemokraterna. Frihetliga/socialliberala är en väljargrupp som jag tror kd kommer att behöva om de ska klara 4 procentsspärren. Konservatism i all ära, visst kan kd tjäna på att positionerar sig när de ensamma vandrar ut utanför de ramar som definierat det svenska politiska fältet. Men kd behöver komma åt de konservativa moderata väljarna om de ska nå verklig framkom. Där kanske Utbult inte fungerar som dragplåster, men väl i det motsatta lägret, dvs bland frihetliga.

(Churchill citerad i tidigare inlägg av mig 1, 2.)

Uppdatering
Artiklar i Dagen 1, 2, 3.

Två Haningebor på Newsmills förstasida

Sara Skyttedal (KDU) och Vincent Vensan Vukovic (LUF) - bägge Haningebor - syns idag på Newsmills förstasida.

Sara skriver om hårdare straff för brottslingar, ja så där som "verklighetens folk" vill ha det. Vincent om att socialistiska och kommunistiska ideal kan införlivas inom kapitalismen. Läsvärt tycker jag.

Haninge är politiskt intressant, både för att här finns framträdande politiker men även för att vi har ett fullmäktige med både SD och RS representerade. Här i Haninge bryts olika sidor mot varandra, samtidigt finns här en stor pragmatism t ex på skolans område.

Saras och Vincents artiklar visar att det finns en bredd inte bara i det politiska startfältet Allians kontra Rödgrönt, det finns en bredd inom Alliansen också. Det gör alltså skillnad om du lägger din röst på M, C, KD eller FP 2010. Var vill du att tyngdpunkten i svensk politik ska ligga 2010-2014?

Stå upp för det gömda och glömda Sverige, rösta på Folkpartiet Liberalerna!

Ung Allians 2010 - samarbete för Sverige, ditt och mitt väl skulle jag säga

Igår under ungdomsförbundens Alliansmingel presenterades UngAllians2010.se

Ordföringarna hade även skrivit på Politikerbloggen. Minglet visade på den stora samhörigheten Alliansen har, stora skillnader partierna (och ännu mer så ungdomsförbunden) emellan till trots. Detta borgar för en långsiktighet i Allians för Sverige. Vi finns nu, vi kommer även att finnas framgent, både på den politiska spelplanen samt i folks medvetande.

Bilden visar en projecering (av de lanserade hemsidan) mot vad jag förmodar är en medeltida kyrkoruin, ännu inte kollat upp det eftersom det kan göras senare och nu inte är prioriterat. Detta är på flera sätt talande för Almedalen, här är miljön sådan att flera hus och ruiner på ett eller annat sätt har stått sig sedan brandskattningen 1361 även om enormt mycket hänt sedan dess. Här är också informationsflödet sådant att det som alla lobbyister, om de så är företagare eller politiker, under veckan projecerar eller målar upp senare bör faktagranskas. Både direkt vid seminarier och även vid hemkomst kommer ett antal frågor att utredas närmare. Helt enkelt en öppen och kritisk hållning i ett, under en vecka då riks- och världsnyheter drunknar i lokala happenings. Jag är annars till vardags en stor vän av historia och omvärldsbevakning i det stora.

Här i Almedalen är det dock annorlunda, vissa stunder här har varit så pass givande att hela veckan betalat igen sig, andra stunder har lämnat obesvarade frågor, frågor som jag kommer att ta med mig hem både till Haningepolitiken och som privatperson.

Jag önskar, sist men inte minst, Alliansens ungdomsförbund (Niklas W, Frida JM, Magnus A och Charlie W) hjärtinnerligt lycka till i kampanjarbetet 2010!