Det är tveklöst stort när två människor lovar att ta varandra i nöd och lust

Idag 2015-08-01 ska jag hålla sommarens fjärde och sista vigsel. Kanske blir det min helt sista för jag är ännu inte bokad på några till hösten och vid årsskiftet går mitt förordnande som vigselförrättare ut. Så jag tar tillfället i akt att reflektera något över åren med uppdraget som borglig vigselförrättare.

Till att börja med: Det är ett oerhört hedersamt uppdrag att ha, att förrätta vigslar. Få (om någon) förtroendeuppdrag känns så stort som det att viga två personer till äkta makar. Jag är väldigt glad och tacksam för de vigslar jag förrättat genom åren och för det faktum att jag styrdes in på det här spåret, för det var långt ifrån planerat. Snarast tvärt om.

Jag är väldigt fokuserad på en ständig strävan att göra saker bättre, både privat och i yrkeslivet. Jag kan fullkomligt uppslukas av mina kall och när jag arbetade som ledande kommunpolitiker så upptogs mina dagar, kvällar och delvis helger redan av politiskt och kommunalt arbete. Att lägga vigselförrättande till det var något jag försökte ducka undan. Mitt fokus var en strävan till ständiga förbättringar inom stadsbyggandet och annat i Haninge kommun. Då gäller det att prioritera och jag prioriterade bort bland annat att bli borglig vigselförrättare för det bar inte mot målet. Numera ser jag lite annorlunda på saken, men jag återkommer till det.

Vintern 2011-2012 var jag på en liten tillställning ute på stan med vänner. Vi pratade högljutt för att höra varandra över den larmande musiken, vi drack öl rakt ur flaskorna och stämningen var lättsam. Så drog en mig åt sidan och frågade om jag kunde viga folk och om jag till sommaren skulle vilja viga henne och hennes sambo som jag också kände sen flera år. Då gick det inte längre. Jag smälte. Utan ett ögonblicks tvekan svarade jag ungefär så här: Om det är er önskan att jag ska viga er så ska vi lösa det. Jag har duckat undan att bli vigselförrättare hittills men det hinner jag ordna här under våren. Jag är hedrad att få frågan.

Så blev det sagt och sen följde den politiska gången internt och i kommunen följt av ett beslut från länsstyrelsen. 2012-06-12 förordnades jag så till borglig vigselförrättare av länsstyrelsen i Stockholms län. Sedan dess och fram till årsskiftet 2015-2016 kan jag viga personer i Sverige. Mest har det blivit i Haninge men också andra kommuner i länet. Idag är det i Bollnäs Hälsingland vigseln går av stapeln. Det är hemma på släktgården, solen skiner och det är utlovat 22 grader Celsius. En strålande svensk sommardag i en, i mitt tycke, idyllisk miljö.

Ständiga förbättringar. Strävan att alltid göra mer och bättre. Samhällen skulle byggas ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart. Budgetar och måldokument skulle finslipas på. Väljare skulle mötas och idéer om vår gemensamma nutid och framtid skulle utbytas. Det var i de stora penseldragen och små detaljerna jag levde och verkade, men det där med mellanmänskliga relationer i en mer privat kontext det låg utanför min verksamhetssfär. Det passade inte in för jag tyckte inte att det bar mot målet. Klart jag gick på bröllop, men som gäst. Det där med att viga folk det kunde andra få ägna sig åt. Själv hade jag fullt upp med annat. Där är min uppfattning en helt annan idag.

Att få vara med och dra ett väldigt viktigt strå till stacken i det bo två människor valt att bygga tillsammans det är fint. Väldigt väldigt fint. Nästan lite religiöst (som i stort) trots att det är en borglig vigsel. Rörd är åtminstone lätt att bli. För det är tveklöst stort när två människor lovar att ta varandra i nöd och lust. Tack alla par som jag vigt! Jag önskar er fortsatt lycka och välgång i era äktenskap och i livet.

Peter Olevik Dunder

Samtal med vänner som valt extremism

Det här inlägget skrev jag dagarna efter valet, men dröjt och dröjt med att publicera. Mycket för att jag ville fundera vidare kring detta. En bonus är att jag nu har flera andra artiklar på ämnet att länka till. (Liberal Debatt, DN Kulturdebatt, DN Ledare, GP Krönika, Tidningen NU Ledare)

Vad är det då jag funderat kring? Jo, såhär: Jag tänker sätta mig ner och samtala för att försöka förstå. Jag har talat med en gammal vän som engagerat sig i SD och en släkting som engagerat sig i UV. Min avsikt är att samtala med dem bägge och syftet är att försöka förstå.

Mitt syfte är inte att omvända dem. Jag tror det blir ett dåligt samtal om jag är där för att frälsa dem. Hur mycket det nu än skulle vara rätt, riktigt och bra (sett ur min horisont). Kanske de väljer att omvärdera en del av sina ställningstaganden, de är tänkande personer bägge två. Kanske de befästs i sina respektive ideologier, de kanske inte ens vill tala när vi väl kommit en bit in i samtalet. Kanske blir vi alla lite mer insatta i "den andra sidans" världsbild. Vi lever i samma värld men kan se den på olika sätt. Förhoppningsvis blir jag på kuppen lite klokare och kan förändra mig för att förändra i samhället.

Jag är väldigt trygg med min liberala kompass. Jag har därtill kämpat i en valrörelse och försökt värva stöd för en omvald Alliansregering mm. Att lyssna till personer jag känt länge och höra varför de engagerat sig i SD resp UV är för att kanske också bättre förstå vad jag inte förmedlar. 

Jag tror att ett liberalare samhälle är det bästa för alla, att det blir bättre för alla och att det svarar på massor med frågor. Nu kan jag samtidigt konstatera med ett valresultat som facit att det finns gott om personer som röstar på annat och då tänkte jag försöka gå till källan, nämligen personer som jag känt sen tidigare och som valt att inte bara rösta utan också engagera sig politiskt. Vad är deras bevekelsegrund? Vad är det som motiverat dem? Vad fick dem att sluta knyta näven i byxfickan och istället lösa medlemskap? Kan jag bättre förstå vad det är som gjort att de valt som de gjort så kanske jag kan ändra i vad jag gör. Min liberala kompass är stadig. Jag är övertygad om att både SD:s och V:s ideologi både leder fel och skadar väldigt många. Jag bör ändå kunna förändra mitt sätt att agera för att bättre nå fram, bättre nå ett större stöd, bättre kunna förändra världen runt om dig och mig.

Det är inte så att ändamålen helgar medlen och att här ska anammas den ena eller andra extremismen, det är heller inte det jag säger. Däremot tror jag att det vore oklokt av mig att inte försöka förstå bättre. Kunskap är makt som det så vackert heter. Och kan jag förstå de här personerna bättre så kanske jag också förstår andra SD- och V-väljare bättre. Kanske förstår jag mer än så. Men om jag inte vill fråga, lyssna och faktiskt också vara beredd att själv ändra på mig så tror jag att jag intellektuellt smalnar. Jag har böcker om allt möjligt. Jag tar del av diverse analyser. Nu siktar jag på att ta ett steg till och jag hoppas att det leder till upplysning även om det är två mörka ideologier jag kommer möta.

Människorna bakom fasaden, de där jag känt i massor med år, vad är det som gör att de valt det jag uppfattar som mörker. Är det ljuset jag tycker mig erbjuda som är skrämmande, är det en tragedi som ligger bakom eller är det så att jag faktiskt inte fattat (ännu)? Jag hoppas få veta. Jag är glad att de ställer upp på samtal och får jag något av värde för omvärlden med mig från samtalet så ska jag försöka dela med mig.

Tack på förhand för att ni ställer upp!

Peter Olevik Dunder

FRA-lag behövs i Europa! Satt kaffet i vrångstrupen?

Amerikanska underrättelsemyndigheter med flera har ägnat sig åt att avlyssna politiska ledare, har rapporterats. Vad blir då svaret? Det politiska svaret i Sverige och Europa, det vill säga. Delvis att det nog vore bra med en lagreglering.

Missförstå mig rätt. Det som saknats på flera håll i världen är en reglering. FRA-lagen med alla sina brister är åtminstone en reglering på ett område som innan saknade sådan.

Jag kan också tycka, möjligen färgad av mitt yrkesval som officer, att underrättelseverksamhet mot andra länder är väsenskilt från övervakning inom det egna landet och det egna landets medborgare.

Staten har inget att göra med vad medborgarna ägnar sig åt. Snack om rent mjöl i påsar står sig slätt mot invändningen att staten inte ska leta i andras påsar. Däremot bör, som en rimlig avvägning, polis efter prövning/särskilt beslut få avlyssna en misstänkt kriminell. Likaså bör, som en rimlig avvägning, underrättelsetjänst efter prövning/särskilt beslut få vända ut och in på sig själva för att gräva fram information i ett visst syfte - t ex författningsskydd eller nationell säkerhet. Det kan aldrig vara så att vi alla medborgare omfattas av detta, det är inget vi ska behöva tåla, det är inget som ens ska upp till avvägning. Möjligt att jag och andra politiker ska förväntas tåla mer, i övrigt allt lika.

Peter Olevik Dunder (FP)

Värderingar och identitet

Sverige är en trygg plats på jorden. Vi har i modern tid varit förskonade från krig på svensk jord och vi har genom entreprenörer och liberala reformer byggt upp ett välstånd. Jag vill att vårt Sverige, det du och jag bygger, ska vara en ljus framtid för fler människor. Det är en utmaning att politiskt hantera integration och det bör handla mer om att tillåta människor att lyckas än att hitta omhändertagandesystem.

En av killarna jag bor med ska snart iväg till USA:s ambassad för intervjuer för att erhålla visum. Drömmen om Amerika, där var och en är sin egen lyckas smed, gör att många väljer att söka sig dit. USA är attraktivt för många. Där premieras entreprenörskap men där tillåts även en annan och större tjänstesektor än i Sverige.

Jag tycker att det är hög tid för oss att tillåta fler tjänstejobb. Alla människor ska tillåtas bidra. Integration handlar inte bara om arbetsmarknaden utan även om att känna sig behövd/efterfrågad. En väldigt mänsklig reaktion för de som inte släpps är att efter ett tag bestämma sig för att inte vilja släppas in.

En mediantid på 7 år för att komma i arbete är därför av ondo på många sätt. Människor i arbetsför ålder måste få tillåtas bidra och tillåtas få lyckas. Fram för fler tjänstejobb! Bort med alla ideologiska skygglappar, systemkrångel och hinder. Släpp människors kreativitet fri.

PP:s chanser ökar, på bekostnad av?

Ränderna går inte ur Thomas Bodström. S vill ha mer av storebrorssamhälle vad det verkar och nu ska FRA-frågan förhalas under nästa mandatperiod. (Läs Svenska Dagbladet och Rick Falkvinge.)

Integritetsförsvarare som Camilla Lindberg och andra folkpartistiska riksdagsledamöter gjorde en avgörande skillnad med att förbättra lagförslaget i riksdagsbehandlingen. Annat är det med kommunistanhängarna, eller vad sägs om den tvetydiga affisch-sloganen från UV: "Vill ni ha det som i Sovjet? Stoppa övervakningssamhället" Populisterna på vänsterkanten saknar trovärdiga lösningar och nu skadeskjuts de även av sin egen, Thomas Bodström.

Piratpartiet lär inte ha kunnat få bättre reklam och fortsätter det så här kanske PP kommer över riksdagsspärren. Jag hoppas dock att de som verkligen vill värna individens frihet lägger sin röst där det gör skillnad, dvs röstar på Folkpartiet.

Tillåt mig småle

Humor i svensk politik. Kanske det väcker intresse. Jag tror dock att publiken i mångt och mycket ändå kommer att utgöras av ankdammen. Det vill säga den lilla krets som redan går på det mesta politikrelaterat.

Konceptet presenteras i alla fall i Svenska Dagbladet idag av stå-uppare som tänker göra svensk politisk Stå upp under namnet Lobby. Toppen! Go 4 it, säger jag.

I jämförelse med vad jag sett av finsk politik så är svenska politiker mindre allvarliga. Men ett antal komiker kan säkert gå längre. Deras svansföring verkar vara hög, så kanske blir det inte att göra narr av kändisar utan att faktiskt lyfta fram humorna i vissa ställningstagande mm.

"–Lobbyn är inte främst satir. Det handlar inte om att göra politiken roligare utan om att göra humorn mer politisk, konstaterar Erik Löfmarck."

Jag ska se om jag inte kan boka in en sån här kväll längre fram. Kanske i samband med en ost- och vinprovarkväll ;)

"I kvällens omgång kan publiken räkna med att få höra skämt om Sven Otto Littorin, Arbetsförmedlingen och jobbcoacher. Något torra ämnesval kan tyckas, men Agneta Wallin påpekar att det tråkiga och fyrkantiga är det som inspirerar henne allra mest.

–Det är mycket mer spännande att skämta om tråkiga saker, det blir mer dynamiskt, en annan laddning. Varför ska man göra sig rolig över något som redan är roligt?"

Det som finns i vår nära omvärld utan att vara allmängods

Anders Eriksson har utrett hur polisen ska använda signalspaning. Det vill säga hemlig teleavlyssning via FRA.

Jag har sett en del av pressträffen och läst pressmeddelandet. För min del räcker det, åtminstone för stunden. Utredningen finns tillgänlig när helst andan faller på och det mer intressanta som jag ser det är vilka lagförslag det här mynnar ut i och hur dessa sedan angrips. Justitieministern verkade åtminstone gå i någon slags försvarsställning i rapport, länk se Annika Beijbom.

En saklig och sansad inledning till debatt finns hos Mark Klamberg 1 2. Bra länkar hos Annika Beijbom 1 2.

Ett annat område som ligger mig närmre och som vanligtvis inte når gemene man är förekomsten av sjöminor i vårt närområde. Det gjorde säkert inte FRA:s verksamhet heller innan debatten kom i samband med försöken att börja reglera den verksamheten. Sjöminor är knappast integritetskränkande men nog så värt att ändå notera. Om så bara av den enkla anledningen att Östersjön avviker från normalläget i världen.

FRA:s verksamhet må ha varit höljt i dunkel, likaså har mycket annat. Nu finns information om exempelvis minor lättare tillgänglig, tidigare krävdes grävande i bland annat krigsarkivet. Tillgången på information är fantastisk men mängden data gör att mycket ändå förblir okänt.

Här en länk till Sjöfartsverket. www.sjofartsverket.se/minor

Hälsning, svensk, ~nordist, europé, ~internationalist

Carl Bildts bevingade beskrivning om sig själv (från boktiteln: Hallänning, svensk, europé) tycker jag är talande för hur jag, och säkert många fler med Bildt och mig kan känna sig. Jag är hälsing utan att det på något sätt skulle vara ett motsatsförhållande till att jag också brinner för nordiska frågor eller för den del Haningefrågor.

Jag är den jag är utifrån bakgrund och erfarenheter samtidigt som jag utvecklas och får ett bredare spektrum som färgar mig. Nu följer jag med stort intresse Maciej Zarembas senaste artikelserie "i väntan på Sverige". 

Sunt förnuft kommer man långt på och det är genom att vara intellektuellt ärlig och faktiskt våga lyfta på stenar som jag tror att vi på allvar kan förbättra Sverige. Zaremba gör med integration samma sak som Jan Björklund med skolfrågor, Maud Olofsson med värderingsfrågor och Marit Paulsen med djurhållningsfrågor - de ryggar inte för det obekväma, de står upp för verkligheten.

Jag diskuterar gärna utvecklingsfrågor öppet och konstruktivt. Zaremba sätter huvudet på spiken i många fall men det krävs att fler pratar för att diskussion och debatt ska komma igång. Jag ser diskussionerna som är på samma gång är obekväma och konstruktiva som den smala vägen vilken bör vandras. Min förhoppning är att jag själv ska lyckas leva upp till och bidra till sådana diskussioner.

Artikel 1: Svensk? Var god dröj!

Artikel 2: Mät din snorre

Artikel 3: Vilse i mångfalden

Artikel 4: Vem äger flaggan?

Tidigare blogpost om Zarembas "i väntan på Sverige.