Det är tveklöst stort när två människor lovar att ta varandra i nöd och lust

Idag 2015-08-01 ska jag hålla sommarens fjärde och sista vigsel. Kanske blir det min helt sista för jag är ännu inte bokad på några till hösten och vid årsskiftet går mitt förordnande som vigselförrättare ut. Så jag tar tillfället i akt att reflektera något över åren med uppdraget som borglig vigselförrättare.

Till att börja med: Det är ett oerhört hedersamt uppdrag att ha, att förrätta vigslar. Få (om någon) förtroendeuppdrag känns så stort som det att viga två personer till äkta makar. Jag är väldigt glad och tacksam för de vigslar jag förrättat genom åren och för det faktum att jag styrdes in på det här spåret, för det var långt ifrån planerat. Snarast tvärt om.

Jag är väldigt fokuserad på en ständig strävan att göra saker bättre, både privat och i yrkeslivet. Jag kan fullkomligt uppslukas av mina kall och när jag arbetade som ledande kommunpolitiker så upptogs mina dagar, kvällar och delvis helger redan av politiskt och kommunalt arbete. Att lägga vigselförrättande till det var något jag försökte ducka undan. Mitt fokus var en strävan till ständiga förbättringar inom stadsbyggandet och annat i Haninge kommun. Då gäller det att prioritera och jag prioriterade bort bland annat att bli borglig vigselförrättare för det bar inte mot målet. Numera ser jag lite annorlunda på saken, men jag återkommer till det.

Vintern 2011-2012 var jag på en liten tillställning ute på stan med vänner. Vi pratade högljutt för att höra varandra över den larmande musiken, vi drack öl rakt ur flaskorna och stämningen var lättsam. Så drog en mig åt sidan och frågade om jag kunde viga folk och om jag till sommaren skulle vilja viga henne och hennes sambo som jag också kände sen flera år. Då gick det inte längre. Jag smälte. Utan ett ögonblicks tvekan svarade jag ungefär så här: Om det är er önskan att jag ska viga er så ska vi lösa det. Jag har duckat undan att bli vigselförrättare hittills men det hinner jag ordna här under våren. Jag är hedrad att få frågan.

Så blev det sagt och sen följde den politiska gången internt och i kommunen följt av ett beslut från länsstyrelsen. 2012-06-12 förordnades jag så till borglig vigselförrättare av länsstyrelsen i Stockholms län. Sedan dess och fram till årsskiftet 2015-2016 kan jag viga personer i Sverige. Mest har det blivit i Haninge men också andra kommuner i länet. Idag är det i Bollnäs Hälsingland vigseln går av stapeln. Det är hemma på släktgården, solen skiner och det är utlovat 22 grader Celsius. En strålande svensk sommardag i en, i mitt tycke, idyllisk miljö.

Ständiga förbättringar. Strävan att alltid göra mer och bättre. Samhällen skulle byggas ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart. Budgetar och måldokument skulle finslipas på. Väljare skulle mötas och idéer om vår gemensamma nutid och framtid skulle utbytas. Det var i de stora penseldragen och små detaljerna jag levde och verkade, men det där med mellanmänskliga relationer i en mer privat kontext det låg utanför min verksamhetssfär. Det passade inte in för jag tyckte inte att det bar mot målet. Klart jag gick på bröllop, men som gäst. Det där med att viga folk det kunde andra få ägna sig åt. Själv hade jag fullt upp med annat. Där är min uppfattning en helt annan idag.

Att få vara med och dra ett väldigt viktigt strå till stacken i det bo två människor valt att bygga tillsammans det är fint. Väldigt väldigt fint. Nästan lite religiöst (som i stort) trots att det är en borglig vigsel. Rörd är åtminstone lätt att bli. För det är tveklöst stort när två människor lovar att ta varandra i nöd och lust. Tack alla par som jag vigt! Jag önskar er fortsatt lycka och välgång i era äktenskap och i livet.

Peter Olevik Dunder

Samtal med vänner som valt extremism

Det här inlägget skrev jag dagarna efter valet, men dröjt och dröjt med att publicera. Mycket för att jag ville fundera vidare kring detta. En bonus är att jag nu har flera andra artiklar på ämnet att länka till. (Liberal Debatt, DN Kulturdebatt, DN Ledare, GP Krönika, Tidningen NU Ledare)

Vad är det då jag funderat kring? Jo, såhär: Jag tänker sätta mig ner och samtala för att försöka förstå. Jag har talat med en gammal vän som engagerat sig i SD och en släkting som engagerat sig i UV. Min avsikt är att samtala med dem bägge och syftet är att försöka förstå.

Mitt syfte är inte att omvända dem. Jag tror det blir ett dåligt samtal om jag är där för att frälsa dem. Hur mycket det nu än skulle vara rätt, riktigt och bra (sett ur min horisont). Kanske de väljer att omvärdera en del av sina ställningstaganden, de är tänkande personer bägge två. Kanske de befästs i sina respektive ideologier, de kanske inte ens vill tala när vi väl kommit en bit in i samtalet. Kanske blir vi alla lite mer insatta i "den andra sidans" världsbild. Vi lever i samma värld men kan se den på olika sätt. Förhoppningsvis blir jag på kuppen lite klokare och kan förändra mig för att förändra i samhället.

Jag är väldigt trygg med min liberala kompass. Jag har därtill kämpat i en valrörelse och försökt värva stöd för en omvald Alliansregering mm. Att lyssna till personer jag känt länge och höra varför de engagerat sig i SD resp UV är för att kanske också bättre förstå vad jag inte förmedlar. 

Jag tror att ett liberalare samhälle är det bästa för alla, att det blir bättre för alla och att det svarar på massor med frågor. Nu kan jag samtidigt konstatera med ett valresultat som facit att det finns gott om personer som röstar på annat och då tänkte jag försöka gå till källan, nämligen personer som jag känt sen tidigare och som valt att inte bara rösta utan också engagera sig politiskt. Vad är deras bevekelsegrund? Vad är det som motiverat dem? Vad fick dem att sluta knyta näven i byxfickan och istället lösa medlemskap? Kan jag bättre förstå vad det är som gjort att de valt som de gjort så kanske jag kan ändra i vad jag gör. Min liberala kompass är stadig. Jag är övertygad om att både SD:s och V:s ideologi både leder fel och skadar väldigt många. Jag bör ändå kunna förändra mitt sätt att agera för att bättre nå fram, bättre nå ett större stöd, bättre kunna förändra världen runt om dig och mig.

Det är inte så att ändamålen helgar medlen och att här ska anammas den ena eller andra extremismen, det är heller inte det jag säger. Däremot tror jag att det vore oklokt av mig att inte försöka förstå bättre. Kunskap är makt som det så vackert heter. Och kan jag förstå de här personerna bättre så kanske jag också förstår andra SD- och V-väljare bättre. Kanske förstår jag mer än så. Men om jag inte vill fråga, lyssna och faktiskt också vara beredd att själv ändra på mig så tror jag att jag intellektuellt smalnar. Jag har böcker om allt möjligt. Jag tar del av diverse analyser. Nu siktar jag på att ta ett steg till och jag hoppas att det leder till upplysning även om det är två mörka ideologier jag kommer möta.

Människorna bakom fasaden, de där jag känt i massor med år, vad är det som gör att de valt det jag uppfattar som mörker. Är det ljuset jag tycker mig erbjuda som är skrämmande, är det en tragedi som ligger bakom eller är det så att jag faktiskt inte fattat (ännu)? Jag hoppas få veta. Jag är glad att de ställer upp på samtal och får jag något av värde för omvärlden med mig från samtalet så ska jag försöka dela med mig.

Tack på förhand för att ni ställer upp!

Peter Olevik Dunder

Det offentliga samtalets gränser

Behövs gränser för vad som får sägas? Nja. Frågor måste få kunna debatteras, även sådana som står långt från mellanmjölk. Vad som är sant och inte måste få ifrågasättas men att ljuga där går gränsen.

Återkommande går Aftonbladets ledarsida och andra LO/S-anknutna över gränsen. På andra sidan har vi tvingats bevittna M-företrädare som gör våld på historien. Kanske är det därför dessa två partier är så stora? Om det är så kommer jag aldrig att företräda ett stort parti, för jag vägrar sjunka till den samtalsnivån.

LO-debattören Daniel Suhonens jämförelse av äldreboenden med GULAG har både konservativa Svensk Tidskrift och oberoende Dagens Samhälle pekat hål på.

Vi kan gilla olika, vi kan tycka olika, vi kan argumentera olika. Men debatten måste försöka hållas inom en anständighetens gräns där intellektuell hederlighet är riktmärket.

Peter Olevik Dunder
Riksdagskandidat (FP)

42! En placering som förpliktigar

Folkpartiets riksdagsvalsedel för Stockholms län och stad: 42. Peter Olevik Dunder, Haninge. 

Alla som läst Douglas Adams trilogi i fem delar förstår pressen det innebär att väljas till 42!

Ödmjukast,

Peter

Grattis Rikard Wolff till Hederslegionen!

Frankrikes president utnämner Rikard Wolff till riddare av franska hederslegionen, rapporterar Sveriges Radio.

"Genom denna utmärkelse vill franska myndigheter hedra Rikard Wolffs rika och mångsidiga artisteri. Genom åren har han, inte minst, på sitt unika vis tolkat franska artister som Piaf, Barbara och Brel på scener som Dramaten, Operan och Kulturhuset och på turneer i landet", citeras Frankrikes ambassadör.

Frankrike, landet vars valspråk är Frihet, Jämlikhet, Broderskap, delar ännu ut statliga ordnar. Egentligen är ännu ett navelskådande svenskt sätt att benämna det för Sveriges sätt är vad som sticker ut som en udda fågel bland stater.

Sverige har nämligen sedan 1970-talet slutat dela ut statliga ordnar till svenska medborgare. Utländska medborgare däremot kan fortfarande föräras Nordstjärneorden eller Serafimerorden. De andra två, Vasaorden och Svärdsorden, är lagda vilande. (Vilka ordnarna är spelar mindre roll för resonemanget.)

Då när de inrättades på 1700-talet som nu på 2000-talet är ordensväsendet ett för staten ekonomiskt fördelaktigt sätt att belöna insatser. Kungahuset skriver om 1700-talet: "Ett emaljerat kors i band att bäras offentligt var en billigare lösning än jordegendomar och pensioner, och gav lika mycket status."

Nu tror jag inte en orden ger riktigt samma effekt idag så då men ändå för staten fördelaktigt. Att sluta dela ut ordnar markerade en ny tid. Frågan är om det ännu idag behöver markeras, eller om fördelarna numera kan anses väga över? Ska Sverige åter kunna och göra som Frankrike m fl länder och hedra medborgare som Rikard Wollf?

Låt mig vara tydligt. Det finns andra sätt att hedra medborgare och det hedras människor i Sverige redan idag, här är blott ännu ett sätt. En orden hotar inte demokratin eller jämlikheten i samhället, den tiden är förbi. En orden kanske inte ens uppskattas som hederbetygelse längre, men låt oss för all del pröva att lyfta fram förebilder.

Apparaten med ett ordenskansli står skattebetalarna redan för i dagsläget och tillägget med emaljerade kors i band är förmodligen långt billigare det mesta andra.

Enväldet ska bekämpas, men dagens envälde i Sverige ligger i statsministerrollen snarare än statschefsrollen, vilket jag också skrivit om tidigare. Ordnar, medaljer eller framlyftande av personer ska därför inte ställas mot demokrati, pensioner eller jämlikhet.

GOTT NYTT 13!

God nytt år och god fortsättning! Det är (bara) genom det du, jag eller andra människor skapar som vi bygger en bättre värld. Gör det bästa av 2013!

Peter Olevik Dunder

Individualisera helgdagarna

Folkpartiet Liberalernas landsmöte 2011 beslöt bifalla motion C22 Individualisera helgdagarna. Partiets linje i frågan om helgdagar är därmed motionens att-sats:

att Folkpartiet ska verka för att lagen om allmänna helgdagar ändras till att innehålla större möjlighet till fria och individuella val och mindre av lagstiftaren fastslagna dagar av religiös, politisk eller nationell karaktär.

Motivtexten till motionen författade jag kort: Högtider och helger bryter vardagens sysslor. De fyller ett viktigt syfte, har en naturlig och fullt berättigad plats i vårt samhälle både historiskt, nu och i framtiden. Att dagarna ligger där de gör har historiska skäl vilket bör öppna upp för att de kan omprövas i ett mångkulturellt samhälle och i en globaliserad värld. Det kan ge ökad frihet för individen och konkurrensfördelar för oss som land. Friare möjligheter att själv anpassa vardag som helg till den enskilda invididens övertygelser, önskemål och livsval ställs emot samhällsnormer om när ledighet ska tas ut. Självfallet bör dialog ske mellan arbetstagare och arbetsgivare på samma sätt som semester eller annan ledighet planeras.

Det korporativistiska Sverige hör dåtiden till

Även om några från S-fackligt håll nu säkert vill ropa "Go Home!" till Ulf Öfverberg så ser nog andra hans debattartikel i DN som den öppning till förnyelse av socialdemokratin som åter skulle kunna påbörjas nu under fyra år till i opposition.

2014 kanske S är ett parti som andra, inte bara storleksmässigt utan även står friare från särintressen. Jag är i alla fall av den uppfattningen att ett parti ska se till helheten.

Svenskhet #6juni :)

En glimt av svenskhet från ett vandrarhem i Trollhättan. Ett 500-bitars pussel av JR och Sue Ellen tillverkat i Västtyskland. Hur helylle är inte det? :)

Alla som följde TV i Sverige på 1980-talet förutsätter jag har en relation till Dallas. Oavsett vad den är så är Dallas ett stycke samtidshistoria, både i sig själv och över den tid det sändes.

Svenskhet är det vi har tillsammans och dit hör bl a Dallas. Åtminstone för ett antal år till. Öst- och väst må ha förenats, två tevekanaler må ha blivit fler och olja är inte framtiden. Men de dröjer sig kvar som referensramar i det offentliga samtalet.

Värderingar och identitet

Sverige är en trygg plats på jorden. Vi har i modern tid varit förskonade från krig på svensk jord och vi har genom entreprenörer och liberala reformer byggt upp ett välstånd. Jag vill att vårt Sverige, det du och jag bygger, ska vara en ljus framtid för fler människor. Det är en utmaning att politiskt hantera integration och det bör handla mer om att tillåta människor att lyckas än att hitta omhändertagandesystem.

En av killarna jag bor med ska snart iväg till USA:s ambassad för intervjuer för att erhålla visum. Drömmen om Amerika, där var och en är sin egen lyckas smed, gör att många väljer att söka sig dit. USA är attraktivt för många. Där premieras entreprenörskap men där tillåts även en annan och större tjänstesektor än i Sverige.

Jag tycker att det är hög tid för oss att tillåta fler tjänstejobb. Alla människor ska tillåtas bidra. Integration handlar inte bara om arbetsmarknaden utan även om att känna sig behövd/efterfrågad. En väldigt mänsklig reaktion för de som inte släpps är att efter ett tag bestämma sig för att inte vilja släppas in.

En mediantid på 7 år för att komma i arbete är därför av ondo på många sätt. Människor i arbetsför ålder måste få tillåtas bidra och tillåtas få lyckas. Fram för fler tjänstejobb! Bort med alla ideologiska skygglappar, systemkrångel och hinder. Släpp människors kreativitet fri.

Sir Winston S Churchill gick längre än Roland Utbult

Två herrar med många strängar på sina lyror, Churchill och Utbult. Den förre bytte från Torys till liberalerna och sedan efter några år tillbaka till Torys. Den senare har idag meddelat att han lämnar liberalerna för att gå till kristdemokraterna.

Jag tycker att det är rätt och riktigt gjort att som Churchill och Utbult ta steget ur tryggheten i det invanda. Alla är vinnare på att det finns utrymme för att byta parti. Samhället förändras, partier ändras över tid och det samma gäller individer.

Att sälla sig till det parti som bäst stämmer överens med inre kompass eller som ger bäst utrymme för att utveckla ens hjärtefrågor är sunt. Sen ska det självfallet åtföljas av att eventuella uppdrag som direkt eller indirekt är komna av partitillhörigheten lämnas.

Slutligen kan jag gratulera kristdemokraterna. Frihetliga/socialliberala är en väljargrupp som jag tror kd kommer att behöva om de ska klara 4 procentsspärren. Konservatism i all ära, visst kan kd tjäna på att positionerar sig när de ensamma vandrar ut utanför de ramar som definierat det svenska politiska fältet. Men kd behöver komma åt de konservativa moderata väljarna om de ska nå verklig framkom. Där kanske Utbult inte fungerar som dragplåster, men väl i det motsatta lägret, dvs bland frihetliga.

(Churchill citerad i tidigare inlägg av mig 1, 2.)

Uppdatering
Artiklar i Dagen 1, 2, 3.

Kunskap är makt men vad ska vi göra med pengar

Överens om vad som ska bort: jordbrukssubventioner. Att diskutera: vad som ska till.

Likhet mellan ett av styckena högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) skrev på DN debatt 7/7-09 och det Mattias Svensson citerar den danske statistikern Björn Lomborg i senaste numret av Neo; är att jordbrukssubventionerna måste bort. Det är pengar som kan göra större nytta på annat håll.

Krantz

"Europeiska unionen måste få en mer modern budget. Det är inte rimligt att 40 procent av unionens ekonomiska resurser avsätts till jordbrukssubventioner. Det leder till dyrare mat för européerna, att fattiga länder utsätts för ojuste konkurrens och att andra angelägna områden trängs undan. En större andel av unionens budget måste i stället avsättas till forskning, vilket är avgörande inte bara för unionens konkurrenskraft utan också för Europas roll som bärare av ett klassiskt bildningsideal." DN.

Lomberg

"[P]oängterade Copenhagen Consensus att jordbrukssubventionerna borde avskaffas. Om vi gjorde det, kunde vi göra tio gånger mer bra saker för världen än vad global uppvärmning någonsin kan förorsaka." Neo, s22-23.

Men vad är det som ska till?

Inte då efter att subventionerna tagits bort, det finns det många idéer och tänkare varav Krantz och Lomberg som ovan citerats.

Nej frågan är vad är det som ska till för att få bort subventionerna? Personligen tror jag på opinionsbildning i bl a Frankrike. Det kan tycka vilt men jag är inte främmande för att vi använder delar av biståndsbudgeten till lobbyism i Frankrike. I förlängningen gynnar det tredje världen.

Politiker ska hantera pengar klokt. Biståndsfinansierad lobbyism för subventionsslopande är ur mitt sett att se det inte oklokt, men heller inte okontroversiellt.

Vad är okej? Våldsmonopol och övervakning

Tre aktiviteter i närtid som jag tycker förtjänar att uppmärksamma och fundera kring.

1. Vänster-anti-rasist misshandlar en valarbetare i Skärholmen
Antirasister slår invandrare
2. HMS Malmö uppbringar 7 misstänkta pirater, se bl a filmen nedan.
Piratdåd utanför Somalia avvärjs av EU (svenskar), missdådarna lagförs i Kenya
3. Nätverket Svart måndag och 10 EU-parlamentskandidater skriver på Brännpunkt.
Övervakning av medborgare i en demokrati

Statens kärnverksamhet är säkerhet - både utrikes säkerhet, inrikes säkerhet och rättssäkerhet. Vi styr staten genom fria demokratiska val, alla ska få plädera för sin sak och vinna väljarnas förtroende.

Men var drar vi gränsen, när är det okej att gripa missdådare? Frågan är ur ett moraliskt perspektiv eftersom vi genom lagar reglerat exempelvis envarsgripande.

Nästa sak är det moraliska i att inte gärna gripa misstänkta pirater förrän det finns ett avtal som gör att piraterna inte med automatik skickas till statsfartygets hemnation. Jag förstår de praktiska problemen men det är samtidigt viktigt att hålla denna moralaspekt i åtanke. Det är självklart att alla ska hjälpa sjömän ute till havs, men det kan få strategiska konsekvenser och även mediaefterspel på hemmafronten.

Slutligen övervakningen som om än inte direkt så åtminstone indirekt är att utöva kontroll över information. Det stora problemet är inte vad som övervakas utan det som aldrig blir sagt på grund av rädsla för övervakning. Därmed inte sagt att det som övervakas också kan vara ett intrång i den enskildes integritet, men större är ändå när något inte längre ens kan uttalas.

1. Läs gärna vidare på Lotta Edholms (FP) blogg
"I lördags slog Nätverket mot rasism till mot ett demokratiskt möte i Skärholmen. Med hot och våld trakasserade nätverkets medlemmar folkpartister som försökte genomföra ett helt vanligt torgmöte inför EU-valet den 7 juni."

2. Försvarsmaktens Combat Camera film visar en del av vad vi har att vänta i framtida nyhetsrapportering.

Att ha Combat Camera är självfallet ett sätt för chefer att i efterhand visa vad deras bedömning optiskt underbyggdes med. Bonuseffekten är att vi andra också får en något mindre tillrättalagd bild av skeendet, till och med rörliga bilder plus ljud.




3. Är detta början på 1984? Länk till SvD Brännpunkt
Frihet är att kunna säga att 2+2=4, och allt som sedan följer av det.

I ett liberalt samhälle kan vi alla säga att 2+2=4. Det är värt att försvara!

Två inslag som går mot strömmen

Moderaterna har helt tappat förståndet, eller?

Bildligt talat satte jag apelsinjuicen i halsen i morse när jag började läsa DN debatt. Moderaterna föreslår i svepande ordalag en massa populistiska saker om regelverket för invandrare, illa! Men de bättrar sig om man tar sig igenom den första delen av artikeln så kommer de faktiskt ner till ett antal konkreta och rimliga punkter som de föreslår. Helt ute och cyklar är de inte, frågor måste kunna diskuteras och de radar faktiskt upp ett antal förslag som alla riksdagspartier bör kunna föra en dialog kring.

Det här kan tyckas påminna lite om den där folkpartistiska arbetsgruppen på skolområdet som kom fram till att matematik inte ska undervisas på arabiska. Grundtesen att undervisning ska bedrivas på svenska och att syftet är att barnen ska få svenska som språk är god och behjärtansvärd.

Men det blir ingen bra diskussion om när rubriker sätts som fokuserar på ytterligheter. Skolor i Malmö där huvuddelen av barnen inte har svenska som modersmål är en sådan ytterlighet. Där är det den pedagogiska professionen som bör göra ställningstagandet om/att svenska ska brukas i undervisningen i syfte att förbereda barnen för det svenska samhället.

Jag vill att alla svenska medborgare, av demokratiska skäl, ska kunna tala svenska. Det är på svenska som den politiska debatten förs och det är genom att kunna förstå och även uttrycka sig på svenska som man kan vara med och påverka hur landet styrs.

Det går alldeles utmärkt att arbete och bidra till samhället utan att tala ett ord svenska, det blir bara lite krångligare för individen. Det tycker jag ska stå individen fritt att själv välja, och då även leva med permanent uppehållstillstånd (PUT).

Fri rörlighet i Sverige, EU och världen ser jag som ett strävansmål. Tillstånd att uppehålla sig, leva och verka i det land man önskar borde stå var och en fritt. Ska man ytterligare bli en del av det land man valt att bo i och som medborgare delta i landets styre bör man kunna följa den fria debatten och kunna tillgodogöra sig vilka val man ställs inför. Det tycker jag är rättvist både gentemot individen och staten.

Vad är nyckeln till framgång i kommunvärlden? Politiker tänker utanför boxen!

Tänk utanför boxen! Att skrika högst eller tro att någon annan ska lösa problem brister något i konstruktivitet.

Jag tror inte att det är någon kommunpolitiker som anser att tvångsförvaltning är en lämplig lösning, men Kalix (s)er ut att ha det kärvt. Lösning, efter en panikåtgärd i december, blir att nu en månad senare ropa på pengar uppifrån.

Lika så Örn(s)köldsvik [rättat från att ha stått Härnö(s)and] fumlar efter direktiv från centralkommittén, se bara deras interpellationer till 2.vice ordföranden dvs center-oppositionsledaren som Emil Källström (c) skriver om. Oavsett vilken regering landet har så är det kommunpolitiker som ska ta ansvar för och leda kommunerna. Likväl hör inte riksdebatter hemma i ett kommunfullmäktige.

Även i södra (S)verige finns problem med betongmentalitet vilket Mats Gerdau (m) skriver i ett blogginlägg om lärarlyftet.

När bläckfiskens armar kan nå, men inte vet om det

Mats Bergstrand på DN debatt skriver idag om hur fiktionens maffiaskildringar påverkar maffians beteenden. Lite småroligt och förmodligen alldeles sant. Jag funderar om det är samma med de som skildras i boken Kärleken är dödens motsats, av samme författare?

Där är det de som lever efter och med många nära och kära i utlandstjänst som belyses. En kort liten bok som jag läste i julas och som jag varmt kan rekommendera. Filmen/boken Gomorran blir väl också till att se/läsa. Syrran såg den på Stockholms filmfestival när den 28-årige dödshotade italienske upphovsmannen Roberto Saviano dök upp. Vilket öde...

Camorran måste varit ovetande, eller så är deras långa fingrar upptagna med att reda ut "problem" på hemmafronten.

Bokan bör ha varit ett bakslag för Camorran. Fler bakslag behövs! Ett europeiskt FBI, som folkpartiet förslagit, vore en välgärning och ett steg i rätt riktning. Det ersätter inte behovet av nationella insatser, men väl kompletterar. Det måste till nya lösningar för att komma åt dessa stora och välorganiserade ligor, även om brottslingarna kan tyckas imbecilla när de tar efter fiktionen.

Livscoachen Peter Nilsson på P3MNK

Sverige radios humorserie Mammas nya kille följer jag via podradio. P3 har sedan någon vecka börjat sända det igen efter ett sommaruppehåll. Jag lägger in den här filmen från YouTube där en av deras karaktärer skådespelas. Här en länk till ett tidigare inlägg jag gjort om bla livscoachen Peter Nilsson.

Tro, hopp och kärlek i Almedalen dag 3

Liberala studenter delade idag (tisdag) ut kondomer med budskapet, fri abort i hela EU. Även ledaren för det stora oppositionspartiet tog upp den frågan i sitt tal under kvällen. Det finns kärlek.

Två icketroende vänner protesterade tillsammans med Svenska kyrkan mot ND idag. Det finns hopp.

Det finns tro, att de goda krafterna kan enas.

Almedalen, förmiddagen dag 2

Har precis bevistat eller rättare sagt avnjutit det mycket tankvärda seminaritet Samhällets beredskap vid civila kriser. Bengt Sundelius och Lennart Koskinen utvecklade tankar kring samhällskontraktet, och jag måste säga att jag tror att det här har framtiden för sig. Inger Harlevi gav mig ett exemplar av En folklig kriskompetens istället för allmän värnplikt som hon och biskop Lennart Koskinen skrivit, det ska bli mycket intressant läsning ikväll.

Next up: Centerpartiets miljöseminarium i grannhuset. Seminarieföreläsarna är publicerade på DN debatt idag, ett tecken om något på att det här kan bli dagens största tillställning.