December på nytt, men utan en överenskommelse

Det kan tyckas gå inflation i inlägg om Decemberöverenskommelsen (populärnamn/förkortning: DÖ) så det gäller att trycka ut dem. Likt sedlar med allt högre valör i en ekonomi med skenande inflation. För sånt som hyperinflation är åtminstone vad jag brukar förknippa med politiskt koas. Nu tror jag inte Sverige riskerar varken inflation eller allt för mycket politisk instabilitet. Stökigt har det redan varit också när DÖ ännu var i kraft. Till och med så att lite inflation vore välkommet, men det det lär inte bli resultatet.

Här länk till mitt förra inlägg om DÖ, från april i år. En galet lång text mer på temat skriva av mig än varsågod och läs. Sist här lägger jag några länkar till andra som skriver på temat också, för det finns att läsa på många håll om vad sker eller borde ske. Flera betydligt fåordigare än jag här.

KD:s Ebba Busch Thor öppnade Pandoras ask. Det gläntades på den innan av henne varpå både Jan Björklund och Anders W Jonsson försökte mana till sans.

Rätt eller fel spelar mindre roll, nu ska det hanteras och har hanterats i snart två månader. Därför sträcks händer och talas allt varmare om samarbete. Det påminner om tidigare snack, men den här gången kan det faktiskt vara något mer substans bakom orden. Migrationsöverenskommelsen visade det.

Ett år har gått sen valet och det moderata DÖ-projektet som skulle rädda allt har gått i graven. Blockpolitiken grumlas lite och ordet blocköverskridande är på allt fler partiledares läppar.

Samtidigt ska sägas att i politikens värld (bildligt, för vi lever alla i samma värld) så är ett uttalande om en utsträckt hand oftare en handske som är kastad istället för att vara det som bokstavligen sagts. Samarbete låter bra, liksom orden investering eller satsning. Politik är dock mer än vad som sägs, det är också vad som uttalas underförstått och det som förblir outtalat. 

Uppgörelser görs i slutna rum av den enkla anledning att vi människor fungerar så. Inget ont om politik eller politiker för vad det visar är att de som ska göra upp om stora frågor är precis lika mänskliga som du och jag.

Spelpjäserna har slagits ut över spelbrädet. Björklund beskriver det läge som skulle underlätta för S att förhandla med allianspartier, dvs ge MP foten. Samtidigt är det ett läge som är utlämnande för S varför det förmodligen är en högoddsare. Utlämnande för att MP och V liksom övriga partier får ett förändrar förhandlingsläge mot S.

Finansmarknadsminister Bolunds öppning för att släppa V då? Det är en förhandlingsmarkering och inget mer än så. Löfven är den som skulle kunna sätta tyngd bakom sådana ord och han har idag markerat att V är goda kamrater ännu. Till 2016 kanske vi får sen en vårproposition utan V, men det beror förmodar jag på hur mycket S kommer våga förlita sig på alliansens partier. Skakigt läge där eftersom KD gjort klart att den som tar i hand med dem bör räkna sina fingrar efteråt.

Inget lär med andra ord hända på regeringsfronten. Löfvens belackare kommer kalla honom svag för det och hejarklacken kalla honom statsman. Vad som skulle ge stabilitet för landet, oavsett hur statsministerns det ena eller andra, vore att S&M samlade sig till storkoalition men där talar vi om högoddsare i kubikskvadrat. Snöd partinytta spelar där in och väger ännu så längre tyngre för bägge parter än att nå en handlingskraftig regering.

Svensk politik blev, för att lyfta något positivt, åtminstone för stunden lite mer intressant att följa och för ögonblicket påverkas inte landets styre. På lite längre sikt kan tyvärr inte nyval uteslutas och det, om något, vore ett underbetyg för alla som idag sitter i Sveriges riksdag. Regeringskriser är en sak och det tror jag vi får räkna med, men nyval bör undvikas. 349 personer har nämligen betalt för att finna lösningar.

Länkar:

• PM Nilsson i Dagens industri fortsätter vurma för en storkoalition S&M. En god idé som också föreslagits på andra håll, men i retoriken svårt att ro hem för de två inblandade parterna. Nilsson gör liksom Jan Björklund det självklara konstaterande att MP bör lösgöras från bojorna i Rosenbad för att förbättra förhandlingsmöjligheterna för S. Även om MP blir kvar i regeringen, vilket är troligt, så försvagas de i förhållande till S när deras förhandlingsläge nu blivit avsevärt sämre.

• Niklas Frykman (FP) Eskilstuna citerar Thorbjörn Fälldin "att föra en politik i folkflertalets intresse", samtidigt som Frykman är uttalar det Anna Kindberg Batra svävar på målet kring nämligen frågan om M i riksdagsbehandlingen tänker sig att bryta ut delar av regeringens budgetförslag. Olyckligt om Kindberg Batra gör såsom Frykman med flera föreslår. Budgeten bör tas i ett klubbslag, så länge lagen ser ut som den gör. Den som önskar ändra praxis bör inte bryta den utan byta den. S, V, MP och SD gjorde fel 2013 men två fel blir inte ett rätt bara för att M skulle göra likadant. Gillar de inte lagen bör de istället ändra den och jag förespråkar en lösning av dansk modell där regeringen förhandlar statens budget i Folketinget (Danmarks parlament).

• David Nyström i Gävle Dagblad gjorde två inlägg (här, oktoberrevolution och här, majoren tar kommandot) där han driver tesen att FP står när S och i det närmaste borde ersätta MP som förhandlingspart. Läsvärda texter men mer opinionsbildande än sakligt återgivande kan jag tycka, men så är det en ledarsida också.

• Slutligen, Svend Dahl i Dalarnas Tidning. En fenomenal rubrik! Smaka på: "Vi vet att de inte vill DÖ men inte om de nu vill leva." Dahl gör resolut upp med många av DÖ-motståndarnas ovilja att se politiken som flera drag i ett pågående spel. Motståndet var en snuttefilt och nu är den borta. Dags att torka gråten och kanske champagnen ur ögonen, kan jag tycka, och börja leta vägar framåt. För oavsett vem som är statsminister så är alla 349 folkvalda ansvariga för att bidra till ett bättre Sverige. 

En spaning bortom Migrationsöverenskommelsen, vad kan tänkas ske sen?

Svenska statens ekonomi står sig stark också vid mer än fördubblade utgifter för flyktingmottagande. Ungefär så skriver Anders Billing i Fokus (Nov 3, 2015 nr 44) under rubriken "Krisen är störst på kanslihuset" och jag är benägen att dela den uppfattningen. En utgiftsökning motsvarande hela försvarsbudgeten är -bevisligen- hanterbar också på ett år. Problemen/utmaningarna nu handlar därtill om sånt pengar svårligen kan lösa; begränsade tillgång på lämplig logi med mera. Det sitter inte i pengarna. Åtminstone inte för de närmsta åren. Utmaningarna ligger istället några år framåt i tid.

10 000-tals människor lämnar då språkutbildningar och yrkeskurser för att sen vänta en till två mandatperioder på att släppas in på arbetsmarknaden. En personlig katastrof för var och en som berörs samt ökade kostnader för den kommun där de bor. Det knyter sig i mig. Alla dessa människoöden. Statistiken är så talande och det är inga färska siffror som uppstått av att många kommit nu. Nej detta är vad som kan avläsas bakåt i tid. Ändå görs väldigt lite för att ändra det. Här behövs reformer! Gärna mindre justeringar, utvärderingar och utredningar. För sånt kan ge effekt. Problemet är om frågor på förhand avfärdas eller helt förnekas, vilket ibland sker i den politiska debatten.

Migrationsöverenskommelsen mellan sex partier i all ära men den behöver följas av fler överenskommelser. Ett sätt att ta sig an utmaningar kommande år kan självfallet vara att använda statens så kallade reformutrymme till att fortsätta kompensera kommuner för utgiftsökningar men jag tror det vore såväl mänskligt som ekonomiskt att föredra reformer på arbetsmarknaden med mera. Och sånt underlättas väsentligt av breda överenskommelser. Sådana handlar om att ge och ta. Då kan motståndarlägrets förslag x, y eller z (kanske under visst gny) accepteras. För det som annars vore otänkbart blir plötsligt möjligt när varje part inte längre är fånge i politiska slagord. Hedras överenskommelsen byggs sen förtroende inför nästa förhandling och så vidare. Lite det allianspartierna byggt upp sinsemellan under ett decennium, och varför KD (och delvis M) skapar sådana problem nu.

Åter till breda överenskommelser. Vad är det då som komma skall? Avtalsrörelsen pågår nu och en svensk regering skulle knappast våga sig på trepartssamtal (som regeringen Sipilä i Finland). Dessutom vore det för sent att skjuta in något sådant nu. Ståndpunkter ska deklareras tidigt och tydligt. Däremot tror jag att vi kommer se sånt när avtalen slutits och arbetsfred råder. Förmodligen ser kanslihuset det också vilket knappast gör vardagen enklare för dem, med kopplingen S/LO. Det kanske till slut ändå blir det som presenteras i någon av de kommande breda uppgörelserna. Reformer för 2020-talets arbetsmarknad istället för 1970-talets. Statens ekonomi står sig stark genom åren med alliansbudgetar och Göran Perssons tid dessförinnan. Ska det sen hålla långsiktigt behöver Sverige stärka konkurrenskraften och där som så ofta annars kan vi dra nytta av våra nordiska grannländer, i det här exemplet Finland, men det kan vara Flexicurity från Danmark (dvs gott omställningsstöd oavsett fack och arbetsgivare) eller villkor för vårdpersonal i glesbygd från Norge (som gör att personal väljer att stanna längre, se Fastlegeordningen). Tillsammans bygger vi framtiden här i Sverige och Norden. En ljusare framtid.

Peter Olevik Dunder

Väljaropinionen där alliansen nu är större än de rödgröna säger väldigt lite

Alliansen större än de rödgröna, oktober 2015. (SvD/Sifo) Läget var det omvända under tidigare mellanvalsperioder. Det där med att ligga över i en mätning ska inte tas som intäkt för att valresultatet blir detsamma. En del att kommentera finns ändå:

Den nedåtgående trenden över tid för S håller i sig. Valresultatet 2014 var förmodligen bara en tillfällig utplaning när 2010 års resultat med en liten marginal till godo tangerades. För ögonblicket är S på "Julholt-nivå" och de kan förmodligen repa sig något, men att de skulle ta sig tillbaka till något i nivå med 2006 års valresultat ser jag som osannolikt. 

KD kommenteras av SvD/Sifo ha gått upp andra mätveckan, vilket EBT-stab nog vill ha till en DÖ-effekt men det torde lika gärna kunna vara att KD ens fått media pga av rikstinget. Och den som tror att alliansen har ett stabilt övertag på de rödgröna inför ett ev extra val har fel, av flera skäl varav jag här nämner ett; KD behöver fortfarande stödröster från andra allianspartiers sympatisörer för att klara 4-procentsspärren och utan KD i riksdagen behålls en rödgrön relativ majoritet. Det där med fyra allianspartier är ett risktagande för svensk borgerlighet (icke-socialister).

M väljartapp vägs upp av ett tillflöde av stöd från tidigare S-väljare. Jag tror M-ledningen har dödskoll på det och även om jag i sak tycker det är trevligt att M-stämman beslutat att M äntligen ska sluta blockera övriga allianspartiers förslag att reformera 1970-talslagstiftningen kring arbrtsrätt så tror jag det är ett taktiskt felval för M om de vill fortsätta vinna väljare utanför alliansen. Ny politik där gör att november därför blir en än mer intressant mätmånad. Särskilt SCB:s stora mätning som kommer till advent.

Peter Olevik Dunder

Ps. Ta ställning!

Färre ministrar en märkligt symbolfråga

Finlands ministrar presenteras nu för regeringen Sipilä I. Som väntat blir de färre än tidigare. (14 mot nuvarande 17). 

Färre ministrar och därmed större portföljer till var och en - rent generellt. Därmed minskat politiskt inflytande och ännu starkare ministerier/tjänstemän. Inte helt lyckat, även om jag kan tycka att det i Sverige gått för långt åt andra hållet (med 24 ministrar och en uppsjö statssekreterare och polsak).

"– Eftersom vår grupp krymper till bara fyra ministrar får riksdagsgruppen en allt större betydelse. Det gäller dels substansfrågor och dels att avlasta ministrarna lite av deras börda eftersom några av dem får ansvarsområden som växer betydligt." Uttalandet är från tidigare statsministern och nu nye finansministern Alexander Stubb (Saml).

Stubb har helt rätt. Ministrarna behöver rimligen avlastas. Ett land behöver regeras och en koalitionsregering behöver förhandla vilket inte med nödvändighet går helt hand i hand. Sverige senaste halvåret torde vara ett ledsamt exempel på det. Riksdagsgruppernas ordförande och utskottsordförandena lär få att göra. Å andra sidan har de redan en hel del på sitt bord. Finland är på det hela taget ett land med hårt arbetande politiker, vad jag har sett. Delvis kanske för att de är färre än i Sverige. Nordisten Gunnar Wetterberg skrev i Expressen för en dryg vecka sedan om att svenska politiker borde ha bättre betalt och vara färre till antalet. Sett till Finland så är delvis beredd att hålla med. Ökad konkurrens skulle nog inte skada. Någonstans måste sedan en avvägning göras och den rimliga avvägningen kanske ligger någonstans mellan Sverige och Finland.

Nå, det är ramverket. Så till innehållet kan jag som nära nog alltid rekommendera Ida Schauman (SFP) som är ordförande för Svensk Ungdom i Finland. Idag uttalar hon tillsammans med ordförande för Liberala studerande LSK om den nya finska regeringens aviserade neddragningar på högskolan. Också SACO:s motsvarighet i Finland, Akava, förväntas vara kritisk mot detta har jag kunnat läsa idag. Som helhet föga förvånande med tanke på att kraftiga neddragningar i många sektorer var att vänta från Juha Sipiläs nya regering. Storleksmässigt är det miljardbelopp finska staten behöver minska glappet mellan intäkter och utgifter kommande år. Mer nyfiken var jag istället på hur ministertaburetterna skulle fördelas mellan regeringspartierna och vilka namnen blir på de nya ministrarna.

Försvarsfrågorna som jag försöker följa lite extra ska jag avsluta med här. De kan förmodligen kräva rätt mycket kommande år då vi lever i en tid av allmänna neddragningar i den finska statsbudgeten sammanfallande med ett sedan några år allt mer provocerande Ryssland. Den svenska försvarsdebattören Annika Nordgren Christensen tog härom dagen upp i Göteborgs Posten att Finland vågar mer än Sverige. Vi får se om Finland fortsätter att leda den försvarspolitiska utvecklingen för våra länder.

Finlands nya försvarsminister blir i alla fall Jussi Niinistö (Sannf) och han ser ut att kunna komma påläst till jobbet. Docent i finsk historia vid Helsingfors universitet och docent i militärhistoria vid Försvarshögskolan i Finland. Nu säger varken en doktorsexamen eller ämnet allt men det kan ge en fingervisning. Det här ska bli väldigt intressant att följa.

(Uppdatering 2015-05-28: Försvarsbudgeten i Finland föreslås öka samtidigt som andra budgetposter föreslås minska. Olika mycket beroende på hur väl arbetsmarknadens parter ser till att komma överens.)

Peter Olevik Dunder

Valet i Finland och underlag för Juha Sipiläs regering

Gratulerar Svenska folkpartiet i Finland till stärkt väljarstöd! Önskar det givit fler mandat också, men olika falla ödets lotter (valkretsarnas indelning). 

Samlingspartiet har det värre som tappar stöd, fortsätter att vara större än Sannfinländarna men ändå får färre mandat än dessa. Socialdemokraterna gick ännu sämre och tappade ännu mer både i stöd och i mandat så min gissning nu är att SDP blir de som försöker ducka undan regeringsmakten. 

Det gick riktigt bra för Centerpartiet som stillsamt oppositionsparti och det gissar jag kommer locka SDP mer än att spela tredjefiol i samlingsregering med Centern och Sannfinländarna.

My best bet för vilka som sätter sig i regeringsförhandlingar är således Centerpartiet (21,1 % och 49 mandat), Samlingspartiet (18,2 % och 37 mandat) och Sannfinländarna (17,6 % och 38 mandat).

Frågan är om Centerpartiet kommer vilja plocka in ett fjärde parti. De gröna gick framåt med 1,3 %-enheter till 8,5 % av rösterna och fick en extremt god utdelning av +5 mandat till totalt 15 mandat. 

Med De gröna så skulle en regering kunna trygga majoritet även i de fall Saml eller Sannf inte skulle vilja rösta som statsminister Juha Sipiläs C under mandatperioden. Vad som skulle kunna tala emot är månne att denna valframgång nog kan ha sin del i att De gröna hoppade av förra regeringen. Inget juste track record att ta med sig till nya regeringsförhandlingar. Riksdagsmandat kan ändå tala sitt tydliga språk.

Parlamentariskt underlag finns således även utan Sannf men det skulle inte vara likt Finland att blida en regering med så smal majoritet. (C 49 + Gröna 15 mandat är 64. Lägg sedan till Saml 37 mandat så nås 101, vilket är majoritet. Detsamma gäller om Saml 37 byts ut mot Sannf 38.)

Det är heller inte realistiskt, i mina ögon, att det skulle bildas en regeringen på C+Saml+SFP+Åland+KD (49+37+9+1+5=101). Även om det också formellt blir en majoritet.

Vi får nog vänja oss vid att se utrikesminister Timo Soini i Bryssel upptuktandes Grekland eller finansminister Timo Soini på hemmaplan i Finland. Sen är frågan om Sannfinländarna kommer stärkas eller försvagas i riksdagsvalet 2019 av att slutligen gå från evig opposition till att ta ansvar i regering här nu.

http://val.yle.fi/resultat/2015/riksdagsvalet/?partiet_##graafi

Vad är det som partiledarna är överens om här i december?

Det här har jag ruvat på länge. December 2014 har tagit slut men diskussionerna och debatterna om överenskommelsen fortsätter och lär komma att fortsätta under 2015 och senare. Vad är då Decemberöverenskommelsen? (Egennamn, stor bokstav.) Vi är nog många som både undrar och funderar. Här mitt bidrag till det offentliga samtalet kring Decemberöverenskommelsen. 

Först en länk till källmaterialet -själva överenskommelsen- på Alliansens webbplats. Överenskommelsen finns rimligen även att ladda ner på partiernas webbplatser.

Överenskommelsen innebär följande:

• Den statsministerkandidat som samlar stöd från den partikonstellation som är större än alla andra tänkbara regeringskonstellationer ska släppas fram.
• En minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget.
• Utbrytningar ur budgeten ska inte vara möjliga.
• Överenskommelsen pekar ut tre politiska områden för samarbete och samtal.

Så sammanfattas överenskommelsen i källmaterialet. Mina kommentarer till det: 

--- --- ---

Första punkten bygger vidare på att talmannen kommer ge uppdrag till någon att bilda regering varvid det ställs under riksdagens prövning. Lagen kräver att fler röstar mot än för statsministerkandidaten för att denne ska falla. Och det krävs långt ifrån majoritet i riksdagen för att vinna omröstningen, se regeringen Ullsten.

Det har varit lite si och så genom åren kring hur partierna röstat när de själva inte kommer ingå i en regering. Bland annat S och M har röstat nej istället för att lägga ner sina röster, även då de själva inte kunnat samla stöd för att bilda regering. Nu är S, M, MP, C, FP och KD överens om att inte sabba för varandra.

Många läser in att blockpolitiken därmed cementerats, vilket är en högst trolig utgång, men det står "större än alla andra tänkbara". Så en repris av Leijonborgs överläggningar 2002 med Wetterstrand/Eriksson hindras inte av överenskommelsen. Istället är det MP som genom att försvaga regeringen Löfven minskar sina egna möjligheter till framtida inviter. Försvaga, hur då? "Med bara 39 av riksdagens 349 mandat bakom sig var regeringen Ullsten naturligtvis parlamentariskt svag. Men om en regering är stark eller svag beror också på hur den fungerar internt."

Poängen med punkt ett, såsom jag ser det, är i alla fall att partierna inte ska sabotera regeringsbildande bara för att de själva inte får vara med. Fullt rimligt.

--- --- ---

Andra punkten, att en minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget är det uppseendeväckande. Det bygger vidare på att det för att vinna en omröstning (vanligen) krävs endast en relativ majoritet, vilket i sig inte är konstigt. Så funkar det med andra beslut i parlament såväl som i föreningar, med några få undantag då lagar eller stadgar sätter begränsningar. På det sättet är beslutet om statens budget likt de flesta beslut och det är med andra ord helt möjligt för en minoritet att få igenom sin budget, så länge inga andra minoriteter är större.

Faktiskt är det underlättat i större utsträckning nu - även innan överenskommelsen - än då regeringen Ullsten satt. Att så är fallet kommer sig av att lagstiftningen gör att budgetrambeslutet ska tas i ett klubbslag, vilket är en följd av problemen Sverige hade på 1980- och 90-talen. Så den negativa parlamentarismen är stärkt genom lagen och nu försäkrad genom överenskommelsen.

Det finns mer att säga kring detta; och det är kring den här punkten som debatten i huvudsak handlar.

--- --- ---

Tredje punkten, att utbrytningar inte ska vara möjliga är/var redan lag, se ovan. Men - och det är ett stort men - Sveriges riksdag kringgärdas inte av den överrock en författningsdomstol skulle utgöra. Därför var det möjligt för nuvarande regeringspartier S och MP att tillsammans med V och SD hösten 2013, när de alla fyra var i opposition, att bryta ut en fråga. Talmannen vägrade helt riktigt att behandla detta varvid frågan hänsköts till konstitutionsutskottet (KU) där dessa fyra partier hade majoritet.

Under utskottsordförande Peter Erikssons (MP) ledning snabbexpedierades frågan genom KU och Sveriges riksdagen kunde sen fatta ett beslut i strid med lagen för en majoritet hade precis bestämt i KU att det var lagligt. Samme Eriksson förfasar sig nu över Decemberöverenskommelsen (punkt 2), och jag kan tycka att det finns visst fog för kritik, men det klingar ytterst falskt när kritiken framförs av Eriksson som i handling visat annat. Nåja, nu är de alla överens om att inte göra som S, V, MP, SD gjorde förra året utan istället stå fast vid att det rambeslut som tas kring budgeten görs i ett klubbslag.

Större trovärdighet har då nuvarande KU-ordförande Andreas Norlén (M). "På så sätt kan överenskommelsen ses som en typisk, svensk kompromiss, medelvägen mellan kaos och storkoalition."

Det kan ses som en prestigeförlust för S m.fl. men ytterst få är rimligen särdeles intresserad av att budgetar ska byggas ad hoc. Hur än mycket av Vänsterpartiet ekonomiska politik Socialdemokraterna prackar på Sverige. Ytterstå få, är min bedömning trots att det är livat i sociala media från många håll. Få eftersom ad hoc skulle bygga på hoppande riksdagsmajoriteter och än sämre möjlighet till ansvarsutkrävande.

--- --- ---

Fjärde punkten, den om politikområden för samarbete och samtal. Okontroversiellt. Det ska bli intressant att se hur MP genomlider detta, men för S och de fyra allianspartierna torde detta vara en smal sak. Det trodde jag åtminstone ända till det visade sig att S, M och MP ligger så nära varandra i försvarsfrågorna och FP följdaktligen hoppade av förhandlingarna. Åter till MP som sänke för "samarbetsregeringen" och för samarbete över blockgränserna.

Socialdemokraten Johan Westerholm skriver om Decemberöverenskommelsen och liknar MP vid Svarte Petter för S. Men med regerandet tvingas ett ökat ansvarstagande fram också hos MP tror jag och eftersom de övriga fem partierna står närmre varandra i många frågor så kommer kompromisserna att hamna där, är åtminstone min gissning. Folkbladets Widar Andersson, även han en socialdemokrat, är inne på samma spår: "Skillnader mellan S och M är i det sammanhanget försumbara. Samma sak gäller S och de andra borgerliga partierna."

På energiområdet finns finns Klimat- och energiöverenskommelsen från 2009. Jag tror den kan stå sig ett bra tag. Den nya energikommission Decemberöverenskommelsens 6 partier lovat ingå i tar rimligen sin (reella) utgångspunkt i alliansens överenskommelse från 2009. Okontroversiellt både till form och sak. Nyttigt att där ges långsiktiga förutsättningar för Sveriges energiförsörjning.

Vad gäller pensionerna så står uttryckligen i överenskommelsen att "Det är naturligt att Miljöpartiet, när det ingår i regeringen, har möjlighet att bidra och medverka i pensionsgruppens viktiga arbete." Tyvärr verkar statsministern intresserad av att skapa konflikt. Till DN uttrycker han det så här: "Sedan vet alla att de borgerliga gick ut ur pensionsgruppen när Miljöpartiet kom med. Nu är Miljöpartiet med så länge de sitter i regeringen och det jobbet kan då återupptas." Bra för Sverige att de här pensionssamtalet kan fortgå och förmodligen en för alla part(i)er gynnsam lösning att MP endast är med så länge de bär tvångströjan av att sitta i regering. Men som den kommande moderatledare Kinberg Batra uttrycker saken: Löfven har ett högt tonläge.

Sist då försvaret. Självfallet måste här samtalas. Omvärldsläget kräver det. Därtill så ska försvarsberedningens rapport från 2014 och Försvarsmaktens svar via departement och utskott bli till Sveriges nya försvarspolitiska inriktningsbeslut. MP har redan tidigt backat och accepterat inköpen av JAS E med mera, så förmodligen blir det i den delen okontroversiellt att arbeta fram förslag. Den svåra uppgiften blir för alla att orka enas om större upprustningar än vad som aviserades förra året. Nu sitter vi alla med början till facit. FP som stod upp för att finansiera åtminstone 2009 års försvarsbeslut har lämnat förhandlingarna och kvarvarande partier diskuterar nivåer som kommer innebära fortsatt svensk nedrustning i en omvärld som talar för annat.

--- --- ---

Punkterna 1, 3 och 4 torde de flesta vara överens om är bra. Punkterna 1 och 4 torde nära nog alla vara överens om är bra. Punkten 2 (och i viss mån 3) är vad som blir föremål för debatt, och det med rätta. Hur statens budget beslutas är en väldigt viktig fråga.

Till att börja med tycker jag det är viktigt att i ett samtal lyssna till flera sidor. För egen del har jag på det temat tagit del av både ledarsidor av skiftande färg och bloggar av skiftande färg och kvalitet. Ett intressant inspel från vänster är t.ex. bloggen Rabiatfeministen. Där ges både en hyllning till landsfadern Löfven, en bild av förhandladet och en kärnfull redogörelse för vad en röst på ett parti innebär i den parlamentarisk demokrati med fler än två partier:

"Det är dessutom så att man i det parlamentariska system som vi har i Sverige förutsätts veta att man röstar på ett parti med kunskapen att detta parti faktiskt kan välja olika allianser i riksdagen. En röst på MP kan betyda att man får eller inte får en Förbifart. En röst på V  betyder garanterat ingen regeringsmakt för partiet men kanske möjlighet till inspel från vänster. Röstar man t ex på SD vet man redan från början att det är en bortkastad röst i den meningen att de inte kommer få särskilt mycket inflytande om de inte kan liera sig med andra partier, vilket dom visat sig oförmögna att göra med sin rasistiska politik. Så funkar demokratin. Det är inte så att 13 procent av rösterna ger 13 procent inflytande i riksdagen. Det kan i stället ge mindre inflytande än ett parti med drygt fyra procent som hamnar i regeringen. Lev med det, det är en del av en parlamentarisk demokrati med fler partier än två."

Den redogörelsen var giltig som beskrivning både före och efter Decemberöverenskommelsen. Betänk bara det konservativa inflytande KD kunnat utöva under 8 år av alliansregering.

Nå, det som debatteras kritiskt från borgligt håll kring Decemberöverenskommelsen är snarlikt. Här ges MP och V stort inflytande utan att allianspartierna kommer blockera. Sant, vad gäller budget så till vida att allianspartierna inte kommer rösta på ett gemensamt motförslag. Däremot kommer de inte stillatigande åse Magdalena Andersson presentera sina koalitionskamraters nådiga lunta.

Alliansen förlorade riksdagsvalet hösten 2014. Bara till att bita i det sura äpplet. Väljarna röstade fram en historiskt svag socialdemokrati och partiledaren Stefan Löfven krokade på MP och V för att få bli statsminister Stefan Löfvén.

Erik Ullenhag (FP), Emil Källström (C), Ulf Kristersson (M) och Jakob Forssmed (KD) har en oerhört viktig uppgift och det är att bilda opinion för en bättre politik. Deras folkupplysning kommer tjäna Sverige väl långsiktigt och de sätter även ner klackarna skarp i ett antal frågor. Regeringen må ha ett carte blanche för statsbudgeten kan tyckas, men det är inom överenskomna ramar. Eller bör så vara. Bloggaren Mattias Lundbäck blottlägger att regeringen höjer utgiftstaket! Det är illavarslande.

På den positiva sidan bör noteras att övrig politik (ej budget) är fritt villebråd så förutom att vara internt oenig så har regeringen även riksdagen mot sig i många frågor. Det sätter p för många frågor S och MP hade önskat genomföra. Gott så eftersom de inte har svenska folkets stöd där.

--- --- ---

Sist och slutligen då, för det här har blivit en alldeles för lång text. Decemberöverenskommelsen har kritiserat för att den blockerar kortsiktiga vinster för Sverige. Men det är alltid lätt att döma för den som slipper hantera situationen som följer. Nyvalskortet är spelat och förblir sannolikt dött för lång tid framöver. S visste att de kunde spela ut kortet när Moderaterna var sargade. Nu finns en överenskommelse så ingen sidan har mer att vinna på ett nyval. Istället förbereds med förslag och ny energi inför 2018.

SD är fråntagna den makt de tillfälligt vann med S, V, MP 2013 och Alliansen 2014. Se Rabiatfeministen ovan för närmare förklaring. Hade SD låtits fortsätta fälla regeringen efter regering så hade Sverige kunnat skadats ännu mer en några 10-tals miljarder i rödgröna skattehöjningar gör. Investeringar hade riskerat att utebli när läget blir osäkrare och i längden går Sverige då miste om jobb, tillväxt och välfärd.

Alliansen får slipper efter valet 2018 samma problem som Stefan Löfven hade i höstas. Genom att vara den större minoriteten (egen majoritet gör delar av överenskommelsen överspelad) så kommer Alliansen kunna lägga budgetar som vinna i Sveriges riksdag. Decemberöverenskommelsen gör så att Sverige kan regeras. Däremot löser det inte frågan varför väljare röstar på populistpartier.

Adventskalender 2014 - Lucka 14

Lucka 14: Håll huvudet kallt och hjärtat varmt. Räkna till 10, ta sen tillfälle (om det går) att överlägga med andra. Stora beslut bör fattas på solid grund.

http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-rakna-till-tio-innan-du-utlyser-ett-extraval/

Sveriges ekonomi och det politiska klimatet

Valrörelsen ser inte ut att vilja ta slut...

Erik Ullenhag blottlägger (SVT Opinion) Magdalena Anderssons propaganda, och visar på att Sveriges ekonomi står sig stark. Hoppas finansminister snart släpper valrörelseretoriken, tar sig i kragen och börjar ta ansvar för sitt fögderi. Annars är risken att det börjar gå utför. Det vore väldigt trist för Sverige är ett bra land med goda förutsättningar att bygga en bättre framtid.

Dagens Industri och Svenska Dagbladet fångar det också.

Klimat- och energiöverenskommelsen från 2009 ser ut att kunna stå sig för lång tid

MP har fel. Ingen nyhet i sig. MP får backa, det däremot är en nyhet av stora mått! 

Alliansregeringens historiska klimat- och energiuppgörelse bifölls av Sveriges riksdag 2009 och nog gillar även politiker som Stefan Löfvén den. Ack då så svårt MP gör det för honom och för Sverige när de försöker sätta käppar i hjulen.

Detta gör att överenskommelsen från 2009 kommer stå sig för lång tid, är min spådom.

http://www.svt.se/nyheter/val2014/mp-far-backa-om-karnkraften

http://www.svt.se/opinion/miljopartiet-ensamma-om-nej-till-karnkraften

http://www.barometern.se/nyheter/TT_inrikes/alliansen-sagar-energiuppgorelsen(4473744).gm

http://www.expressen.se/ledare/ledare-forska-mer-om-karnkraft/

Budgetregler och budgethantering

En pragmatisk lösning - anta alliansens budget! Jag tror det i stort är vad som också bör ske i kommuner som Haninge, oavsett majoritet. 


Här i kommunen antar vi budgeten redan på sommaren och skapar de långsiktiga förutsättningarna för nämndernas budgetarbeten inför kommande år. Skulle det kastas om efter ett val så är risken uppenbar att det blir ett rundhänt hanterade av skattemedel. En mandatperiod är lång och det kommer fler budgetar. Dessutom går det att förbereda tilläggsärenden under året, om det skulle vara nödvändigt.


Märkligt nog ska statsbudgeten läggas kort efter riksdagsvalet och även om det inte är samma press i kommunerna så riskerar resultatet att bli detsamma - slöseri.

Minoritetsregeringar är mer regel än undantag i Sverige

Alliansregeringen 2007-2010 var ett lysande undantag. Den enda andra svenska majoritetsregering sen jag kom till världen 1980 är regeringen Fälldin II. I övrigt har Sverige endast haft minoritetsregeringar och så lär det förbli även efter höstens val, är min starka gissning. 

I valrörelsen 2010 var chanserna goda att allianspartierna åter skulle vinna såväl en majoritet av rösterna och en majoritet av riksdagsmandaten. Fler väljare röstade på ett alliansparti 2010 än 2006 och det var fler som röstade på ett alliansparti än det var väljare som röstade på ett rödgrönt parti i båda dessa två val. Till och med så att skillnaden ökade och Alliansen stärktes mot de rödgröna partierna.

Allianspartierna backade sammanlagt 5 riksdagsmandat från 2006 till 2010. De rödgröna partierna backade 15 riksdagsmandat från 2006 till 2010! Vad kommer då att ske i de allmänna valen 2014? Ingen kan säkert veta förrän på valdagen. 

Fler och fler, tycker jag, ger uttryck för att de tror att det kommer bli stökigt efter valet. Ja, det är troligt. Valsystemet byggdes upp i en tid då Sverige hade 5 riksdagspartier (FP, S, M, C och V). Nu är det 8 (när KD, MP och SD tillkommit). Snart kanske 9 om F! gör sitt inträde också i Sveriges riksdag. Inga klara majoriteter är att vänta.

PM Nilsson i Dagens Industri skrev 17 juni 2014 om att Alliansen inte bör stänga dörren för MP. Han påpekar också att förhandlingsmaskineriet inom Alliansen (samordningskansliet) knäckt hårdare nötter än att foga samman de nya ståndpunkter MP skulle tillföra.

Som kommunpolitiker i Haninge där Folkpartiet nu i två mandatperioder samarbetet med Miljöpartiet och övriga Allianspartier så kan jag inte annat än hålla med, det går att hantera väldigt många frågor. Och skiljelinjerna mellan våra fem partier går på olika platser i olika frågor. Alliansen är på riksplanen väl samsnackade och många frågor finner sin lösning. Det är samtidigt fyra olika partier med varsin medlemskår och varsina politiska program. Ett femte parti med ännu några ståndpunkter går att hantera det också, för Sveriges bästa.

Socialdemokraterna ser ut att gå mot sitt värsta katastrofval i modern tid. EU-valets tapp för dem var ett i raden av bakslag. De sjunker inte endast i opinionsundersökningarna utan i val efter val.

Min uppfattning är, inte helt oväntat, att Sverige bäst utvecklas med ett starkare liberalt mandat i riksdagen. Jag söker ditt och andras stöd för fler liberala röster i Sveriges riksdag. Det leder förhoppningsvis till en återvald Alliansregering och det leder åtminstone till att inflytandet hos protektionister och bakåtsträvare hålls tillbaka, och allt däremellan.

Peter Olevik Dunder (FP)
Kandidat till Sveriges riksdag och Haninge kommunfullmäktige

På tisdag 1 juli samtalar Maria Wetterstrand och Lars Leijonborg om regeringsförhandlandets villkor (Plats: Mellangatan 54, Visby. Kl 10:30-11:30.)

Kommunalpolitikerns julkalender, lucka 1 - torsdag 1 december

1 till 24 december är tiden för advents/julkalendrar. För december 2011 är det min avsikt att under den här väntanstiden, dag för dag, dela med mig av den kommunala vardagen. En liten inblick i vad en förtroendevald, närmare bestämt jag, gör om dagarna.

1:a luckan - torsdag 1 december, en vanlig dag i kommunpolitiken

Förmiddag: Kunskapsinhämtning med frukostmöte på Riksdagen samt samtal om skärgårdsfrågor på Landstinget.

Eftermiddag: Jaga ikapp löpande arbete, mail och kontakt med medlemmar och medborgare. Samt viss avsatt tid för långsiktigt arbete också.

Kväll: Samrådsmöte på Haninge kulturhus med medborgare ur den sverigefinska minoriteten i arbetet med Haninge som finskt förvaltningsområdet.

Kl 07:45 Sjöfarten och miljön – inte bara en jakt på emissioner.

Några korta punkter från föredragen:

Stena Line: Innovationsarbete med vindkraftverk på fördäck gav inte elström som tänkt men ändrade luftströmmar runt överbyggnaden på fartyget vilket gav minskad bränsleförbrukning.

Doktorand Hannes Johnsson: Stor utmaning att nå EU:s miljömål. Dessutom växer näringen. Känd teknik och kända metoder kan minska bränsleanvändningen 17 % men det räcker inte, ny teknik måste till för att nå målen. Energiledningssystem som ISO 50001 kan vara ett steg på vägen för företagen, detta införs nu av Laurin maritime som är ett av de företag Johnsson studerar.

Professor Per Kågeson: Likabehandling av trafikslag (dvs reducera farledsavgifterna för sjöfarten med minst 90 %) skulle minska statens behov av investeringar vägar/järnvägar. De senare bär inte sina egna kostnader, dvs kostnaderna är inte internaliserade för transportslaget. Drift och underhåll av järnvägsinfrastrukturen är dessutom underfinansierad. Därtill ska läggas att nybyggnation av infrastruktur ger CO2-utsläpp som inte alltid kan reduceras av transporterna infrastrukturen löser. I många fall bättre för miljön att styra mer till sjövägarna och att elektrifiera motorvägar ute i landet än att bygga ytterligare järnvägsinfrastruktur.

Men kunskapsinhämtning är inte endast föredrag, det är minst lika mycket kontakterna och samtalen. Samtal fördes rörande färjetrafik (Tynningö) vilket har bäring på Ornö. Likaså berördes Waxholmsbolagets och Gotlandstrafikens för vintersäsongen överdimensionerade fartyg. T ex billigare och bättre för miljön att flyga gotlänningarna till Sthlm och kompettera med enstaka långsamgående godsfärjor.

Kl 10:00 Regionala skärgårdsrådet. 

Företrädare för skärgårdskommunerna, landstinget, skärgårdsstiftelsen, länsstyrelsen och intresseorganisationerna samlas för information och gemensamt arbete i skärgårdsfrågor. Ärenden i pipeline är t ex betalningstjänster i skärgården och SIKO:s bredbandsprojekt. Här beskriver jag ett av dem.

Bredbandsprojektet BUD (bredband, utbyggnad, drift) leds av SIKO (Skärgårdarnas intresseföreningars kontaktorganisation) och syftar till att förverkliga regeringens bredbandsintentionen i Stockholms skärgård. Där det konstateras att marknaden inte bygger ut bredband (100 Mb/s) ska utbyggnad ske med "byalagsmetoden" och byalagen ska få stöttning från kommunen. Länsstyrelsen följer upp att så sker med början i Värmdö nu december, Nynäshamn i januari och därefter Norrtälje. Byalagen kan få Leadermedel (EU-pengar för skärgård och glesbygd, i Haninge omfattas skärgården och Tungelsta av Leader) för projektering. Steget efter projektering blir att ta in offerter på bygge, drift och de tjänster som önskas i nätet. Därefter sker ansökan om bidrag från länsstyrelsen baserat på offerterna. Slutligen sker beställning och då står länsstyrelsen för 75 % av kostnaden!

Kl 12:15 Snabbt möte med planeringschefen (FP) på Landstinget. 

Kort och långsiktiga landstingsfrågor ur ett Haninge kommunperspektiv. T ex handlar det om att skapa förutsättningar för 10-minuterstrafik med pendeltåg till Tungelsta år 2017, vilket jag bl a i egenskap av Tungelstaberedningens ordförande skrivit till SL och Trafikverket om. (Samma följds upp av berörda tjänstemän i kommunen i samtal med Trafikverket.)

Eftermiddag.

Läsa handlingar, post och mail. Besvara internt och externt. Förbereda möten, stämma av pågående frågor och förbereda några mer långsiktiga spörsmål.

Kl 18:00 Samrådsmöte, Finskt förvaltningsområde

Sedan 1 januari 2010 är Haninge kommun finskt förvaltningsområde. Det innebär att Haninge utöver grundskyddet för nationella minoriteter (samer, tornedalningar, judar, romer och sverigefinländare) har ett särskilt ansvar för finska språket och kulturen. Första ärendet för dagen är en särskild satsning på modersmålsundervisningen för de sverigefinska barn som inte har finska språket levande hemma. Vid samrådet framkom även önskemålet att utbildningsförvaltningen också beskriver det arbete som sker på området och om det är något förvaltningen avser, eller skulle behöva hjälp med, att utveckla. Andra teman för 2012 var att ge fokus till äldreomsorgen, kulturen samt den historiska bakgrunden till de nationella minoriteterna.

Peter Olevik Dunder (FP)

Infrastruktur för hållbar utveckling

Det finns mycket att göra på infrastruktursidan i vårt län. Staten bör nu öppna kassakistan och börja bygga de angelägna satsningar för Stockholmsregionen och Sverige som Stockholmsöverenskommelsen tar upp. Det skriver jag tillsammans med 26 andra Folkpartigruppledare om på DN debatt idag.

Haninge kommun har ett politisk mål att från 2008 till 2018 öka med minst 10 000 invånare. Förra året färdigställdes närmare 350 bostäder, året innan cirka 300. Vi har 1000-tals bostäder färdigplanlagda och utbyggnad pågår. T ex Vega 1 som vann laga kraft i dec 2010, cirka 350 bostäder, eller Skarplöt-Nedersta som vann laga kraft mars 2009, cirka 600 bostäder. Vi planlägger för åter 1000-tals med fortsättning i bl a Vega, södra Tungelsta, Norrby och Vendelsö.

Det planläggs, finansieras och byggs bostäder. Folkpartiet i Haninge vill än mer på det området och i majoritetens budgetförslag för 2012 tillskjuts ytterligare planresurser. Bostäder och företagsområden är dock inte allt, det behövs statliga infrastruktursatsningar. Kommunalt tar vi krafttag och lägger 100-tals miljoner på t ex utbyggnad av vatten och avlopp.

För Haninge är citytunnelen och förbifarten viktiga satsningar men det behövs också flertalet statliga utbyggnader lokalt. Ny motorvägstrafikplats vid Vega. Ny pendeltågstation vid Vega. Vändspår för pendeltåg i Tungelsta (som kan möjliggöra 15-minuters trafik). Ny väg (Stavsvägen) som förbinder Tungelsta med motorvägen (Väg 73). Ny brygga för Utötrafiken med mera. Listan kan göras längre och jag kommer fortsätta arbeta för dessa, Södertörnsled m fl.

Jag har även tidigare bl a tagit upp en del några idéer i nedanstående (försök till lättsamma) YouTube-filmer.

Vi måste våga tala klartext. Dagligen blir vi motsv busslaster med fler invånare i Stockholmsregionen och att vi skapar en ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar utveckling är oerhört centralt.

Regionala stadskärnor, en hållbar tillväxtmotor.


Appell för regionpendel!

Länkar till andra folkpartister om dagens DN debatt:

Anders Ekegren, Birgitta Rydberg, Anna Starbrink och Lotta Edholm.

Talmannen vald med 173+1+20 röster

Intressant att talmannen hade blivit vald oavsett hur SD än röstat. Två riksdagsledamöter (varav en var Tomas Bodström) deltog inte i omröstningen vilket gjorde att bara 174 istället för 175 röster krävdes.

En rödgrön röstade för Per Westerberg och därmed var saken klar. Westerberg vald och SD neutraliserade i sakfrågan. Intressant ur ett spelperspektiv och förmodligen snopet för de rödgröna att de inte kan hävda att det krävts SD-röster. Eller var det förankrat hela vägen upp hos de rödgröna som därigenom markerade mot SD? Mångbottnat.

Utmaningar i skolan

Vi ska ha höga förväntningar på alla elever! Bra lärare, höga förväntningar och mod att mäta hur mål uppnås är framgångsfaktorer.

Haninge har kommit mycket långt, bl a genom vårt arbete med kunskapskontroller. Vi har satt som mål att alla elever ska få lära sig läsa år 1 i skolan. Tidigare har det inte varit en självklarhet, nu knäcker nästan alla barnen läskoden redan år 1.

Skolans tidiga år är viktiga och där läggs grunden för fortsatt utbildning. Men även gymnasieskolan behöver reformeras. Många av de ungdomar som idag går arbetslösa har hoppat av gymnasiet. Bl a för deras skull behöver gymnasiet innehålla fler vägar än en. Högskoleförberedande program, yrkesprogram och lärlingsprogram. Alla vägar innehåller möjligheten att läsa in högskolebehövrighet, en möjlighet som även finns och kommer att finnas kvar är att läsa in behörigheten på komvux.

Men gymnasiet ska inte längre tvinga alla att läsa in högskolebehörighet. Det här skriver även Liberala ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman om på sin blogg.

Gymnasiet ska leda till jobb eller högre studier. Idag leder det även till utslagning. Gymnasiet behöver reformeras 2011. Rösta på Folkpartiet för att säkra en reform av gymnasiet. För Sveriges unga!

Glad midsommar från hälsingeskogarna, skärgården eller storstaden

För regniga stunder rekommenderas varmt två korta texter i Göteborgs-Posten av respektive om EU-minister Birgitta Ohlsson (FP). 1, 2.

Glad midsommar allesamman!

Frihet under ansvar eller frihet och ansvar

Dagens Nyheter har idag en intervju med Jan Björklund, nedan två citat. Jag funderar dock över DN:s rubriksättning Frihet under ansvar. Är det inte Frihet och ansvar vi ska kräva? Det tycker i alla fall jag.

DN: "Folkpartiledaren Jan Björklund tycker över huvud taget att individen ska ta större ansvar för sitt liv och att samhället inte ska behöva rätta till allting."

"– Jag blir bedrövad att så fort man öppnar munnen och är kritisk mot svensk integrationspolitik så finns det en dold anklagelse att man skulle vara främlingsfientlig. Det är helt fel. Om vi inte vågar diskutera öppet att vi har problem med vår integrationspolitik tror jag att det kan bli ett bakslag för hela invandringspolitiken. Risken är att människor vänder sig emot att vi ska vara ett öppet land, säger han"

Ministern och Modou

Nyamko Sabuni och Pa Modou Badjie i samspråk under invigningen av Ungdomens hus i Haninge 2010-06-03. En ögonblicksbild i vimlet och sorlet.



Ungdomens hus som för övrigt igår döptes till Lakeside. Juste namn för ett hus mellan Rudansjöarna, i kanten av naturreservatet och Handens pendeltågstation.

Husavdrag - när människor sätts i fokus

Hushållsnära tjänster. Hus, rut och rot. Nu har Martin Timell m fl skrivit på DN-debatt "För oss handlar rot-avdraget om mycket enklare saker än komplicerade tabeller och ekonomiska effekter. Rot ger vanligt folk med vanliga inkomster möjligheten att förverkliga sina drömmar och rot ger oss chansen att på riktigt och mer beständigt städa upp i en bransch som verkligen behöver det."

Fler och vita jobb. Till och med Skatteverket går ut och underlättar för företagen. Bort med ev grus i maskineriet. Men de rödgröna å sin sida vill grusa. De rödgröna hotar jobben, samtidigt som de för ett kort ögonblick vidga avdraget så att det blir "rättvist". De rödgröna vill alltså först öka vinsterna för hyresvärdar, sen göra hantverkare arbetslösa och därmed också minska skatt in till staten. Deras argument slås sönder vid kollision med verkligheten.

Jan Rejdnell har på sin blogg tydligt beskrivit detta, hur RUT är en kassako för staten. Själv ser jag HUS som ett första steg för en svensk tjänsteekonomi.

Grattis Birgitta Ohlsson och grattis Sverige

Jag är fantastiskt glad att statsministern utsett Birgitta Ohlsson till statsråd. Hon är en duktig och färgstark politiker som jag tror av många kan ses personifiera Folkpartiets konsekventa linje för solidaritet med omvärlden. DN, SvD, AB, Expressen. [Uppdatering: DN.]

Vi bygger välstånd i Sverige och EU. Vi handlar med andra och bygger även deras välstånd, och det finns mer vi kan göra. Särskilt som vi är en del av EU. Konjunkturen i Sthlm vänt, skriver DN/TT med ref till Handelskammaren. Och Jan Gunnarsson (värdskapet) driver på för ett välkomnande Sverige. YouTube, Facebook. Vi har goda förutsättningar och ska bygga vidare och utveckla Sverige och EU, det vinner vi alla på.

Birgitta Ohlsson is the (wo)man for the job!