Det som finns i vår nära omvärld utan att vara allmängods

Anders Eriksson har utrett hur polisen ska använda signalspaning. Det vill säga hemlig teleavlyssning via FRA.

Jag har sett en del av pressträffen och läst pressmeddelandet. För min del räcker det, åtminstone för stunden. Utredningen finns tillgänlig när helst andan faller på och det mer intressanta som jag ser det är vilka lagförslag det här mynnar ut i och hur dessa sedan angrips. Justitieministern verkade åtminstone gå i någon slags försvarsställning i rapport, länk se Annika Beijbom.

En saklig och sansad inledning till debatt finns hos Mark Klamberg 1 2. Bra länkar hos Annika Beijbom 1 2.

Ett annat område som ligger mig närmre och som vanligtvis inte når gemene man är förekomsten av sjöminor i vårt närområde. Det gjorde säkert inte FRA:s verksamhet heller innan debatten kom i samband med försöken att börja reglera den verksamheten. Sjöminor är knappast integritetskränkande men nog så värt att ändå notera. Om så bara av den enkla anledningen att Östersjön avviker från normalläget i världen.

FRA:s verksamhet må ha varit höljt i dunkel, likaså har mycket annat. Nu finns information om exempelvis minor lättare tillgänglig, tidigare krävdes grävande i bland annat krigsarkivet. Tillgången på information är fantastisk men mängden data gör att mycket ändå förblir okänt.

Här en länk till Sjöfartsverket. www.sjofartsverket.se/minor

Jordbruk, jordbrukssubventioner, subventioner

Var ska gränsen dras på skalan mellan jordbruk och subventioner?

Jag gläds åt att debatten är i full gång och faktiskt också åt att SIDA är beredd att agera i gråzoner där de drar på sig kritik. Det är bättre att SIDA agerar och testar även nya angreppssätt än att de passiviseras och går på i gamla hjulspår. Då måste det ibland även få vara kontroversiellt och det måste även tillåtas att fel kan hända.

Länkar
DN Ledare
DN debatt idag, igår.
Mitt första inlägg på temat jordbrukssubentioner idag

Kunskap är makt men vad ska vi göra med pengar

Överens om vad som ska bort: jordbrukssubventioner. Att diskutera: vad som ska till.

Likhet mellan ett av styckena högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) skrev på DN debatt 7/7-09 och det Mattias Svensson citerar den danske statistikern Björn Lomborg i senaste numret av Neo; är att jordbrukssubventionerna måste bort. Det är pengar som kan göra större nytta på annat håll.

Krantz

"Europeiska unionen måste få en mer modern budget. Det är inte rimligt att 40 procent av unionens ekonomiska resurser avsätts till jordbrukssubventioner. Det leder till dyrare mat för européerna, att fattiga länder utsätts för ojuste konkurrens och att andra angelägna områden trängs undan. En större andel av unionens budget måste i stället avsättas till forskning, vilket är avgörande inte bara för unionens konkurrenskraft utan också för Europas roll som bärare av ett klassiskt bildningsideal." DN.

Lomberg

"[P]oängterade Copenhagen Consensus att jordbrukssubventionerna borde avskaffas. Om vi gjorde det, kunde vi göra tio gånger mer bra saker för världen än vad global uppvärmning någonsin kan förorsaka." Neo, s22-23.

Men vad är det som ska till?

Inte då efter att subventionerna tagits bort, det finns det många idéer och tänkare varav Krantz och Lomberg som ovan citerats.

Nej frågan är vad är det som ska till för att få bort subventionerna? Personligen tror jag på opinionsbildning i bl a Frankrike. Det kan tycka vilt men jag är inte främmande för att vi använder delar av biståndsbudgeten till lobbyism i Frankrike. I förlängningen gynnar det tredje världen.

Politiker ska hantera pengar klokt. Biståndsfinansierad lobbyism för subventionsslopande är ur mitt sett att se det inte oklokt, men heller inte okontroversiellt.

Grattis Island!

Som Nordenvän och Europavän gläds jag idag med Island. Nu när Alltinget röstat för att inleda processen som banar väg för en anslutning till EU så kommer frågor som fiskerättigheter att penetreras ordentligt. Även EU:s intresse för Arktis torde kunna öka och snart borde även opinionen i Norge vända.

Om/när Island väl går med så kommer Norge att följa efter. Då bör både dem och vi även ha gått över til Euro, vilket jag trodde skulle ske på Island redan innan eller kanske till och med istället för ett EU-medlemsskap.

Ung Allians 2010 - samarbete för Sverige, ditt och mitt väl skulle jag säga

Igår under ungdomsförbundens Alliansmingel presenterades UngAllians2010.se

Ordföringarna hade även skrivit på Politikerbloggen. Minglet visade på den stora samhörigheten Alliansen har, stora skillnader partierna (och ännu mer så ungdomsförbunden) emellan till trots. Detta borgar för en långsiktighet i Allians för Sverige. Vi finns nu, vi kommer även att finnas framgent, både på den politiska spelplanen samt i folks medvetande.

Bilden visar en projecering (av de lanserade hemsidan) mot vad jag förmodar är en medeltida kyrkoruin, ännu inte kollat upp det eftersom det kan göras senare och nu inte är prioriterat. Detta är på flera sätt talande för Almedalen, här är miljön sådan att flera hus och ruiner på ett eller annat sätt har stått sig sedan brandskattningen 1361 även om enormt mycket hänt sedan dess. Här är också informationsflödet sådant att det som alla lobbyister, om de så är företagare eller politiker, under veckan projecerar eller målar upp senare bör faktagranskas. Både direkt vid seminarier och även vid hemkomst kommer ett antal frågor att utredas närmare. Helt enkelt en öppen och kritisk hållning i ett, under en vecka då riks- och världsnyheter drunknar i lokala happenings. Jag är annars till vardags en stor vän av historia och omvärldsbevakning i det stora.

Här i Almedalen är det dock annorlunda, vissa stunder här har varit så pass givande att hela veckan betalat igen sig, andra stunder har lämnat obesvarade frågor, frågor som jag kommer att ta med mig hem både till Haningepolitiken och som privatperson.

Jag önskar, sist men inte minst, Alliansens ungdomsförbund (Niklas W, Frida JM, Magnus A och Charlie W) hjärtinnerligt lycka till i kampanjarbetet 2010!

Sveriges ordförandeskap i EU

Ordförandeskapets flagga vajar i Visby, vackert!

Direkt från Adenviken eller Kuba, närhet i Almedalen

Bilden visar chefen för den svenska styrkan vid Afrikas horn när han via länk medverkade vid

måndagens seminarium betitlat Sveriges militära internationalla insatser.

Dagen efter rapporterades i DN att den svenska styrkan tagit en piratbåt fullastad med vapen.

Öppenheten och möjligheten till delaktighet är Almedalens adelsmärke. Tillgänglighet och närhet blir sedan än mer tydligt när rapporter från utlandet kan knytas till en situation som är självupplevd.

Ett annat exempel på förstahandsinformation var det som gavs vid Ohlininstitutets seminarium om Kuba efter Che och Castro. Två kubanska demokratikämpar (NB! Fredliga) utgjorde panel tillsammans med EU-nämndens ordförande Anna Kindberg Batra; Frida Johansson Metso modererade.

Det finns ett stort värde att från dessa två kubaner som är förstahandskällor få beskrivet regimens förtryck på Kuba. Det går inte att försvara eller förklara bort kommunistförtrycket. Det är inte andra eller tredjehandsuppgifter, det är två män som själva kunde berätta om hur säkerhetspolisen kommit efter uttalanden i Sovjet under glaznost, perestrojka var inget för Kuba! Fängelsestraff för engagemang i oppositionspolitiken, endast kommunistpartiet är tillåtet. Samt hur oppositionella avskedas från sina statliga arbeten och kastas ut att försörja sig endast inom den svarta sektorn, varpå de blir fängslade för "opolitiska" brott. Detta är människor som växt upp och varje dag i grundskolan fått uttala mantrat att de vill bli som hjälten Che (sic!). (Che var en massmördare.)

Elever som inte bara bedöms utifrån kunskaper utan även hur deras politiska uppfattningar är. En duktig elev som inte är trogen kommunismen får inte läsa på högskolan i Kuba, beskrev de. Därmed skapar staten lydiga undersåtar.

Det finns dock hopp på Kuba. Fler och fler oppositionella vågar visa sig och agera. Den parallella civial sektor som finns vid sidan om den officiella växer. Jag är glad att SILC hjälper dessa människor, pengar till de fängslades familjer och barn samt tidningar och böcker i censurens Kuba.